Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pali - Paliano - Palice, La - Palikao, Charles Cousin-Montauban - Palimpsest - Palin, Nils Gustaf - Palindrom - Palingenes - Palinodi - Palinurus - Palisa, Johann - Palisanderträ - Palissad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Päli—Palissad
550
Päli, »text», »kanonisk text», en
ålderdomlig medelindisk dialekt, på vilken de
sydliga buddisternas kanon, Tipitaka (se T r i p
i-t a k a), och den därmed sammanhängande, på
Ceylon författade litteraturen är skriven. P.,
som inom sig uppvisar äldre och yngre
skeden, är ett utpräglat litteratur-(konst-)språk
och har som sådant upptagit element ur olika
indiska dialekter. Det måste dock ytterst
bero på en dialekt från någon bestämd del
av Indien, men om dennas lokalisering råder
ej enighet bland språkforskarna.
Om den kanoniska pälilitteraturen se T r
i-p i t a k a. Den utomkanoniska består
framför allt av omfångsrika kommentarer till
kanon, de viktigaste författade av Buddhaghosa
(se d. o.). Vidare märkas de båda versifierade
krönikorna DIpavamsa och Mahävaqisa (se
dessa ord), den teologisk-filosofiska dialogen
»Milindapanho» (»Milindas frågor», se M
e-n a n d r o s), grammatiska verk av
Kaccäya-na (möjl. 700-talet e. Kr.), Moggalläna
(1100-talet) och Aggavamsa (1100-talet),
berättelsesamlingen »Rasavähini» av Vedehathera
(1200-talet), ordböcker, versifierade helgonlegender
m. m. — Litt.: M. Winternitz, »Geschichte der
indischen Litteratur», II: 1 (1913); W. Geiger,
»Päli. Litteratur und Sprache» (i »Grundriss
der indo-arischen Philologie»,! :7,1916). J.Ch-r.
Palia’no [-å], se C o 1 o n n a, släktart.
Palice [pali’s], La, se La P a 1 i c e.
Palikäo, Charles
Cousin-Montau-b a n, greve av Palikao, fransk militär
(1796—1878). Gjorde sin karriär upp till
divisionsgeneral under mer än 25 års tjänst i
Algeriet och blev 1859
chef för en fransk
ex-peditionskår till
Kina (jfr d. o., sp. 712),
där han slog
kineserna bl. a. vid
Palikao, intågade i
Peking och framtvang
en för kineserna
förödmjukande fred 1860.
Illa beryktad blev hans
hänsynslösa plundring
av det kejserliga
sommarpalatset Yuen-ming-yuen. 9 aug.
1870 blev P. konseljpresident och
krigsminister. Han vidtog energiska åtgärder för att
stärka Frankrikes militära position men
yrkade på undsättande av Metz, genom Mac
Mahon, vilket misslyckades, och blev så
indirekt skulden till Sedankatastrofen. P. flydde
vid revolutionen 4 sept. till utlandet och
återvände efter freden. Han utgav
försvarsskriften »Un ministère de la guerre de
vingt-quatre jours» (1871). E. A-t.*
Palimpse’st (grek. pali’mpsestos, av pa’lin,
åter, och psén, skava, skrapa; lat. cödex
rescri’ptus) kallas en handskrift, vilken efter
den ursprungliga skriftens avlägsnande ånyo
begagnats som skriftbärare. Redan under den
klassiska forntiden var denna metod icke
alldeles okänd. Men i synnerhet under
medeltiden var det på grund av pergamentets, det
då mest brukliga skrivmaterialets, dyrhet
mycket vanligt att tvätta, skrapa eller med
en pimsten gnida bort skriften i äldre
handskrifter för att därefter använda pergamentet
till avskrivande av teologiska arbeten. Förr
brukade man i allm. kemikalier för att göra
den äldre skriften läsbar. På sådant sätt
upptäckte A. Mai Ciceros förut obekanta
skrift »De re publica» samt Cornelius Frontos
tal och brev. Ett ännu viktigare
palimpsest-fynd är Gaius’ »Institutiones», som upptäckts
av Niebuhr i Verona 1816 (se Gaius).
Synnerligen svåra att läsa äro naturligtvis de någon
gång förekommande s. k. dubbelpalimpsesterna
(codices ter scripti). Då det kemiska
förfaringssättet ofta varaktigt skadar pergamentet,
har man numera allmänt övergått till
fotografering. En särskild metod härför har
uppfunnits av benediktinmunkarna i klostret
Beuron, där sedan 1912 ett särskilt
palimpsest-institut existerar, och de ha (i sina Texte
und Arbeiten 1917 ff.) på detta sätt
lyckats utge en rad p. Berömda p. äro
bibelhandskrifterna Codex Ephraemi Syri
rescrip-tus (se Bibelhandskrifter), Syrus
Si-naiticus (faksimileuppl. av A. Hjelt 1930) och
samtliga handskrifterna till Wulfilas
bibelöversättning med undantag för Codex
argen-teus (se Gotiska språket). — Litt.:
W. Wattenbach, »Das Schriftwesen im
Mit-telalter» (3:e uppl. 1896); R. Kögel, »Die
Pa-limpsest-Photographie» (i Sitzungsberichte
der Preussischen Akademie der
Wissenschaf-ten 1914). B-rO-n.
Palln, Nils Gustaf, diplomat, egyptolog
(1765—1842). Ingick i Kansliet 1783,
användes som diplomat på olika poster, blev
1805 chargé d’affaires i Konstantinopel och
var ministerresident där 1814—24 samt
adlades 1814. P., som reste mycket i Mindre
Asien, Grekland och Egypten, bosatte sig
omkr. 1830 i Rom och ägnade sig åt studier.
Han utgav om hieroglyferna flera skrifter på
franska, vilka väckte uppseende. P:s
okritiska tolkningsförsök voro dock föga lyckade.
Palindrom [-ä’m], ett slags ordgåtor. 1.
Ett ord, som, läst baklänges, också har
betydelse, t. ex. Paris — sirap, Roma — Amor,
adel — leda. — 2. Ord, som blir sig likt, då
det läses baklänges, t. ex. Otto, girig. — 3.
Mening el. vers, som ger samma ordföljd,
vare sig den läses rättfram el. baklänges, t.
ex. den latinska meningen Signa te, signa,
temere me tangis et angis (»korsa dig, korsa
dig fritt, du berör oeh ängslar mig fåfängt»).
Palingenès, geol., se
Bergartsmeta-m o r f o s, sp. 1335.
Palinodl, »motsång»; sång, som motsäger
en föregående.
Palinürus, zool., se Langust. •
Pallsa, J o h a n n, österrikisk astronom
(1848—1925). Blev 1880 adjunkt vid Wiens
observatorium och var dess vice chef 1908—
19. Ej mindre än 123 småplaneter ha
upptäckts av P. Bland hans övriga insatser må
nämnas det av honom tills, m. M. Wolf
i Heidelberg utg. stora fotografiska
stjärn-kartverket Palisa-Wolfkartorna. K. Lmk.
Palisa’nderträ, bot., se Bignoniacéer
och J acaranda.
Palissad (av lat. pälus, påle), skanspåle;,
pålverk, ett stormhinder, som utgöres av en
rad i marken nedgrävda, upptill spetsade
pålar, som ställas bredvid varandra med några
cm mellanrum och förenas genom tvärslåar.
P. ha plägat anbringas i gravar i skydd för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
