- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 15. Nygotik - Poseidon /
439-440

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostwald, Wilhelm - Ostwald, Wolfgang - Ostvax - Ostämne - Osuna - Osuustukkukauppa, OTK - Osvald den helige - Osvald, Karl Hugo - Oswego - Otago - Otaheiti - Otaria - Otaru - Ostava, Kustannusosakeyhtiö - O tempora, o mores! - Oterdahl, Jeanna - Otfrid (Otfried) - Othello - Othem - Otho, Marcus Salvius - Othrys - Otiatri - Otillräknelighet - Otiorrhynchus - Otis - Otis, James

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

439

Ostwald, W.—Otis

440

riss der Naturphilosophie» (1908; 2:a uppl.
1913), »Grosse Männer» (1909; ett bidrag till
snillets psykologi), »Erfinder und Entdecker»
(1909; sv. övers. 1911), »Monistische
Sonntags-predigten» (1911 ff.), »Die Philosophie der
Werte» (1913) o. a. — O:s konstnärliga
läggning och intresse för målarkonsten ha
kommit honom att ägna sig åt färgläran, som han
söker ge en vetenskaplig grundval (se Färg
och Färgharmoni). Ilan utger från 1921
tidskriften Die Farbe och har f. ö. utgivit
bl. a. »Die Farbenfibel» (1917; med
färgkartor), »Die Farbenlehre» (1918 ff.),
»Farb-kunde» (1923), »Harmonie der Farben» (2 bd,
1921—23). O. har utgivit självbiografien
»Le-benslinien» (3 bd, 1926—27). Led. av sv.
Vet.-akad. (1909). Han fick 1909 Nobelpriset i
kemi. G. S-ck.

Ostwald [å’st-], W o 1 f g a n g, tysk kemist
(f. 1883), son till Wilhelm O.; prof, i Leipzig
sedan 1916. Skr. bl. a.: »Grundriss der
Kol-loidehemie» (1909; 8:e uppl. 1922), »Kleines
Praktikum der Kolloidchemie» (1920; 6:euppl.
1926), »Die Welt der vernachlässigten
Dimensionen» (1921). Utger Zeitschrift für Chemie
und Industrie der Kolloide (1913 ff.). G. S-ck.

Ostvax, se Ost.

Ostämne, kem., se K a s e i n.

Osuna [åso’na], stad i sp. prov. Sevilla, vid
järnvägslinjen Sevilla—’Malaga; omkr. 15,000
inv. — Utgrävningar ha bragt i dagen
intressanta antika fynd, bl. a. de berömda
bronstavlorna med O:s stadslag (given 43 f. Kr. av
Caesar), nu i arkeol. nationalmuseet, Madrid.

O’suustukkukauppa, O T K, se Finland,
sp. 383.

Osvald [å’s-] den helige, konung av
Northumberland (omkr. 605—642).
Uppfostrades i klostret lona, erövrade 634 el. 635 sitt
fädernerike och lät munken Aidan (se d o.)
där organisera en kristen kyrka med ön
Lin-disfarne som biskopssäte. O. blev 642 slagen
och dräpt av konung Penda av Mercia. V. S-g.

Osvald [å’s-], Karl Hugo, botanist (f.
1892). Blev fil. dr i Uppsala 1923, var
föreståndare för jordbruksbyrån vid Sveriges allm.
lantbrukssällskap 1920—24. docent i
växt-biologi vid Uppsala univ. 1924—25, t. f.
föreståndare för Sv. mosskulturföreningen i
Jönköping 1925—27, är ord. föreståndare där
sedan 1927. O:s skrifter behandla
växtgeografi. växtsociologi ooh praktisk botanik.
Bland dem märkas »Die Vegetation des
Hoch-moores Komosse» (1923), »Åkerjordens
reaktion och kalkbehov» (1926). »Markreaktion
och växtlighet» (s. å.) och »Nordamerikanska
mosstyper» (i Sv. Bot. Tidskr. 1928). K. A.

Oswego [åsmTgffu], stad i staten New York,
U. S. A., vid Oswego rivers utlopp i
Ontario-sjön; 22,652 inv. (1930). Ontariosjöns
huvudhamn.

Otago [åtä’gåu], provins på s. delen av
Nya Zeelands Sydö; 215,690 inv. (1928). inkl.
Southland. I O. finnas guld, stenkol och
järnmalm. Huvudort: Dunedin (jfr d. o.).

OtaheTti, se Tahiti.

Otäria, ^ooZ., se Sjölejon.

Otaru, jap. stad på v. kusten av Hokkaido,
160 km n. om Hakodate; 144,884 inv. (1930).
Centralpunkt för Japans sillfiske, utförsel av
trävaror och jordbruksprodukter.

O’tava, Kustannusosakeyhtiö O.,

ett av Finlands största bokförlag, gr. 1890;
aktiekap. 7 mill. fmk, omkr. 400 anställda
(1927). O. äger ett stort tryckeri och utger
bl. a. det finska uppslagsverket
»Tietosana-kirja».

O te’mpora, o möres!, lat., »o tider, o
seder!»; hos Cicero vanligt uttryck.

Oterdahl, J e a n n a, författarinna,
pedagog (f. 1879 fl/8), utexaminerades 1901 från
Högre lärarinneseminariet och vart s. å.
lärarinna vid Mathilda Halls skola i Göteborg.
Hennes mångsidiga och gedigna, starkt
religiöst betonade författarskap omfattar bl. a.
sånger för barn, »Blommornas bok» (1905) och
»Dags visor» (1910), religiösa betraktelser för
ungdom, romaner och noveller, ss. »Ett
gammalt borgarhem» (1913), »Inger Skram»
(1919), »Brittsommar» (1922), ungdomsstudien
»Skolflickor» (1924), »En av oss» (1927),
»Vårsådd» (1928) och »Lavendel och salivia» (1929).
I »Nya psalmer» av 1921 har hon författat
n:r 502. E. N. S-g.*

Otfrid (O t f r i e d), fornhögtysk författare,
f. omkr. 800 i dåv. Sydfranken (nu n. Elsass),
där han sedan levde som munk. O. var
lärjunge till Hrabanus Maurus i Fulda. Av hans
verk har blott bevarats »Evangeliebok»
(Evan-gelieharmoni) från omkr. år 870, en
versifierad skildring av Jesu liv enl. de fyra
evangelierna (utg. 1882), den äldsta kända
rimmade fornhögtyska dikten. (E. Rth.)

Othe’llo (»moren i Venezia»),
huvudpersonen i Shakespeares sorgespel »Othello», vilken
av ogrundad svartsjuka mördar sin maka,
Des demona; ur pjäsen har libretton
tagits till operor av Rossini och Verdi.

Othem, socken i Gotlands n. härad,
innanför Slitebukten på östkusten; 53,42 kvkm,
1,859 inv. (1931). Skogtäckta grusmarker och
kalkstensplatåer samt spridda, odlade
märgel-stråk. I s. sjön Bogeviken, som genom Sju
strömmar avrinner till havet. 675 har åker,
2,567 har skogsmark. Vid kusten Slite med
utmärkt hamn och betydande kalk- och
cementindustri. Ingår i Ö:s och Boge pastorat
i Visby stift, Norra kontraktet.

O’tho, Mareus Salvius, romersk
kejsare (f. 32 e. Kr.), förtrogen och umgängesvän
till kejsar Nero, förmäld med Poppaea Sabina,
som sedan blev Neros älskarinna och gemål.
O. visade som ståthållare i Lusitanien kraft
och duglighet, gjorde uppror mot Galba och
blev efter mordet på denne själv kejsare (jan.
69). Efter ett nederlag mot medtävlaren
Vi-tellius gav O. sig själv döden (april 69). J. C.*

O’thrys, grekisk bergskedja, som skiljer
Tes-salien från mell. Grekland. O. uppfyller
österut området mellan Volo- och Lamiavikarna
och når i toppen Gerakovuni 1,726 m ö. h.

Otiatrl, läran om öronsjukdomarna.—Adj.t
Otiätrisk.

Otillräknelighet, jur., se Till r äkneligh et.

Otiorrhy’nchus, zool., se V i v 1 a r.

Ötis, zool., se Trappsläktet.

Otis [åu’tis], James, nordamerikansk
politiker (1725—83). Var advokat och
framträdde 1761 som ivrig motståndare till
brittiska parlamentets förmynderskap över de
koloniala folkrepresentationerna. 1765
representerade han Massachusetts vid kongressen
i New York (jfr Amerikas förenta
stater, sp. 813) och författade de flesta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:19:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdo/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free