Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestinafronten under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Palestinafronten under världskriget
546
pascha fram till kanalens närhet i slutet av
jan. 1915. I Egypten voro förlagda utom
ockupationsarmén betydande truppstyrkor
från Indien samt, huvudsaki. i utbildnings-
syfte, från Australien och Nya Zeeland;
dessutom territorialtrupper från England. Den
engelske befälhavaren general Maxwell
förläde försvaret till själva kanallinjen. Den
turkiska huvudkolonnens försök att komma
över kanalen ung. mitt emot Ismailije
avvisades 2—3 febr. 1915 så kraftigt, att
Dje-mal pascha beslöt att draga tillbaka större
delen av sin häravd. till basen i Palestina,
dock kvarlämnande smärre bevaknings- och
skyddstrupper på Sinaihalvön.
Två nya turkiska framstötar gjordes 1916,
båda på den n., utmed havet ledande
förbindelsen. Den första avvisades efter strid
vid Katije 23 april, den senare, som företogs
av en betydande styrka (18,000 man),
till-bakaslogs 3—4 aug. 1916 vid Romani.
Initiativet övergick därefter till
engelsmännen. Med stöd av krigs- och
handelsfartyg vid Medelhavskusten företog den i mars
1916 efter Maxwell till överbefälhavare
utsedde general Murray en frammarsch utmed
havet i riktning mot Palestina, vars erövrande
ansågs vara av största betydelse, även som
stöd för den engelsk-indiska armén i
Mesopotamien. Man beslöt att bygga en järnväg,
som möjliggjorde snabba förbindelser med
operationsbasen i Egypten, och en
vattenledning av mycket stark effektivitet.
Programmet genomfördes med planmässighet och
energi och kröntes med framgång. El-fArisch
och Rafa besattes, resp. 20 dec. 1916 och 9
jan. 1917. Sedan engelsmännen i slutet av
mars fått järnvägen färdig till Rafa,
upp-togos planerna på att erövra även Gaza,
infallsporten till Palestinas högplatå. Vid
Gaza hade turkarna förberett ett ihärdigt
försvar. Ett försök 25—27 mars att
genom överrumpling bemäktiga sig
Gazaställ-ningen (första slaget vid Gaza) blev med
stora förluster för engelsmännen avslaget,
likaledes ett nytt anfall 17—19 april (andra
slaget vid Gaza). Därefter inträdde på grund
av den heta årstiden ett långt uppehåll i
operationerna. Turkarna befäste därunder i
s. ö. Beer-Seba såsom en stark stödjepunkt
på sin vänstra flygel. I juni 1917 ersattes
Murray som befälhavare av general A 11 e
n-b y (se d. o.). Hans styrka torde efter hand
ha uppbringats till omkr. 160,000 stridande;
av kameler disponerades över 50,000. Den
turkiske motståndaren torde ha disponerat
omkr. 80,000 stridande. Bland dessa fanns
från juli 1917 en häravd. under general
Fal-kenhayns befäl, i vilken ingingo även tyska
trupper (Asienkåren). Allenby gick till
anfall 31 okt. 1917 (början av tredje slaget
vid Gaza), därvid riktande stöten främst mot
Beer-Seba, där turkarnas motstånd bröts. Då
anfallet 2—6 nov. riktades dels mot centern,
dels mot turkiska högra flygeln, måste Gaza
ställningen uppgivas, och turkarna retirerade
norrut. Ett nytt stridsskede inleddes 4 dec.;
Allenby satte sig i besittning av den norrut
från Jerusalem ledande vägen, varigenom
staden isolerades och måste överlämnas till
segraren, som intågade där 11 dec. 1917. Det
moraliska nederlag turkarna ledo genom
Jerusalems överlämnande åt de otrogna var
jämförligt med det, som förut tillfogats dem
genom utrymningen av Bagdad. Turkarna
försökte under årets sista dagar återtaga
Jerusalem men tillbakaslogos. Allenby framsköt
något sina linjer mot n. och beflitade sig om
att förbättra sina förbindelser. Redan i febr.
1918 hade järnvägen framdragits till Judéen,
och sammanhängande förbindelse var således
vunnen med Egypten. Något framträngande
längre norrut kunde dock ej verkställas.
Turkarna bjödo ett aktningsvärt försvar under
befäl av Djemal paschas efterträdare, den tyske
generalen Liman von Sanders. Ända
till hösten 1918 pågick ett ställningskrig på
den begränsande linjen från Jeriko i v.
riktning till havet n. om Jafa. De arabiska
upproriska stammarna, förenade under konungens
av Hidjaz befäl, kommo nu upp utmed
Hidjaz-järnvägen på Allenbys högra flygel.
Händelserna i Frankrike hade föranlett
hemkallandet av en stor del av den brittiska
armén, vilken ersattes huvudsaki. av
förstärkningar från Indien, men där förekommo även
trupper från Australien, Nya Zeeland och
Sydafrika liksom en fransk kontingent. I
sin helhet torde arméns stridande styrka ha
uppgått till omkr. 70,000; den turkiska
armén var betydligt svagare.
19 sept. 1918 igångsatte Allenby anfallet
på yttersta vänstra flygeln, och då detta
kröntes med framgång, framsändes
omedelbart en mycket stark kavalleristyrka, som
hastigt framryckte dels utmed kusten, dels i
n. ö. riktning. Kaisarije nåddes 19 sept. på
kvällen och Nasaret 20 sept. Då samtidigt
den kolonn, som från Jeriko framryckt i n.
riktning, kastat sin motståndare tillbaka, var
redan 21 sept. turkarnas motstånd v. om
Jordan fullständigt brutet. Kavalleriet
fortsatte i hastig takt dels utmed kusten, dels
och i synnerhet mot Damaskus, som besattes
1 okt. Turkiska armén sökte fly norrut,
varvid den råkade i fullständig upplösning;
massor av fångar togos av engelsmännen. Ef-
XV. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
