Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxsläktet - Oxstynget - Oxtunga - oxtungsvamp - Oxus - Oxvandring - Oxy- - Oxycoccus - Oxydas, Oxygenas - Oxygenium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Oxstynget—Oxygenium
488
Uroxe, Bos primigenius.
med Bubalus mindorensis, som förekommer på
Filippinerna (se Bufflar).
N ötkreaturet (Bos i inskränkt
mening) skiljer sig från andra närstående
släkten genom att hos det vuxna djuret
hjässbenen äro alldeles tillbakaträngda från pannans
plan till nacken och dess sidor. Hornen äro
runda i genomskärning och ha kvickar med
stora luftrum i fortsättning på pannbenen.
De tama nötkreaturen sammanfattas vanl.
under namnet Bos taurus, och, ehuru mycket
olika meningar yppats om deras härstamning,
äro nu de flesta forskare eniga om att söka
den endast bland uroxens (Bos
primigenius) möjl. i olika trakter något växlande
raser. Uroxen, som var närbesläktad med
den pliocena B. planifrons och den
pleisto-cena B. nomadicus i Indien, fanns fordom
utbredd över v. Asien, Europa (i Sverige till
Östergötland) och Nordafrika. Den tämjdes
mycket tidigt i v. Asien, t. ex. Assyrien. och
trol. på andra ställen. Redan häri ligger en
möjlighet för utbildning av olika raser under
olika klimatiska och näringsförhållanden.
Olika forskare ha dock sökt urskilja vissa,
enl. deras mening ursprungliga stamformer.
De viktigaste av dessa äro: 1) B. primigenius,
uroxen, med platt panna och rak nacklinje
mellan hornen. 2) B. brachyceros el. B.
longi-frons, dvärgoxen, smäckrare byggd än
föreg. med jämförelsevis lång panna, som
bakåt utlöper i en nackknöl bakom
förbindelselinjen mellan hornbaserna, ögonhålorna
något utstående. 3) B. frontosus, med mycket
bred panna och stor nackvalk. 4) B.
brachy-cephalus, med kort, brett huvud, inknipt
Skaile av uroxe, funnen i en skånsk torvmosse.
framför kvickarna, och bred nackknöl. 5) B.
akeratos, hornlös boskap med stor nackknöl.
Av dessa äro dock 3) och 4) blott tydliga
kulturförändringar av primigenius-typen. Om
5) må framhållas osannolikheten av en
ursprunglig hornlös vild stamform, då man vet,
att de äldsta fossila Bos-arterna haft horn.
Hornlösa raser ha f. ö. uppstått på olika
ställen ur hornbärande, ej blott bland europeisk
boskap utan även bland sebu samt t. o. m.
bland bufflar, sålunda utan varje genetiskt
samband, övriga typer utom primigenius och
brachyceros kunna sålunda med lätthet
bort-gallras såsom sekundära. Den sistnämnda
rasen fanns redan under stenålderstiden som
tamboskap i Europa och har kallats
torv-boskap, emedan dess lämningar uppgrävts
ur torvmossar. Man har dock aldrig lyckats
påvisa förekomsten av någon ursprunglig vild
boskap av denna typ, och sålunda finnes ej
veterligen någon annan vild stamform för
tamboskapens olika raser än uroxen. För
många av dessa står också den direkta
härstamningen från uroxen alldeles klar. Detta
gäller bl. a. om stäppboskapen i s. ö. Europa.
Avkomlingar av denna ha mycket tidigt
överförts till Spanien och därifrån efter Amerikas
upptäckande till olika delar av Nya världen,
där flerstädes förvildade stammar uppstått.
Större delen av den gammalegyptiska
boskapen hörde ock till denna typ. Detsamma
gäller om tysk-holländsk
låglands-boskap, om flera engelska raser, a n g u s,
korthorn, parkboskap, skotsk
höglandsboskap o.s. v. Till
frontosus-gruppen pläga räknas vissa schweiziska (t. ex.
S imme n tal er-) och tyska raser. Som
avkomlingar av brachyceros-gruppen uppges
flera värdefulla schweiziska alpraser, t. ex.
A 11 g a u e r-, därjämte några tyska och
franska samt den för sin stora
mjölkproduktion berö nda Jerseyrasen. Korthuvade
brachyceph alus-former finnas flerstädes i
Mellaneuropa och England, och även denna
typ har påvisats från yngre stenåldern. Till
akeratos-gruppen höra de horn lösa raserna,
ss. svensk fjällboskap (se F j ä 11 b o s k a p).
— Jfr Nötkreatursavel och N ö
t-kre a turs skö t sel, Lönnb.
Oxstynget, zool., se Styngflugor.
Oxtunga, bot., se Rastsläktet.
Oxtungsvamp, Fistulina hepa’tica, en till
fam. Polyporaceae av hymenomyceterna
hörande svamp, som växer på stubbar och
stammar av ek el. undantagsvis andra lövträd.
Dess fruktkroppar äro tung- el. njurformiga,
konsolartat utstående, 1—2 dm i diam.,
slem-miga el. klibbiga med rödbrun, knottrig
översida och blekgul undersida, som är besatt med
inbördes fria, mycket fina rör. Invändigt är
den köttröd, genomdragen av vitaktiga fibrer.
Såväl hel som särskilt genomskuren erinrar
o. starkt om en oxtunga. I ungt tillstånd är
den ätlig. Th. Lfs.
Oxus [å’ks-], flod, se Amu-darja.
Oxvandring, se Vandring.
Oxy-, kem., i sammansättningar, se O x i-.
Oxyco’ccus, bot., se T r a n b ä r.
Oxydäs, O x y g e n ä s, kem., oxiderande
enzym (se Enzym).
Oxyge’nium, latiniserat namn för syre. O.
betyder således en kropp, som bildar syror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
