Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxford - Oxford, earl av, titel - Oxford, Robert Harley - Oxfordprovisionerna - Oxfordrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Oxford—Oxf ordrörelsen
482
pappersbruk och båtbyggeri. Stor
automo-bilindustri i Cowley (Morrisverken), förstad
till Oxford. M.
2. Huvudstad och stadsgrevskap i
ovannämnda gievskap; 80,540 inv. (1931). O. är säte
för en biskop och för Englands största och
äldsta univ.; det ligger mellan Thames (där
kallad Isis) och dess biflod Cherwell. O:s
många parker, alléer och vackra offentliga
byggnader göra det till en av Englands
vackraste städer. Från Magdalen bridge går High
Street åt v. genom O:s gamla, s. del, vid
Car-fax korsad av Cornmarket Street (norrut) och
S:t Aldate’s (söderut). High Street är elegant
och bred, men de flesta andra gatorna äro
smala. Universitetskyrkan S:t Mary the
Virgin är från 1300- och 1400-talet.
1249 stiftades University college, därefter
Balliol (1263) och Merton college (1264) samt
därpå de övriga colleges ända till 1870-talet,
alla genom dotationer. — Univ. består f. n.
av 23 manliga och 3 kvinnliga colleges samt
4 s. k. halls. De förra bilda självständiga
korporationer, ha egna statuter och äro icke
underkastade univ:s lagar, varemot halls ej
äro korporationer. I spetsen för univ. står
kanslern (chancellor) el. hans
ställföreträdare, vicekanslern, den verkliga exekutiva
myndigheten (universitetet har tre
korporationer med ålderdomligt styrelsesätt, kallade
convocation, congregation och hebdomadal
council). Kanslern väljes för livstid och
plägar tagas ur högadeln, vicekanslern
(rektorn) av kanslern, årl., bland colleges
rektorer (med växlande namn; se C o 11 e g e).
Rea-ders (e. o. professorer), lecturers (docenter) och
tutors (studieledare) anställas av colleges.
Dessutom finnas sedan 1868 non-collegiate
students, som åtnjuta alla univ:s privilegier
utan att vara medlemmar av något college.
Kvinnor äga numera samma rättigheter som
män. 1930 var antalet studenter
(under-graduates) 4.572, professorer etc. 450. Det
mest betydande av alla colleges är Christ
church, upprättat av kardinal Wolsey 1525.
Liksom de flesta andra är det byggt i gotisk
stil. Den stora gården (Great Quadrangle) är
den vackraste i O. Bland
universitetsinstitutionerna märkas det berömda Bodleianska
biblioteket (se B o d 1 e y, T h.), University
galleries, Ashmolean museum, Sheldonian
theatre (univ:s högtidssal),
universitetstryc-keriet (jfr Clarendon press), Indian
institute, Radcliffeobservatoriet och
universi-tetsobservatoriet samt botaniska
trädgården. (A. Btn.)
Oxford [å’ksfod], earl av, eng. adelstitel,
1142—1703 buren inom ätten De Vere, 1711—
1853 inom släkten Harley (se O x f o r d). 1925
gavs titeln earl av Oxford and A s q u i t h
åt H. H. Asquith (se d. o.; d. 1928).
Oxford [å’ksfod], Robert Harley, l:e
earl av (1661—1724). Slöt sig vid 1688 års
revolution till Vilhelm III och Maria, valdes
1689 till led. av underhuset, var urspr. whig
men närmade sig småningom tories samt var
1701—05 underhusets talman. Han blev 1704
förste statssekr., bröt 1707 med Godolphin och
avskedades febr. 1708. Genom sin unga
släkting Abigail Hill (lady Masham) påverkade
han drottning Anna och blev 1710, sedan
Godolphin störtats, skattkammarkansler och
ministärens ledande man. Han slöt sig nu
till tories, upptog Bolingbroke i
parlamentet och inledde fredsunderhandlingar. Maj
1711 blev han
riksskattmästare och
upphöjdes s. å. till earl
av O. Sedan
fredsver-ket med Frankrike
tryggats
(preliminärfred 1711), bröt O. allt
tydligare med
Bolingbroke och högtories
samt motverkade
planerna på jakobitisk
tronföljd. Han
avskedades därför 27 juli
1713, men Annas död 1
aug. hindrade
Boling
broke från att genomföra sina planer. O. blev
under Georg I anklagad för förrädiska
förbindelser med pretendenten 1715, frigavs först 1717
och deltog sedan ej i det politiska livet. Hans
1701 grundlagda stora samling av böcker och
manuskript tillföll sonen Edward
Harley, 2:e earl av O. (1689—1741), och ökades
betydligt av denne, men böckerna såldes till
underpris och skingrades. Manuskripten, 1753
inköpta för statens räkning, utgöra nu The
Harleian collection i British museum. —
Litt.: E. S. Roscoe, »Robert Harley, earl of
Oxford» (1902). V. S-g.
Oxfordprovisionerna [å’ksfod-], eng.
för-fattningsstadga (mlat. provisiones) av 1258,
annullerad 1264; se England, sp. 853.
Oxfoidrörelsen [å’ksfod-] har blivit
allmänna namnet på den religiösa rörelse, som
uppstod i Oxford 1833 och som till 1845 hade
sii t centrum där. Den framträdde närmast
som en reaktion mot de liberala tendenserna
i den dåtida kyrkopolitiken, sådan denna
utvecklades inom parlamentet. Men O. var
innerst ej en kyrkopolitisk utan en rent
religiös väckelse med djupa rötter inom
anglikanskt fromhetsliv. Den anknöt till den
högkyrkliga traditionen från den karolinska
hög-anglikanismen på 1600-talet och hade
mottagit intryck av den evangeliska rörelsen,
som bottnade i metodismen. Men den hade
även fått impulser från den litterära
romantiken (W. Scott) och från den teologiska
liberalismen (Whately och Th. Arnold m. fl.).
O. började med en predikan om »det
nationella avfallet» 1833 av John Keble (se d.
o.). Ledningen togs emellertid snart av J. H.
Newman (se d. o.), som understöddes av bl. a.
den lärde E. Pusey (se d. o.), efter vilken hela
rörelsen stundom kallats puseyanis m.
Under O:s första period (1833—35)
verkade man mest genom korta, pregnanta
polemiska flygblad (»Tracts for the times»,
tidsenliga traktater), efter vilka O. stundom
kallats traktarianismen. Genom sin
mästerliga stil och klara tankeskärpa beredde
dessa traktater mark för rörelsens krav på
djupare uppskattning av kyrkan som ett
gudomligt organ, varvid man särskilt betonade
det på apostolisk tradition grundade
biskopsämbetets auktoritet (successio apostolica).
Samtidigt sökte man stöd för sin uppfattning
hos kyrkofäderna och de äldre anglikanska
XV. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
