Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panamakanalen - Panamakanalzonen - Panamerikanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Panamakanalzonen—Panamerikanism
590
och en 305 m lång, 33,5 m bred och 13,7 m
djup. Fartygen bogseras genom slussarna av
elektriska lokomotiv. Vid Pedro Miguel
sän-kes kanalytan genom en sluss till 17 m ö. h.
och vid Miraflores genom två slussar till
samma höjd som Stilla havets yta. — Vid
kanalen ha också uppförts starka
amerikanska befästningar. Dessa äro
koncentrerade i de två kustpositionerna Cristöbal i v.
och Balboa i ö. Dessutom finnas
landbefästningar i närheten av Culebra cut, den plats,
där kanalen skär igenom Culebraplatån.
Befästningarna ha under senare år avsevärt
förstärkts. — P. passerades 1 juli 1929—30
juni 1930 i riktning Stilla havet—Atlanten
av 3,050 fartyg om 20,6 mill. ton, i
motsatt riktning av 3,135 fartyg om 9,5 mill.
ton. Av fartygen tillhörde 2,885 U. S. A.,
1,536 Storbritannien, 371 Norge och 125
Sverige (Transatlantic, Johnsonlinjen).
Redan vid tiden för Amerikas upptäckt
sökte man en genomfart till Indien genom
Centralamerika, och t. ex. Cortez (se d. o.)
förklarade, att om en naturlig genomfart
icke funnes, borde en sådan skapas. Tid efter
annan framkommo kanalprojekt, men först
på 1800-talet började planerna taga fastare
former. Amerikanerna koncentrerade sig på
Panamanäset, där en järnväg mellan de båda
havskusterna byggdes på. 1850-talet. England
uppträdde som konkurrent, och dess intresse
drogs till Nicaragua (jfr
Nicaraguaka-n a 1 e n). En spänning mellan de båda
rivalerna löstes för tillfället genom
Clayton-Bul-wer-fördraget (se d. o.) 1850, ersatt 1901 med
Hay-Pauncefote-fördraget (se d. o.), som
praktiskt taget gav U. iS. A. handlingsfrihet.
Härefter kom det fart i byggnadsplanerna.
Redan 1879 hade ett franskt bolag börjat
arbetet med att under ledning av F. de
Les-seps gräva igenom Panamanäset. Företaget
utmynnade i den s. k. Panamaskandalen (se
Frankrike, sp. 1002), och 1902 inköptes
kanalverket av amerikanerna från det
franska bolaget för 40 mill. doll. Följ, år
ordnades genom fördrag med den nya
republiken Panama Unionens kommande ställning
till kanalen (se Panamakanalzonen),
varefter en mängd förberedande arbeten
påbörjades. 1907 upptogs arbetet i full
utsträckning under ledning av G. W. Goethals
(se d. o.). Farliga feberepidemier med höga
dödssiffror krävde en intensiv men
småningom framgångsrik kamp.
Totalkostnaderna uppgingo till omkr. 375 mill. doll.
(jfr Nicaraguakanalen). — Litt.: W.
Fletcher, »Four centuries of the Panama
canal» (1907); C. Hallendorff, »Panama»
(1913); H. Arias, »The Panama canal» (1914);
»Official handbook of the Panama canal»
(1915 ff.); G. W. Goethals, »The Panama
canal» (2 bd, 1916); M. W. Williams,
»Anglo-american isthmian diplomacy» (s. å.). (L-ts.)
Panamakanalzonen, Förenta staterna
tillhörigt område, bestående av en landremsa
av 5 eng. mils bredd på vardera sidan av
Panamakanalen. Detta område avstod
republiken Panama till Förenta staterna för
evärdliga tider genom ett fördrag 18 nov.
1903 mot en ersättning av 10 mill. doll. en
gång för alla samt en årlig avgift (efter nio
år) av 250,000 doll. I P. ingå ej städerna
Panama city och Colön men däremot
järnvägen mellan dem; omkr. 1,400 kvkm, 39,469
inv. (1930), därav civilbefolkning 29,654 (6,567
nordamerikaner). P.^ir vid kanalens
ändpunkter starkt befäst. (L-ts.)
PanamerikanPsm, särskilt i Förenta
staterna verksam rörelse för samtliga
självständiga amerikanska staters politiska och
ekonomiska närmande. Genom Monroedoktrinen
(se d. o.) förklarade sig Förenta staterna i
eget intresse vilja skydda övriga
amerikanska stater mot främmande inblandning. A
andra sidan planerade redan Bolivar en
närmare politisk sammanslutning mellan de
ro-mansk-amerikanska staterna. På initiativ
av amerikanske utrikesministern J. G. Blaine
(se d. o.) hölls 2 okt. 1889—19 april 1890
en panamerikansk konferens i
Washington, varvid Blaine fungerade som
konferenspresident. Alla amerikanska stater utom
Dominikanska republiken voro företrädda.
Resolutioner fattades om gemenskap på en
mängd områden, men det praktiska
resultatet inskränkte sig till upprättandet av en
statsunion (International union of american
republics; sedan 1910 Union of american
re-publics), vars organ är en byrå (Commercial
bureau of the american republics; 1901
International bureau etc.; 1910 Pan-american
union). Andra panamerikanska konferensen
hölls i México 22 okt. 1901—31 jan. 1902 och
bestod av ombud för alla amerikanska
republiker. Man diskuterade frågorna om
skiljedom, penningreklamationer, utlämning,
patenträtt och litterär äganderätt, varjämte
byrån fick en fastare organisation. Tredje
konferensen, i Rio 1906 (Haiti och Venezuela
uteblevo), diskuterade särskilt den för
Sydamerika aktuella frågan om tvångsindrivning
av offentliga skulder. Vid fjärde konferensen,
i Buenos Aires 1910 (Bolivia uteblev),
avslöts en konvention om skiljedom vid
penningreklamationer samt reorganiserades
stats-unionen och byrån. U. S. A:s politik mot
Mexiko 1915 föranledde en viss kyla i
relationerna till Sydamerika och framkallade
Argentinas, Brasiliens och Chiles
gemensam
PANAMAKANALEN
Skäl a Itlmni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
