Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmer - Palmer, Roundell - Palmerston, Henry John Temple
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Palmer—Palmerston
566
För människan äro p. av mycket stor
betydelse. Frukterna hos dadel- och
kokospalmerna m. fl., märgen hos sagopalmen och de
späda skotten hos kålpalmen m. fl.
(»palmkål») utgöra viktiga näringsämnen.
Fettet i frukterna hos kokos- och
oljepalmerna utgör en viktig
artikel på världsmarknaden. Den
rikliga, sockerhaltiga saft, som
utrinner ur blomställningarna hos de
sydamerikanska buriti- el.
vinpalmerna (Mauritia) m. fl. palmer,
utgör palmvin (se d. o.), varur vid
indunstning erhålles palmsocker.
Från Copernicia och andra p.
erhålles vax. De sega
ledningssträngarna (fibrerna) i fruktköttet hos
kokospalmen och i bladskaften hos
piassavapalmen (Attalea), Raphia
m. fl. lämna material till mattor,
rep, borstar m. m. Flera p. lämna
ett mycket hållbart virke. Många
odlas även som prydnadsväxter, i
tropiska länder bl. a. den ända till
50 m höga kungspalmen (Oreodoxa
regia-, från Västindien) med vita,
pelarlik-nande stammar, i Sverige i växthus och
boningsrum arter av släktena Livistona (t. ex.
L. chinensis, oriktigt kallad Latania
borbo-nica) och Chamaerops m. fl.
Palmträdet har sedan urminnes tid
betraktats som sinnebild av segern, och palmblad
(»segerpalmen», palma nobilis) gavs hos
greker och romare åt dem, som segrat i
kämpa-spelen. Inom den kristna kyrkan blev
palmen ett uttryck för odödlighetstanken och
martyrdödens symbol. — De »palmblad», som
användas i begravningskransar, erhållas ej
från palmer utan från Cycas. G. M-e.
Palmer [pä’mo], Koundell, engelsk
jurist, earl av S e 1 b o r n e (se d. o.).
Palmerston [pä’mestan], Henry John
T e m p 1 e, 3:e viscount P., engelsk statsman
(1784 2O/io—1865 18/io), brorsons sonsons son
till sir William Temple (se d. o.). Ärvde 1802
sin faders irländska
adelstitel och invaldes
1807 i underhuset. S.
å. blev P. yngre
ami-ralitetslord i
Portlands ministär och
försvarade i sitt
jungfrutal angreppet mot
Köpenhamn (se
Danmark, sp. 471). 1809—
28 innehade han som
»secretary at war»
under olika
ministärer den ena av
krigs-ministeriets båda le-
dande poster. Han stod denna tid torypartiet
närmast men var aldrig egentlig partiman.
1830 blev P. utrikesminister i Greys ministär.
Som sådan kom han att i Cannings spår
företräda en frihetsvänlig politik gentemot de
under Heliga alliansens hägn livskraftiga
reaktionära tendenserna i Europa men vakade
tillika över att Englands intressen icke
till-bakasattes i den storpolitiska konkurrensen
med andra stater. Särskilt gjorde sig denna
tendens gällande i hans orientaliska politik,
som bl. a. gick ut på att i opposition mot
Fruktens byggnad hos olika palmer. 1 Frukt av
Arenga saccharifera, 2 tvärgenomskärning av
densamma, 3 längdgenomskärning av frukt av Areca
catechu, 4 frukt av Phoenix dactylifera, 5
längdgenomskärning därav, 6 frukt av Elaeis guineensis,
7 längdgenomskärning därav, 8 frukt av en
Cala-mus-art, 9 frukt av en Coelococcus-art, 10 frö av
Coelococcus carolinensis.
ryska och franska hegemoniplaner främja
Turkiets föryngring. Då Frankrike försökte
göra Muhammed Ali (se d. o.) i Egypten till
härskare i Levanten under franskt skydd,
uppträdde P. med så stor skärpa mot den
franska politiken, att det var nära, att det
kommit till väpnad konflikt mellan de två
stormakterna. Se vidare Egypten, sp. 391.
Då P. sept. 1841 avgick med ministären
Melbourne, hade han tryggat Belgiens oberoende,
räddat Portugal och Spanien från envälde,
Turkiet från ryskt övervälde och åt England
vägen till Indien från franska
spärrnings-planer i Egypten.
Änyo utrikesminister 1846, råkade P. i
motsättning till Ludvig Filip i frågan om »de
spanska äktenskapen» (jfr Isabella, sp.
750), vilket i sin mån bidrog till franska
julimonarkiens fall 1848. Han stödde s. å. de
folkliga och nationella rörelserna här och var
och sände 1849 en flotta till Dardanellerna
för att stärka turkiska regeringens
motståndskraft mot ryska påtryckningar att
utlämna Kossuth o. a. ungerska frihetsmän, som
tagit sin tillflykt till Turkiet. Genom allt
större självrådighet i sin ämbetsutövning
kom P. tidtals i spänt förhållande till
drottningen och hennes gemål, vilka flera gånger
sökte störta honom. Ett gynnsamt tillfälle
syntes kommet, då P. till stöd för en brittisk
undersåte Pacifico (se d. o.) uppträdde
hänsynslöst mot Grekland och nära nog
framkallade krig både med denna makt och med
Frankrike. Men P. avvände stormen genom
ett stort underhustal (29 juni 1850), det s. k.
civis-romanustalet. Följ, år måste han dock
avgå, när han oförsiktigt och utan
drottningens och sina medministrars vetskap i ett
samtal med franska sändebudet uttryckt sig
gillande om Napoleons statsstreck av 2 dec. 1851.
[-Blomställning-]
{+Blomställ-
ning+} av
Bac-tris setosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
