Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palma, Palma de Mallorca - Palma (ö) - Palma, Giacomo d’Antonio de Negreti (Palma vecchio) - Palma, Jacopo (Palma giovine) - Palma, Tomás Estrada - Palmae - Palmær, Henrik Bernhard - Palmær, Knut Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
Palma—Palmær
558
klostret San Francisco och flera
privatpalats. — Den av romarna grundade staden är
en livligt besökt turistort.
PaTma, den nordvästligaste av
Kanarieöarna (se d. o., med kartskiss); 704 kvkm,
46,582 inv. (1920). ön når i Los Muchachos
2,356 m ö. h. Dess n. del uppfylles av en
väldig krater. La Caldera (10 km i diam.).
Odling av frukt, majs, tobak, vin.
Huvudstad och hamn: Santa Cruz de la Palma
(7,258 inv.).
Gruppbild av tre systrar. Målning av Palma vecchio
i Dresden.
PaTma, G i a c o m o d’A ntonio de N
e-g r e t i, vanl. kallad Palma vecchio (d.
v. s. den äldre), italiensk målare (1480—1528),
verksam i Venezia, åtm. från 1510. Ehuru på
intet sätt nyskapande, var P. en av den
norditalienska högrenässansens mest berömda
målare. Hans popularitet beror till stor del på
hans alltid i varm kolorit utförda, sköna
ve-nezianska kvinnotyp, varpå den välkända
gruppbilden av tre systrar i Dresden ger ett
karakteristiskt prov. I sina bästa verk
ansluter sig P. nära till de venezianska målarna
(Tizian), så t. ex. i Barbaraaltaret i Santa
Maria Formosa i Venezia, som utmärkes icke
blott av lyrisk uppfattning av ämnet utan
även av rik växling av ljus och skugga och
av mjuk färgförtoning. I andra verk råder
en hårdare färgfördelning, som röjer, att P.
icke var infödd venezianare utan utgått från
fastlandsmåleriet. Utom madonnabilder och
kvinnoporträtt har konstnären med förkärlek
målat santa conversazionebilder (madonnan
omgiven av helgon), gärna i breddformat och
med täml. fri komposition (särskilt vackra ex.
i museerna i Wien och Neapel). H. C-l.
PaTma, J a c o p o, kallad Palma g i
o-v i n e (d. v. s. den yngre), veneziansk målare
(1544—1628), broders sonson till G. P.; var en
av de mest anlitade av Venezias målare omkr.
1600, men hans betydelse står ej i proportion
därtill. Han levde på arvet efter Tizian men
har även tagit intryck av Tintoretto,
Bas-sano m. fl. H. C-l.
PaTma, Tomas Estrada, Kubas förste
president (1835—-1908). Deltog i
tioårsuppro-ret mot Spanien 1868—-78, blev 1876 president
i de upproriskas provisoriska regering men
tillfångatogs följ, år av spanjorerna. P.
vistades sedan i Honduras och U. S. A. och var
ivrigt verksam före den 1895 utbrutna
revo
lutionen på Kuba. 1901 valdes han nästan
enhälligt till Kubas förste president men
måste 1906 begära hjälp från Förenta staterna
och avstod från presidentvärdigheten (jfr
Kuba, sp. 240).
PaTmae, bot., se Palmer.
Palmær [-é’r], Henrik Bernhard,
tidningsman (1801—54). Blev student i Uppsala
1819, fil. dr 1830, var adjunkt i kemi vid
Karol. inst. 1832—35. 1838 uppsatte han
tidningen östgötha
Cor-respondenten i
Linköping men överlämnade
redan okt. 1840
redaktionsbestyren åt
C. F. Ridderstad, var
1844—47 lärare i
åkerbrukskemi vid
Sjöge-stads lantbruksskola
och 1847—48 led. av
borgarståndet. — P.
bidrog med
nyromantiska dikter till 1822
års Poetisk Kalender
men råkade snart i fiendskap med Palmblad
och hans kotteri. I Aftonbladet medarbetade
han på 1830-talet med recensioner och
polemiska inlägg; största uppseendet väckte de
1834 under pseud. Nils Nilsson
Nyberg utg. »Bref till Svenska Minerva», i
vilka han bitande och hänsynslöst besvarade
E. Tegnérs angrepp på den liberala pressen. I
Linköping åtalades P. för »Yttersta domen i
Kråkvinkel» men frikändes efter ett
ryktbart försvar. P:s författarskap utmärker sig
för kvickhet och slagkraft i satiren, han
behärskade tekniken mästerligt, varför en del
av hans artiklar och aforismer ännu äro
mycket levande; Lichtenberg, Jean Paul, Börne
och Heine voro P:s förebilder, ofta
uppslags-givare. Ett urval av P:s skrifter med monogr.
av A. Ahnfelt och R. G:son Berg är
»Eldbränder och gnistor» (4:e uppl. 1924). R-n B.
Palmær [-é’r], Knut Wilhelm, kemist
(f. 1868 28/s), av samma släkt som H. B.
P. Blev 1895 fil. dr och docent i Uppsala.
1902 lektor, 1907 prof, (från 1920 i teoretisk
och elektrokemi), allt
vid Tekniska
högskolan i Stockholm.
Efter en
oorganisk-kemisk undersökning
över »Iridiums
am-moniakaliska föreningar» (1895;
gra-dualavh.), som
fortfarande är det
viktigaste bidraget till
dessa ämnens kemi,
har P. ägnat sig åt
elektrokemiska såväl
vetenskapliga som
tek
niska problem. Genom studiet av s. k.
droppelektroder har han lyckats bestämma
absolutvärdena av de potentialdifferenser, som
uppträda i ett element (1907 ff.). Delvis tills,
m. T. Aurén har han studerat metallers
lös-ningshastighet i syror, vatten och
saltlösningar (1901 ff.) och lyckats återföra detta
fenomen till en verkan väsentligen av
galva-niska lokalelement (av elektrokemiskt
olikartade delar av metallen). I en stort anlagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
