Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pan-Europa - Panflöjt - Panfobi - Pangalos (Pagkalos), Theodoros - Pangani (Ruvu) - Pangermanism - Pangium edule - Panhellenism - Paniberism - Panicum - Panier - Panik, Panisk förskräckelse - Panin, Nikita Ivanovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
Pan-Europa—Panin
596
Pan-Europa, programlösen för den i Wien
1923 bildade Paneuropeiska
unionen, som åsyftar att »åstadkomma Europas
enande» i form av »en sammanslutning av
alla de europeiska stater, som så vilja och
kunna, till ett politiskt-ekonomiskt statsförbund,
grundat på likställighet och fred». I
Paneuropeiska unionens program ingår även, att
den skall avhålla sig från varje inblandning
i inrikespolitiska frågor samt verka för
»vänskapligt samarbete med övriga kontinenter
inom Nationernas förbunds ram». Inom varje
stat skall upprättas en kommitté, och dessa
kommittéer sammanbindas genom en till Wien
förlagd centralbyrå. Paneuropeiska unionens
off. organ är tidskr. Paneuropa, utg. från
1923. Rörelsens upphovsman och ledare är
greve Richard Nikolaus C o u d e
n-h o v e-K a 1 e r g i, f. 1894 i Tokyo (fadern
var österrikisk-ungersk diplomat av
flamländsk härkomst, modern japanska). Han tog
sin fil. doktorsgrad i Wien och har bl. a.
utgivit programskriften »Paneuropa» (1923; sv.
övers. 1930 med inl. och efterskrift av Herman
Stolpe). I Paneuropeiska unionen är Briand
hederspresident, och han tog 1929 i Genève
initiativ till en av unionens idéer påverkad
plan till en federativ europeisk
sammanslutning på det ekonomiska området, varur
senare under samverkan med Nationernas
förbund framgått en »europeisk
studiekommitté»; inom denna äro de flesta europeiska
stater off. representerade, och den sammanträdde
senast i Genève sept. 1931. V. S-g.
Panflöjt, biåsinstrument,
bestående av flera olika långa rör,
sammanfogade till en lång rad. Blåses från
spetsen över kanten. P. var ett
mycket populärt herdeinstrument hos
grekerna och fick namn efter
skogsguden Pan. Numera finnes
panflöj-ten i utbildad form endast på Stilla
havets öar och i Sydamerika (t. ex.
i Ecuador). T. N.
Panfobl (av grek, pan, allt, och fo’bos,
fruktan), beteckning för en sjuklig,
tvångs-tankemässig fruktan med växlande
föremål; även det obetydligaste kan bli föremål
för denna sjukliga rädsla. Jfr
Tvångs-tankar. G-s.*
Pa’ngalos (Pagkalos), Theo doros,
grekisk general och diktator (f. 1878). Deltog
i Balkankrigen, blev 1919 chef för
generalstaben, reorganiserade armén efter
katastrofen i Mindre Asien 1922 och var ett par ggr
krigsminister. 25 juni 1925 grep P. genom en
militärkupp makten i Grekland, lät april 1926
välja sig till president men störtades aug.
s. å. och satt därpå fängslad till 1928. — Jfr
Grekland, sp. 1038.
Pangäni (Ruvu), flod i Tanganjika, i f. d.
Tyska Östafrika, upprinner på s. sidan av
Ki-lima-ndjaro, upptar flera bifloder och utfaller
i Pembasundet av Indiska oceanen. Vid
mynningen den förr betydande hamnstaden
Pan-gani (omkr. 3,000 inv.), utgångspunkt för en
gammal karavanlinje och slavhandelsroute
till Tanganjikasjön.
PangermanPsm, en strävan att till ett helt,
kulturellt och i en el. annan form även
politiskt, samla alla till den germanska stammen
hörande nationer. Än ha som p. betecknats
germansk samkänsla och dess
enighetsytt-ringar över huvud, så t. ex. i en
agitations-skrift 1902 av Björnson, än åter — och
vanligast —- de alltyska strävandena att
samla och stärka »tyskheten» över hela jorden.
Sin medelpunkt ha dessa strävanden i det 9
april 1891 stiftade Alltyska förbundet
(se d. o.). Urspr. verkade förbundet främst för
en kraftig tysk kolonialpolitik och för
tyskhetens stärkande inom Tysklands egna
gränsmarker (i ö. samt i Elsass och Nordslesvig);
efter världskriget har det koncentrerat sig
på att främja upprätthållandet av tyskt
nationalmedvetande hos i utlandet bosatta
tyskar. Förbundets ledande man var till sin
död 1908 prof. Ernst Hasse (se d. o.); dess
off. organ är tidskriften Alldeutsche Blätter.
— Litt.: O. Bonhard, »Geschichte des
all-deutschen Verbandes» (1920). V. S-g.
Pa’ngium edüle, ett till fam. Flacourtiaceae
hörande, i Malajiska arkipelagen växande
högt träd med stora, inuti köttiga
kapselfrukter. Fröna innehålla en glykosid, som vid
sönderdelning alstrar cyanväte. Genom
långvarig urlakning i vatten kan giftet avlägsnas,
varefter fröna förtäras. Barken, också giftig,
brukas som fiskbedövningsmedel. G. M-e.
Panhellenfsm, den rörelse, som strävar
efter att till ett »storgrekiskt» rike förena alla
av greker bebodda länder. Alexander den
stores välde och östromerska riket inneslöto
även icke-grekiska folk, medan Bysantinska
riket före turkarnas anlopp hade övervägande
grekisk befolkning. Idén upptogs inom den
nygrekiska staten och hade 1913 i stort
sett förverkligats beträffande Europa.
Försöken 1919—22 att även erövra de av greker
bebodda områdena i Mindre Asien ledde
däremot till att dessa greker i stället fördrevos
från Asien (jfr Grekland, sp. 1037—38).
Paniberi’sm, en »allspansk» rörelse,
åsyftande att kulturellt närma de
spansk-ameri-kanska republikerna till varandra och till
Spanien.
Pa’nicum, artrikt, företrädesvis i varma
länder växande grässläkte med en- el.
tvåblommiga småax i ax el. vippa och borstlösa,
förhårdnande yttre blomfjäll. Vild finnes i
Sverige P. ischaemum (Digitaria humifusa),
som har grenigt (fingrat) ax, är enårig och
växer på sandiga åkrar i Skåne och Blekinge.
Många arter äro värdefulla fodergräs i
varmare länder, så t. ex. P. maximum,
Guinea-gräs, i tropikerna. Några, t. ex. P. capillare
(Eragrostis elegans), odlas som
prydnadsväxter. Om P. miliaceum och P. sanguinale se
H i r s. G. M-e.
Panier [-nie’], fr., eg. »korg»; styvkjortel.
Moderna kvinnodräkters p. är ett slags
höftdrapering.
Panik, Pänisk förskräckelse (se
P a n), plötslig skräck, som griper en mängd
människor.
Pa’nin, Nikita Ivanovitj, greve, rysk
statsman (1718—83). Var 1748—59 efter v.
Korff minister i Stockholm och fortsatte till
en början, ehuru i mindre bryska former,
företrädarens ofruktbara kampanj mot den
an-tiryska riktningen, som redan kommit helt
till makten, och dennes lika ofruktbara
stämplingar med en klick av mösspartiet för
en av rysk intervention stödd partivälvning.
Panflöjt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
