Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmær, Knut Wilhelm - Palmas, Kap - Palmas, Las - Palm Beach - Palmblad - Palmblad, Wilhelm Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Palmas—Palmblad
560
undersökning (»The corrosion of metals», I,
1929) har P. på senare tid återupptagit detta
arbete. P:s viktigaste tekniska arbete är
utarbetandet av en metod att med
elektro-lytiskt framställd överklorsyra av apatit
framställa ett fosforgödselmedel, s. k.
di(kal-cium)fosfat (palmærfosfat). Han har
varit starkt anlitad för utredningar av skilda
vetenskapliga, tekniska och organisatoriska
frågor. Bland P:s skrifter märkas
»Elek-trolyse von Kochsalzlösungen in Verbindung
mit der Zelluloseindustrie» (1916), »Om
framställning av difosfat av inhemska råvaror»
(1921), »Den svenska kemiska industriens
möjligheter att fylla landets behov av
konstgjorda gödningsämnen medelst inhemska
råvaror» (1922), »Zur Kenntnis der
elektro-lytischen Zinkgewinnung» (i Zeitschrift für
Elektrochemie 1923, tills, m. A. Weinarth).
Led. av Vet.-akad. (1917). G. S-ck.
PaTmaSj Kap, se Liberia, med karta.
Pa’Imas, Las, stad, se Las Palmas.
Palm Beach [päm bltj’], stad i U. S. A., vid
ö. kusten av Florida (se karta vid d. o.), på
en lång, sandig ö, genom lagunen Lake Worth
skild från fastlandet; 1,150 inv. (1925). En
av världens mest luxuösa
vinterrekreationsorter med palatsliknande hotell, klubbhus och
privata byggnader. Tre broar över Lake
Worth förena P. med den större staden
West Palm Beach (26,610 inv. 1930),
traktens kommersiella centrum; handel med
frukt, tidiga grönsaker m. m. Kokospalmer
kanta Lake Worth.
Palmblad, bot., se Cycadales och Palmer.
Palmblad, W ilhelm Fredrik,
universitetslärare och författare (1788 16/i2—1852 2/ø),
student 1806, fil. dr 1815, docent i svensk
historia 1822, adjunkt i historia och statistik
1827, i vilken
egenskap han en lång tid
skötte Geijers
professur, prof, i grekiska
1835, allt i Uppsala.
— P. invaldes 1807 i
sällskapet Musis
ami-ci, som på hans
initiativ omorganiserades till
Auroraförbun-det, och köpte jämte
sin kamrat Axel
Sten-hammar Akademiska
boktryckeriet i
Uppsala, varmed han
för
enade förlag, som utvecklades till det andra el.
tredje i Sverige, och bokhandel, vilka företag
utgjorde den praktiska grundvalen för
nyromantikernas litterära verksamhet. I deras
publikationer medverkade han i stor
utsträckning. I Phosphoros ingingo hans övers, av
Aischylos och Homeros, till vilka 1812 lades
ett band övers, av Sofokles’ sorgespel och
1834—45 av samtliga Aischylos’ och Sofokles’
skådespel, en banbrytande »Svensk verslära»
och en välskriven, innehållsrik
litteraturöversikt, »öfver romanen» (1812). I Poetisk
Kalender inledde han den svenska romantiska
novellistiken med den fantastiska cykeln
»Vådelden», »Fjellhvalfvet», »Resorna»,
»Slottet Stjerneborg» och »Åreskutan» samt de
exotiska »Amala» (1817; ny uppl. 1911) och
»Holmen i sjön Dall». Som kritiker ådagalade
han mångsidiga kunskaper, outtröttlig
arbetskraft och gott omdöme genom sina artiklar
i Swensk Literatur-Tidning (1813—24), vars
långa livstid framför allt berodde på hans
energi och frasfria entusiasm; hans polemik
i den långa striden mot Journalen, där P. A.
Wallmark förde akademisternas talan, sköttes
med mod, fintlighet och gott humör.
Samtidigt ägnade han sig särskilt åt geografiens
studium och offentliggjorde i Hermes (1821) och
Svea betydande avh. (»Om persernas
fornhäf-der», »Om hinduernas fornhäfder», »Om Tibet»
m. fl.), vilka liksom »Palæstina» (1823; 3:e
uppl. 1842) voro förelöpare till hans stora verk
»Handbok i physiska och politiska, äldre och
nyare geographien» (5 dir, 1826—37; ej
avslutad). Han skrev även utmärkta geografiska och
historiska läroböcker och höjde
skolundervisningen i geografi betydligt. En professur i detta
ämne skulle utan tvivel varit P:s rätta plats,
men en sådan inrättades först 1897, och P:s
insats på detta område vart därför ej så
epokgörande, som den annars torde ha blivit. Då
han i stället fick lärostolen i grekiska,
författade han till den akademiska
undervisningens tjänst »Grekisk fornkunskap» (2 bd.
1843—45). I många Uppsalatidskrifter var
han en flitig medarbetare, ofta även redaktör
och medutgivare (Skandia, 1833—37, Svenska
Litteraturföreningens Tidning, 1833—38,
Mimer, 1839, Frey, 1841—50, och Läsning för
Bildning och Nöje, 1846—48); vissa av hans
bidrag, ss. »Historisk blick öfver den svenska
näringsflitens utveckling» (Skandia 1834—35),
äro av stort värde. Han återupptog på
1840-talet även sitt novellistiska författarskap.
»Familjen Falkenswärd» (2 bd, 1844—45), där
enskildheter ur novellcykeln i Poetisk
Kalender gå igen, är en komisk roman med burleska
småstadsinteriörer, »Noveller» (4 h.. 1840—51)
innehålla bl. a. en friskt berättad historia från
Brasilien, och »Aurora Königsmark och hennes
slägt» (4 dir, 1846—49) är epokens bästa
svenska historiska roman, med skarp
karakteristik och realistisk uppfattning.
P. vart även, jämte Askelöf, den förnämste
journalistiske förkämpen för konservatismen.
I flera ströskrifter (»Den argusiska
dynastien», 1824, »Om sällheten af en
ministerial-styrelse», 1841, m. fl.) bekämpade han den
liberala pressen och redigerade 1847—51 tidningen
Tiden, det konservativa huvudorganet, som
han till stor del författade själv. Mot den
forne meningsfränden C. J. L. Älmquist skrev
han den kvicka och underhållande
»Törnrosens bok, nemligen den äkta och veritabla»
(1840) och den hätska, förbittrade »Den nyaste
solförmörkelsen» (1851). Hans sista stora verk
var »Konungariket Norrige» (1846—47), där
han mot det liberala förhärligandet av dess
demokratism riktade en vass och sakkunnig
kritik. P. lämnade även en mängd bidrag
till tyska tidskrifter (Literarisches
Conversa-tionsblatt m. fl.) och encyklopedier
(Brock-haus’, Erschs och Grubers, där han skrev
asiatisk geografi). — P. var en polyhistor, som,
trots den splittring skilda uppdrag och
intressen vållade, på många områden av svensk
kultur uträttade ett betydelsefullt arbete.
Anspråkslös och osjälvisk, var han för
vänner ocb meningsfränder ett ovärderligt stöd.
— Litt.: P. D. A. Atterbom, »W. F. P.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
