Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palissad - Palissadmaskar - Palissadmur - Palissadvävnad, Palissadceller - Palisse - Palissy, Bernard - Palitzsch, Johann Georg - Paljett - Palksundet - Pall - Palla - Palladian style - Palladin, Vladimir - Palladio, Andrea - Palladion - Palladium (bild av Pallas) - Palladium (metall)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Palissadmaskar—Palladium
552
Villa Rotonda vid Vicenza. Av Andrea Palladio.
fiendens eld eller i gravbranten, då kallade
vallnålar el. stormpålar. P. ba
numera ersatts med taggtrådshinder. L. af P.
Palissadmaskar, zool., se R u n d m a s k a r.
Palissadmur, på gravbottnen kring en
fästning uppförd, fristående mur, avsedd till
stormhinder framför huvudvallen. L. af P.
Palissadvävnad, Palissadceller, bot.,
se Blad, sp. 458—459.
Palisse [pali’s], La, se La P a 1 i c e.
Palissy [-si’], Bernard, fransk
keramiker, emalj- och glasmålare (omkr. 1510—90).
Utexperimenterade färgade glasflusser, med
vilka han i relief ornerade fat, skålar, vaser
etc. av lergods. Palissyfajanserna äro
berömda och eftersökta som de mest fulländade
i sitt slag. Ornamenten äro dels helt
naturalistiska efterbildningar, färgade avgjutningar
av fiskar, ödlor, ormar, insekter, blommor
etc., dels renässansmotiv, akantus,
maskaro-ner, kartuscher o. dyl. — Litt.: Monogr. av
E. Dupuy (2:a uppl. 1902), A. B. Hanschmann
(1903) och D. Leroux (1928). E. L-k.
Palitzsch [päTitJ], Johann Georg, tysk
amatörastronom (1723—88). P., en bonde
nära Dresden, upptäckte 1758, en månad
tidigare än någon annan astronom, den
Hal-leyska kometen, vars återkomst förutsagts
av Halley. Han upptäckte även
periodicite-ten i stjärnan Algols ljusväxlingar. K. Lmk.
p Palje’tt, tunn, glänsande metallskiva, vanl.
rund, sys på tyg som garnering.
Palksundet, sundet mellan Främre Indien
och ön Ceylon, skiljes av Adamsbron (se d. o.)
från Manarbukten i s.; omkr. 100 km brett.
Pall. 1. Se Gångspel. — 2. Genom
sprängning o. dyl. åstadkommen horisontell
avsats i berggrund. — 3. Se Ladugård.
PaTla, lat., romersk dräkt, se Dräkt, sp.
16 och bild 27.
Palladian style [poléPdion stalT], den
engelska arkitekturstil, som påverkats av
Palla-dios (se d. o.) konstteorier. Jfr Engelsk
konst, sp. 825, och J o n e s, I.
Palla’din, V 1 a d i m i r, rysk växtfysiolog
och biokemist (1859—1923), prof, i
växtfysio-logi och anatomi i Charkov 1879, i Warschau
1900 och i Petersburg 1901. P. sysslade
hu-vudsakl. med biokemiska och fysiologiska
undersökningar över växternas
ämnesomsättning, framför allt andning och jäsning, inom
vilka områden han åstadkom mycket
frar*-stående och uppmärksammade arbeten. P.
var även känd som läroboksförfattare i
botanik. Med. hedersdr i Uppsala 1907. N. Jn.
Palla’dio [-iå], Andrea, italiensk
arkitekt (f. 1508 el. 1518, d. 1580), en av
renässansens största
bygg-nadskonstnärer och
-teoretiker. Hans
talrika palats, villor och
kyrkor, de flesta i n.
Italien med Vicenza
— P:s hemstad — och
Venezia som
huvudorter, karakteriseras
av klassiskt sträng
planläggning och
fa-sadbildning. Liksom
Vignola utgick P. från
den romerska antiken,
men P:s uppfattning
var mera flärdfri. P:s stil var enklare och
klarare, i konsekvens med hans
arkitekturlära, där han delvis följer Vitruvius’ linje.
De märkligaste av P:s arbeten äro
basilikan i Vicenza (ett ombyggt medeltidspalats),
som omges av en tvåvåningsarkad, palatsen
Thiene, Chiericati, Porto-Colleoni och Loggia
del Capitanio i -samma stad, kyrkorna II
Re-dentore och San Giorgio Maggiore i Venezia
samt, hans kanske mest berömda skapelse,
Villa Rotonda vid Vicenza (se bild sp. 551),
ett av de bästa exemplen på P:s självständigt
utbildade byggnadskonst.
P:s insatser som husbyggare och teoretiker
ha haft större och långvarigare betydelse än
någon annan renässansarkitekts. Främst i
England, Frankrike och Ryssland — där
hundratals palats återgå på P:s mästerverk
— har den palladianska klassicismen gjort sig
kraftigt gällande vid sidan om inhemska
stilbildningar under hela 1600- och 1700-talet, i
vissa fall ännu på 1800-talet.
P:s uppmätningar av antika byggnader och
hans teori om kolonnordningarna utgåvos i
tryck: »L’antichita di Roma» (1554) och »I
quattro libri dell’ architettura» (1570); den
sistnämnda har senare flera gånger omtryckts
och översatts till flera språk (sv. övers., »Fyra
böcker om arkitekturen», 1928). Royal
institution of british architects i London äger en
stor samling av P:s handteckningar. — Litt.:
Monogr. av A. Magrini (1845); F. Burger,
»Die Villen des A. P.» (1909); P. Klopfer,
»Von P. bis Schinkel» (1911); G. Lukomskij,
»A. P.» (ty. övers, från ryskan 1924) och
»L’æuvre d’A. P.» (1926). E. L-k.
Palla’dion, se Palladium.
Palla’dium (grek. palla’dion), helig
samhällsskyddande bild av den väpnade,
upprättstå-ende Pallas (Athena, Minerva).
Det mest omtalade p. var det,
vars bortrövande från Troja
skulle ha föregått stadens
förstöring. Senare gjorde flera
städer, bl. a. Aten och Rom,
anspråk på att äga detta p.
Som p. betecknas senare varje
helig bild el. föremål, vid vars
bevarande en stads el. ett folks
bestånd är knutet. Bildligt
bru
kas numera ordet p. om varje sak el.
inrättning, som är oförytterlig för allmänna
intressen. M. Pn N-n.
Palla’dium, metall av platinametallernas
grupp; förekommer tills, m. dem. Den
upp
Palladium.
Per-gamenisk myntbild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
