Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestinafronten under världskriget - Palestine exploration fund - Palestra - Palestrina - Palestrina, Giovanni Pierluigi da - Palett - Paleta - Palgrave, sir Francis - Palgrave, Francis Turner - Palgrave, sir Robert Harry Inglis - Palgrave, William Gifford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palestine exploration fund—Palgrave
547
ter besättandet av hamnstaden Beirut 7 okt.
följde ett kort uppehåll i operationerna, men
26 okt. besattes Aleppo, huvudorten i n.
Syrien, och därmed avslutades de krigiska
rörelserna på denna front. Vapenstillestånd
mellan ententemakterna och Turkiet avslöts
i Mudros 30 okt. 1918.
Litt.: W. T. Massey, »How Jerusalem was
won» (1919); Liman von Sanders, »Fünf Jahre
Türkei» (2:a uppl. 1922); G. A. Nyblæus,
»Engelska kavalleriet under fälttåget i
Palestina» (1925); A. P. Wavell, »The Palestine
campaignes» (1928); »History of the great war,
based on official documents. Military
operations. Egypt and Palestine», utg. av G.
Mac-munn och G. Falls (3 bd, 1928—30). M. B-dt.
Palestine exploration fund [päüistain
eks-plåréTJn fa’nd], eng., en 1864 bildad förening
för Palestinas utforskning. Den har utarbetat
en karta över Palestina (se d. o., sp. 544) samt
utfört omfattande undersökningar ang.
Palestinas fornlämningar m. m. — Liknande
Palestinaföreningar ha bildats i flera länder
(Deutscher Palästinaverein 1878).
Pale’stra (lat. palaestra, grek. palaVstra-,
se Gymnasium 1), brottningsbana, urspr.
den fyrkantiga, peristylomgivna gården i ett
grekiskt gymnasium.
PalestrPna, antikens Praene’ste, stad i
Italien, 37 km ö. om Rom, dit elektrisk järnväg
leaer, på en bergshöjd 465 m ö. h.; 7,427 inv.
(1921; som kommun).
PalestrTna, Giovanni Pierluigi da,
katolska kyrkomusikens främste tonsättare
(omkr. 1525—94 2/a), född i Palestrina (därav
namnet). Var korgosse i Santa Maria
Mag-giore i Rom 1537—42, organist i födelsebyn
1544—51 och blev magister capellae vid
Cappella Giulia i Vatikanen 1551. P. hade
redan då komponerat en del körer och utgav
1554 en samling mässor, som vunno så stort
erkännande, att påven Julius III 1555
utnämnde honom till medlem av sitt
privat-kapell. Påven Paul IV avlägsnade P. ur
kapellet, emedan denne ej var präst, och 1555
—61 var han kapellmästare vid
Laterankyr-kan samt därefter till 1571 vid Santa Maria
Maggiore. Efter Animuccias död blev han
kapellmästare vid Vatikanen. Hans
kompositioner blevo allt vidare kända. Den profana
madngalstilen omdanade han i sin anda till
»kyrklig madrigal». Mest berömda blevo P:s
mässor, däribland »Assumpta est Maria» och
»Marcellusmässa» (skriven för påven
Marcel-lus II). I övrigt skrev han motetter, bland
vilka kunna nämnas »Surge illuminare» och
»Super flumina Babylonis». Även ett »Stabat
mater» för två körer uppföres ofta ännu. Sin
måhända största berömmelse fick P. genom
de recitativiskt (i fyrstämmig sättning)
hållna »Improperia» (1560) och »Jeremias
lamen-tationer» (1588). Båda voro nästan h. o. h.
byggda på en ständig upprepning av ett och
samma ackord. P. räddade den flerstämmiga
tonkonsten vid gudstjänsten. Vid
Tridentin-ska mötet hade man börjat ivra för den
enstämmiga sången och avskaffande av all
fler-stämmig musik inom kyrkan. Det
genomdrevs dock, att tre flerstämmiga mässor skulle
uppföras i Vatikanen som prov (1565). Av
dessa gjorde »Marcellusmässan» ett gripande
intryck och blev i ett påvligt brev förklarad
548
vara mönstret för flerstämmig kyrkomusik
i ren anda. — P:s polyfona stil, sådan den
framträder i mässor, motetter, hymner m. m.,
är ädel och värdig. Han ernår eijXstående
verkan genom motsatsen mellan rent
hoino-fon ackordisk sång och konstmässig
kontra-punktik. En stor vikt lägger han vid själva
stämningen, varigenom hans musik alltid får
en viss mystik över sig. Han älskar det
patetiska, det arkitektoniskt överväldigande med
stora, breda linjer och massverkan med så
få yttre medel som möjligt.
En samlad uppl. av P:s verk utgavs på
Breitkopf & Härtels förlag 1862—1903.
Populära uppl. finnas av flera av hans mässor.
Biogr. av G. Baini (it., 2 bd, 1828; ty. 1834),
W. Bäumker (1877) och M. Brenet (1906); Z.
K. Pyne, »P. His life and times» (1922);
värdefull är dansken K. Jeppesens
»Palestrina-stilen» (1923; ty. uppl. 1925). — P:s porträtt
återges på vidstående plansch. T. N.
Pale’tt, oval el. rektangulär skiva av trä,
porslin el. metall, på vilken målaren
upplägger sina färger. P. är vanl. försedd med
hål och urtag i kanten för bättre grepp med
tummen.
Paletå (fr. paletot), herrytterrock.
Palgrave [päTgreiv], sir F r a n c i s, engelsk
historiker (1788—1861), var son till en rik
judisk börsmäklare Meyer Cohen och tog vid
sin övergång till kristendomen 1823 sin
svärmors släktnamn, P. Han blev 1827 advokat
(specialitet genealogiska tvister), drev
omfattande genealogiska och medeltidshistoriska
studier, utgav flera medeltida aktsamlingar
(1827—37), adlades 1832 och var från 1838
vice riksarkivarie. P. skrev bl. a. »History
of the anglosaxons» (1831; 6:e uppl. 1887),
»Tbe rise and progress of the english eom
monwealth. Anglosaxon period» (2 bd, 1832)
och »History of Normandy and of England»
(4 bd, 1851—64; går till 1101). V. S-g.
Palgrave [päTgréiv], Francis Turner.
engelsk skald och kritiker (1824—97), son till
F. P.; prof, i poesi vid Oxfords univ. Genom
sina med mycken urskillning sammanställda
och vitt spridda antologier — »Golden
trea-sury of english songs and lyrics» (1861; ny
serie 1897) och »Treasury of sacred song»
(1889) — bidrog P. väsentligt till den
litterära smakens uppodling. V. S-g.*
Palgrave [pä’lgrélv], sir Robert Harry
I n g 1 i s, bankman och nationalekonom (182*7
—1919), son till F. P. Redigerade
Eco-nomist 1877—83 och sysselsatte sig i sitt
författarskap företrädesvis med skatte- och
bankfrågor. P. utgav under medverkan av
ett stort antal engelska och amerikanska
vetenskapsmän den högst betydande handboken
»Dictionary of political economy» (3 bd, 1894
—99; bihang 1908; ny uppl., utg. av H. Higgs,
1925—26). E. H. T.*
Palgrave [pä’lgréiv], William Gifford,
engelsk forskningsresande, jesuitmissionär och
diplomat (1826—88), son till F. P. Företog
resor i Syrien och Arabien (1862—63), som
han genomkorsade från v. till ö. och skildrade
i »Narrative of a year’s journey through
Central and Eastern Arabia» (2 bd, 1865). P.
tjänstgjorde från 1865 som engelsk konsul
eller diplomat i olika länder och dog som
sändebud i Uruguay.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
