Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestina (Heliga landet) - Naturförhållanden - Klimat - Flora - Fauna - Näringar - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Palestina
540
åt v. och ö. nedlöpande åsarna och dalarna.
Av vägmöjligheterna har de viktigare
orternas uppkomst betingats: Sikem, Jerusalem,
Hebron ligga vid stora nord—sydvägen och
tvärvägar.
Den västjordanska bergsbygdens
sönderskurenhet är störst i s., där djupa, steniga,
vattenlösa dalar och branta, kala höjder fylla
landskapet och lämna endast smärre stycken
odlingsbar jord. Juda bergsbygd har därför
alltid varit kargare; däremot vidga sig i
Sa-mariens bergsbygd myllrika dalar och smärre
slätter mellan ofta till toppen odlingsbara
höjder. Den sydgalileiska bergsbygden erinrar om
Samariens, den nordgalileiska utgör en mera
sluten bergplatå på övergången till Libanons
s. utlöpare. Galiléen är rikast på källor och
bäckar.
Med ytgestaltningen sammanhänger landets
klimat. Från gränsområdet mot öknen i s.
(Negeb i G. T.) når judiska höglandet strax n.
om Hebron 1,027 m ö. h. Till det romerska
Judéen hörde även bergsbygden n. om
Jerusalem, med el-’Asur (1,011 m ö. h.). På
blott omkr. 70 km höjer sig landet från
kusten snabbt till betydande höjd för att
strax därpå på endast omkr. 20 km sänka sig
ned mot Jordandalen. Av de regnförande
vindarna från Medelhavet få kustslätten och
bergsbygden tillräcklig nederbörd, medan det
i regnskuggan belägna landet österut får en
knapp nederbörd, som endast under våren
framlockar ett sparsamt bete (Juda öken).
Jordandalen är torr och het. Av de
trans-jordanska höjderna avtvingas molnen
återstoden av sin fuktighet, och där ger landet säd
och frukt, innan det småningom övergår i
syrisk-arabiska stäppen. — Likartad är
nederbördens fördelning norrut, även om landets
höjdskillnader där i allm. äro något mindre.
Samariens bergland, med Ebal (938 m) och
Gerissim, slutar i n. med Karmels
höjd-rygg (552 m). Till sydgalileiska
bergsbygden, n. om den till Galiléen räknade
Jis-reelsslätten, höra Tabor (582 m) och Nasarets
berg (Nebi SaTn 488 m). Den nordgalileiska
bergsbygden når i Djebel Djermak,
Västjor-danlandets högsta berg, 1,199 m. —
Vattendragen äro få: Jordan (se d. o.) och dess
östliga tillflöden samt Kison på Jisreels slätt
och kustslättens små åar. Västjordanlandets
bergsbygd har knappast mer än källbäckar.
— Klimatet utmärkes av två årstider: en het,
regnlös sommar (början av maj till okt.) och
en regntid (vinter) under resten av året. I
Jerusalem räknas i medeltal 192,2 regndagar
med 661,8 mm i årsnederbörd. Sommarens
rikliga dagg är en ersättning för regnet. Snö
faller, ehuru sällan, i bergsbygden. Temp. är
i kustlandet i medeltal 20,5° C, i Jerusalem
17,1°. I Jordandalen råder tropiskt klimat.
Om sommaren är i bergsbygden
temperaturskillnaden ganska stor mellan dag och natt.
Floran är skiftande. Kustlandet har
Me-delhavsflora, bergsbygden stäppflora (typisk
den lågvuxna, snärjiga Poterium spinosum,
skogbildande träd: sten eksarter, terebint,
Aleppofur). Bananer mogna vid Jeriko och
Kapernaum. Papyrus växer vid Hulesjön, vid
Jordan vass, skrivvass (Arundo Donax) och
Eufratpoppel. På den torra, heta
Jerikostäp-pen växa bl. a. Sodomsapeln (Calotropis pro-
cera), den snåriga Atriplex Ilalymus, den
stingande Solanum sanctum, tamarisk m. m.
Faunan är, frånsett det ganska rika
fågellivet, fattig. Vanliga vilda djur äro schakal,
hyena, vildsvin och gasell. Sällsynta äro panter
(Juda öken), björn (uppåt Hermon), rådjur,
stenbock. Lejonet är sedan korsfarartiden
försvunnet. Av ormar finnas ej mindre än
33 arter, flera giftiga. Skorpionen är allmän.
Rikast på fisk äro Gennesarets sjö, Jordan
och Kison (44 arter, varav flera eljest
förekomma endast i tropiska länders sjöar).
Näringar. Kustslätten och bergsbygden
äro rikare än de på nederbörd fattigare
trakterna i ö och s. och gällde såsom ett land,
som »flyter av mjölk och honung». Jordbruk,
fruktodling och (i de regnfattiga trakterna)
boskapsskötsel äro sedan gammalt
huvudnäringar. — Sädesslagen äro vete, korn och
hirs (arab, durra, Sorghum vulgäre). Av
palestinskt vete beredes sedan flera år i Tell Aviv,
judestaden vid Jafa, för påsken osyrat bröd
(maqsöt), som finner avnämare bland alla
länders judar. Kornet brukas blott av de
fattigare som brödsäd, eljest som foder. På
bergsbygdens mestadels små och steniga
åkrar plöjes med träplog och skördas med
skära. Säden rensas där med kastskovel
genom att kastas upp i luften, så att agnarna
föras bort av vinden, medan kornen falla
rakt ned (Matt. 3: 12), och målningen sker
sedan på handkvarnar. Vid de judiska
nybyggena i landets bördigare trakter plöjes
med motorplogar och skördas med
självbindare samt tröskas och males med ånga el.
motor. — De förnämsta fruktträden äro
sedan forntiden oljeträdet, fikonträdet och
vin-rankan. Vin odlas numera mest av judar och
kristna, till stor del för vinexport. Även
västerländska vinsorter ha inplanterats.
Apelsiner äro en av landets viktigaste
utförselvaror. Särskilt berömda äro de stora
Jafa-apelsinerna. — Husdjuren äro sedan gammalt
kamel (enpucklig, mest hos ökenstammarna),
åsna, häst, mulåsna, ko, get (svart), får
(fett-svansfåret), höns, svin (blott hos de kristna)
och hund. — Fisket är obetydligt. Hemslöjd
är allmän. Kvinnorna spinna på slända och
väva tyg till kläder och (hos beduinerna)
tältens svarta gethårsdukar samt tillverka
(hos fellaherna) det enkla husgerådet av
lergods. Hantverkarna äro i regel bosatta i
städerna. Hebron är bekant för sin
tillverkning av glasvaror (amuletter) och
skinnläglar, Gaza för sina vattenkrus (gråsvart
lergods), Nasaret för sina skäror,
Betle-hem för sina pärlemorarbeten. —• För
verklig industri saknar landet förutsättningar i
kol och mineral. Dock börjar Jordans
vattenkraft utnyttjas för kraft och ljus.
Befolkningen i mandatlandet P. uppgick
1930 till omkr. 843,000 pers. Av dessa voro
omkr. 671,000 araber. Deras språk är den
palestinska arabiskan. Den gamla klyftan i P.
mellan muhammedanska och kristna araber har
efter världskriget genom den gemensamma
motsatsen mot judarna märkbart minskats.
Omkr. 589,000 av araberna äro
muhammedaner. Den palestinska islam står lågt. Den
brittiska mandatregeringen arbetar på att
skapa ett folkskoleväsen med till största
delen muhammedanska lärare, övriga araber i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
