Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestina (Heliga landet) - Befolkning - Kommunikationer - Mynt, mått och vikt - Rättsväsen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Palestina
542
landet, inemot 82.000, äro kristna, fördelade
på flera olika kyrkor. De flesta tillhöra den
ortodoxa (giek.-kat.) kyrkan. Denna styres
av en patriark i Jerusalem, vars inflytande
efter världskriget ökats. P:s ortodoxa kyrka,
arvtagaren till landets fornkristna kyrka,
har, även om dess fromhetsliv och
folkbildning stå lågt, ställt sig förstående till de
evangeliska kyrkornas arbete i landet och till
den ekumeniska rörelsen. Andra åldriga
kristna kyrkor företrädas av ett fåtal, mest
i Jerusalem bosatta syriska (jakobitiska),
maronitiska, armeniska, koptiska och
abessinska kristna. — Ett ökat inflytande
visar den romerska kyrkan, vars ledare i P.
är en patriark i Jerusalem. Dit höra
uni-erade greker, syrer och armenier. — De
protestantiska kyrkorna äro företrädda
väsentligen i städerna, främst i Jerusalem, genom
där bosatta européer. Till de engelska och
tyska evangeliska församlingarna äro
evangeliska arabiska församlingar anslutna;
bland dem har under de senaste åren en
strävan förmärkts att enas till en
evangeliskarabisk kyrka. Ett par tiotal svenskar,
utvandrare från Chicago och från Nås socken i
Dalarna, äro sedan 1896 bosatta i
Jerusalem. — Landets arabiska befolkning består
socialt av tre stora befolkningsgrupper:
bönder (fellaher), beduiner och stadsbor.
Beduinerna, som äro nomader och bo i Juda öken,
Jordandalen och trakterna i ö. och s., företräda
med sin smärtare gestalt och sina finare
drag en renare semitisk ras.
Bondebefolkningen, i bergsbygden och på slätterna, är,
med tyngre kroppsbyggnad och grövre drag,
en blandras, uppkommen genom årtusendens
invandringar och erövringar. — Judarna
uppgå till omkr. 162,000. Mestadels äro de
sionistiska invandrare från tiden efter
världskriget, som bo i judestaden Tell Aviv, i
Jerusalem och Safed samt i de judiska
jord-brukskolonierna landet runt. Till härkomst
äro de väsentligen tyska, polska, rumänska
och ryska judar, till religiös uppfattning och
allmän livsföring i stor utsträckning
reformjudar, ej sällan med kommunistisk
anstrykning. Mera konservativa och ortodoxa äro de
under 1800-talet från Ryssland, Polen,
Gali-zien, Tyskland och Holland i rätt betydande
antal invandrade aschkenasimjudar, som tala
jiddisch, samt judar från Bochara i Asien och
från Jemen, de senare fattiga hantverkare
med arabiska som modersmål. Det äldsta och
förnämligaste judiska befolkningselementet
utgöres av de sefardim, avkomlingar av
spanska judar, som under Isabella I fördrevos från
Spanien och Portugal; de tala spanska och
arabiska. Bland samtliga judar i P. gör sig
efter världskriget en mäktig rörelse gällande
att återuppliva hebreiskan såsom modernt
tal-och litteraturspråk. Ett hebreiskt
universi-: tet har upprättats i Jerusalem, hebreiska
gymnasier och skolor i flera städer. —
Samariter (1922 blott 163) bo i Nabulus, en
ringa kvarleva av den forna nordisraelitiska
biandbefolkningen. Deras heliga, liturgiska
språk är den samaritanska hebreiskan, deras
umgängesspråk arabiskan. Druser bo i
trakten av Haifa och Akka, omkr. 7,000. —
Städer med över 10,000 inv. äro Jerusalem,
He-bron, Gaza, Jafa, Tell Aviv, Nabulus, Haifa.
Kommunikationer. Före världskriget fanns
järnväg Jafa—Jerusalem (nu bredspårig) samt
Haifa—Jarmukdalen—Damaskus; nya linjer
Haifa—Lydda—Gaza—Egypten; el-Fule (s. om
Nasaret)—Nabulus; goda bilvägar förbinda
alla större orter; Döda havet har
motorbåts-trafik. I städerna finnas post, telegraf och
telefon.
Mynt, mått och vikt. Palestinskt pund
(l£P = ett eng. pund), delat i 1,000 mil;
valörer 1, 2 mil (brons); 5, 10, 20 mil (nickel);
50, 100 mil (silver); 1, 5, 10, 50, 100 pund
(sedlar). — Officiellt gäller metersystemet,
de infödda behålla äldre mått och vikt. —
Flagga. Se flaggkartan vid art. Flagga. —
Försvar. Brittiska trupper omhänderha P:s
försvar.
Rättsväsen. För lagstiftningen Legislative
council; för rättskipningen (eng. domare,
palestinska bisittare) magistrate courts och
di-strict courts, högre domstol Supreme court
(bland bönderna ännu i viss mån »de äldste»
i byarna, bland beduinerna hövdingen,
blodshämnd); eng. ledning av polis- och
gendarmväsen. Frågor rörande familjelivet
handläggas av de olika religionernas domstolar.
Historia, styrelse, indelning. Bebyggelsens
äldsta spår i P. synas vara grottboningarna
i Wadi el-fAmud n. v. om Gennesarets sjö
(skelettfynd). Senare har bebyggelsen uppsökt
lättare försvarade höjder, där enkla hyddor
av ris och lera uppfördes; rester av denna
bebyggelse bilda ofta det understa
kultur-skiktet i de palestinska stadskullarna.
Senare uppfördes hus av soltorkat tegel, säd
och frukt odlades, lerkärl förfärdigades.
Bebyggelsen går tillbaka till minst 10000 f. Kr.
Yngre stenåldern räknas från 5000 till 2500,
och inbyggarna ha under denna tid åtm.
delvis utgjorts av arier, av vilka en del
efterlämnat de märkliga stendösar, stenkretsar
och monoliter, som finnas strödda överallt i
landet, stendösarna talrikast n. om
Gennesarets sjö och ö. om Jordan. Först omkr.
2500 f. Kr. synes P. ha blivit övervägande
jemitiskt, då amoriterna från n. Arabien
inträngde där liksom i Assyrien och
Babylo-^nien. Omkr. 1550 (enl. andra betydligt
tidigare, omkr. 1850 el. 2000) torde den första
hebreiska invandringen ha skett (Abraham).
Något före 1500 började Egypten utsträcka
sitt välde över länderna i n. ö. Den
politiska ställningen omkr. 1400, då det
egyptiska väldet över P. redan var försvagat,
belyses av el-Amarna-breven (se A m a r n a och
Israel), Egyptens kulturella och religiösa
inflytande i P. under dessa årh. genom de
senaste årens utgrävningar av dåtida
egyptiska garnisonsstäder (Besan, vid
Jisreelsslät-tens pass mot Jordandalen). — Järnet har
till Israel kanske förmedlats av de kulturellt
högre stående filistéerna, sannolikt arier, som
något före 1200 bosatte sig på kustslätten.
Den förisraelitiska befolkningen i P., en
biandbefolkning, med ett sammanfattande
namn vanl. kallad den kanaaneiska,
hade, då israeliterna omkr. 1180, enl. andra
några årtionden tidigare, inträngde i landet,
nått en jämförelsevis hög kultur. Israels med
en första kraftig framstöt under Josua
började och sedan småningom fullbordade
erövring av landet innebar en nedgång i dettas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
