Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paleontologi - b. Paleobotanik - Paleotyper - Paleozoiska systemen - Paleozoologi - Palermo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Paleotyper—Palermo
536
Katedralen i Palermo.
Det inre av Cappella Palatina.
el. blott finns kvar som ett formlöst
kolskikt mellan avtrycken av de båda sidorna.
Den systematisk-stratigrafiska paleobotaniken
arbetar huvudsaki. med dylika avtryck. Det
är ofta omöjligt att bestämma den
systematiska ställningen av växtfossil, som äro
bevarade på detta sätt, och i dylika fall brukas
en provisorisk klassificering, vars grunddrag
utarbetades av Adolphe Brongniart (se d. o.).
Stundom innehålla emellertid de kolvandlade
lämningarna — särskilt sådana av
gymno-spermer — rester av det kutiniserade
ytskiktet på blad, sporer o. s. v. Dylika
kutikula-skikt kunna efter viss kemisk behandling
undersökas mikroskopiskt och visa t. ex.
formen och anordningen av bladens
epidermis-celler, klyvöppningar m. m. Större
trädstammar ha ej sällan bevarats i verkligt förstenat
tillstånd genom att vävnaderna genomdränkts
av minerallösningar, innehållande kiselsyra
el. kalk, och sålunda fixerats i sin
ursprungliga form. Till de allra största
sällsyntheterna hör däremot, att spädare växtdelar, ss.
kvistar, blad, kottar, frön o. a.
reproduk-tionsorgan, bevarats på liknande sätt. Den
moderna anatomisk-systematiska riktningen
inom paleobotaniken är huvudsakligen
beroende av tillgången på dylika förstenade
växtlämningar jämte, i andra rummet,
kutikula-rester. Undersökningen av de förstenade
växtlämningarna tillgår så, att bergarten sågas
i tunna skivor, som monteras på glasskivor
(objektglas) och slipas, tills de bli
genomskinliga. Förstenade växtlämningar äro
huvudsaki. kända från stenkolsformationen jämte
närmast föregående (devon) och efterföljande
period (perm) och förekomma blott på ett
jämförelsevis ringa antal fyndorter, mest i
Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Det
är därför särskilt i dessa länder, som
ifrågavarande forskningsriktning utvecklats. Den
geologiska förekomsten av de förstenade
växtlämningarna är även en av anledningarna
till det egendomliga förhållandet, att de
geologiskt sett äldre grupperna av kärlväxter —
ormbunkar och gymnospermer — äro långt
bättre kända i paleobotaniskt avseende än
angiospermerna, ehuru dessa alltsedan
krit-perioden dominerat i jordens vegetation.
I Sverige förekomma avlagringar,
innehållande växtfossil — med undantag för tiden
efter istiden —, nästan endast inom Skånes
stenkolsformation (rät-lias). Vid Riksmuseet
i Stockholm inrättades 1884 en särskild
paleo-botanisk avd. för att bereda ett hem för
statens samlingar av fossila växter —
huvudsaki. från Skåne och polartrakterna — och
samtidigt möjliggöra fortsättandet av A. G.
Nathorsts paleobotaniska forskningar.
Genom Nathorsts verksamhet utvecklades denna
museiavdelning, vars samlingar till mycket
stor del av svenska forskare hemförts från
främmande länder och världsdelar, till att bli
en av de mest ansedda institutionerna i sitt
slag i världen. Th. H-e.
Paleotyper, se Inkunabler.
Paleozöiska systemen, se Geologiska
formationsserien.
Paleozoologl, se Pa leon to lo gi.
Pale’rmo [-å]. 1. Provins i Italien, den
mell. provinsen på Siciliens nordkust; 4,992
kvkm, 942,803 inv. (1928). Se Sicilien.
2. Huvudstad i it. prov. P., vid
Palermo-bukten, på vänstra stranden av floden Oreto
och vid foten av det 600 m höga Monte
Pelle-grino, i det bergomgivna landskapet Conca
d’Oro, känt för sitt milda, torra och
hälsosamma klimat och sin yppiga växtlighet;
462,862 inv (1931). P. är Siciliens största
stad och säte för en prefekt, 10 :e armékåren
och en ärkebiskop. Staden skäres under rät
vinkel av de breda och raka gatorna Via
Ma-queda, parallell med stranden, och Corso
Vit-torio Emanuele. I skärningspunkten, Piazza
Vigliena, populärt kallad Quattro Canti,
samlas stadens liv och rörelse. Kring Quattro
Canti och de närliggande torgen Piazza
Pretoria och Piazza Bellini gruppera sig den med
mosaiker rikt smyckade normandiska kyrkan
La Martorana, den likaledes normandiska
San Cataldo (från 1160-talet), univ. och
kyrkan San Giuseppe dei Teatini. Vid Corso
Vit-torio Emanuele ligga katedralen (uppf. på
1100-talet, senare påbyggd; hohenstaufenska
kejsargravar), i arabo-normandisk stil, och
Palazzo Reale (kungl. slottet), ett
byggnads-komplex i olika stilar; märkligt är Cappella
Palatina, med glasmosaiker på guldgrund; i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
