Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmén, släkt - Palmén, Ernst Gustaf - Palmén, Johan Axel - Palmén, Johan Philip - Palmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Palmén—Palmer
564
Palmén, finländsk släkt, urspr. från Åbo
och Björneborgs län. J. Ph. P. (se nedan),
adlad 1875, blev frih. 1883. Om hans söner
halvbröderna J. A. P. och E. G. P. se nedan.
Palmén, Ernst Gustaf, friherre,
finländsk historiker och politiker (1849—1919),
son till J. Ph. P.; se släktart. Disputerade
1876, blev 1877 docent i nordisk historia
och statskunskap och var 1884—1911 prof, i
finsk, rysk och skandinavisk historia vid
Helsingfors univ. P. idkade ett mångsidigt men
något splittrat författarskap, gällande
Nordens och särskilt Finlands politiska och
ekonomiska historia. Han utgav bl. a. »Historisk
framställning af den svensk-finska
handelslagstiftningens utveckling från Gustaf Vasas
regering till 1766» (1876), »iSten Stures strid
med konung Hans» (1883), en uppl. av Anders
Chydenius’ »Politiska skrifter» jämte
historisk inl. (1877—80) samt levnadsteckning
över fadern (3 bd, 1915—17). Han
redigerade l:a uppl. av uppslagsboken »Oma Maa»
(1907—11). I det politiska livet tog P.
livligt del på de finsksinnades sida som led. av
adeln och prästeståndet 1877—1906 och
enkammaren 1907—09 samt genom en
talang-och temperamentsfull skriftställarverksamhet
i tidningar och broschyrer. P. var led. av
flera statskommittéer samt från 1907 ordf, i
bankfullmäktige. H. E. P.
Palmén, Johan Axel, frih., finländsk
zoolog (1845—1919), son till J. Ph. P. Blev fil. dr
i Helsingfors 1874 och var prof, i zoologi där
1884—-1908. P:s vetenskapliga insats tillhör
dels djurgeografien,
dels den jämförande
anatomien. I en avh.
»Om foglarnes
flyttningsvägar» (1874)
sökte han fastställa
de vägar, på vilka
ett antal ishavsfåglar
flytta mot Södern;
en följdskrift är »Zur
Diskussion der
Zug-strassen» (1879). Han
bearbetade även
Ve-gaexpeditionens fågelmaterial (»Vega-expe-
ditionens vetenskapliga iakttagelser», bd V,
1887). 1875—76 studerade P. jämförande
anatomi i Heidelberg för Gegenbaur. Hans
hithörande arbeten äro »Zur Morphologie des
Trachéensystems» (1877) och »über paarige
Ausführungsgänge der Geschlechtsorgane bei
Insecten» (1884). Sommaren 1888 ledde han
en betydelsefull expedition till Kolahalvön.
Som lärare införde P. den moderna
zoologiundervisningens metoder i Helsingfors och
verkade ivrigt för härstamningsläran i den
form Gegenbaur givit den. I Sällskapet för
Finlands geografi, som stiftades på hans
initiativ 1888, var han mångårig sekr. och
främjade ivrigt dess syften, bl. a. redigeringen av
dess »Atlas öfver Finland» (1899; ny uppl.
1910). För naturforskningen i Finland
betydde P. vida mer, än hans egen sparsamma
produktion givit vid handen. 1905 ägnades P.
en festskrift. E-k N-d.
Palmén, Johan Philip, friherre,
finländsk rättslärd och ämbetsman (1811—96);
se släktart. Blev 1840 adjunkt och 1844
prof, i juridiska fakulteten vid Helsingfors
univ., efter tjänstens ombildning 1858 i
ci-villagfarenhet och romersk rätt men
förestod tidtals flera professurer. P:s gedigna
föreläsningar och
juridiska skrifter
vilade på rättshistorisk
grund och voro av stor
betydelse för
juristutbildningen. För en
större allmänhet
avsedda voro »Juridisk
handbok för
medborgerlig bildning» (1859)
och »Storfurstendömet
Finlands grundlagar»
(1861). P. togs flitigt
i anspråk för
kommitté- och lantdags-
arbeten samt i det medborgerliga livet. 1867
blev han led. av senatens
justitiedepartement, 1868 av ekonomiedep. och chef för
ecklesiastikexpeditionen samt var 1871—77
pro-kurator och därefter viceordf. i justitiedep.
Som prof, deltog P. livligt i univ:s
administration och var från 1877 dess vicekansler.
Han adlades 1875 och blev frih. 1883. »Till
hundraårsminnet av J. P. P.» (2 bd, 1911—17)
innehåller juridiska skrifter och utlåtanden av
P. samt en omfattande levnadsteckning,
skriven av sonen E. G. Palmén (se d. o.). H. E. P.
Palmer, Pa’lmae (PrPncipes, »växtvärldens
furstar», Linné), en egendomlig, väl
begränsad tropisk monokotyledonfamilj, omkr. 1,200
arter, mest större el. mindre träd, mera sällan
buskar el. lianer. Stammen är jämntjock och
(utom hos dumpalmen) ogrenad, med korta
internodier (utom hos lianerna) och ofta
beklädd med de stora, kvarsittande
bladsli-dorna. Bladen äro stora, ofta flera m långa
och bilda hos äldre träd en yvig krona i
stammens topp. I knoppstadiet äro de enkla och
hela, men under utvecklingen slitsas de upp
och bli hos somliga p. parflikiga el.
parbla-diga (»fjäderlika»), hos andra handflikiga el.
fingrade (»solfjäderlika»). Huvudroten dör
tidigt bort och ersättes av birötter.
Blommorna äro små, vanl. enkönade och tretaliga,
med 6 gröngula el. vita hylleblad, oftast 6
ståndare och 3 fruktblad, som äro fria el.
bilda ett en—trerummigt fruktämne. De äro
samlade i rikt förgrenade kolvar, omgivna
av båtformigt, ofta starkt förvedat hölster.
Vanl. sitta kolvarna i bladvecken, och
stammen har då obegränsad tillväxt; hos några
släkten (t. ex. sagopalmen) finns en ensam
toppställd kolv, och hos dessa dör stammen
efter blomningen och fruktsättningen.
Frukten utgöres av bär, stenfrukt el. nöt.
Stundom når den gigantisk storlek. Hos den på
Seychellerna växande Lodoicea Sechellarum
blir den om en dubbel kokoskärna erinrande,
tvåflikiga stenkärnan nära 4 dm lång.
Sådana »nötter» (maldiviska nötter) kastas
av havsvågorna upp på Främre Indiens kust
och voro, innan trädet upptäcktes, föremål
för en mängd vidskepliga föreställningar.
Hos flera släkten är nöten el. stenfrukten
omgiven av ett hårt pansar, bildat av
tegel-lagda, bakåtriktade fjäll. Frövitan är stor,
ofta mycket hård (vegetabiliskt elfenben) el.
köttig och rik på fet olja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
