Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papegojor - Papegojsjuka - Papel - Papenbroeck, D. van - Papeteri - Papias - Papier-maché - Papiers vitraux el. Vitrauphanier - Papilio - Papilionatae, Paipilionater, Papilionacéer - Papilionidae - Papiljotter - Papiller - Papillom el. Papillarsvulst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Papegojsjuka—Papillom
622
Nyimporterade amasonpapegojor från
Sydamerika överföra understundom till
människor den sjukdom, som kallas papegojsjuka,
p s i 11 a co s, Psittacosen angriper hos
människan huvudsaki. lungorna och åtföljes av
hög feber. Dödligheten är stor. Hos fåglarna
är det främst tarminflammationer, som
behärska sjukdomsbilden. Då smittämnet ännu
ej är känt, räknas psittacosen till
virussjukdomarna. På grund av de epidemier, som 1929
och 1930 härjade på kontinenten och i
England, är det i Sverige sedan 1930
importförbud på p. I Göteborg inträffade detta år
några fall bland sjömän. De smärre arter,
som saluföras och vilka alla äro födda i bur
i Sverige, äro fullkomligt riskfria. E. S-g.
Papegojsjuka, se Papegojor, ovan.
Pa’pel (av lat. pa’pmlaj, en hudförändring,
som utgöres av en liten, välbegränsad, solid
upphöjning i huden, som täml. raskt uppstår
och i de flesta fall försvinner utan att
kvar-lämna ärr. Den består av infiltrat i hudens
ytliga lager, än blott i överhudens hornlager,
än djupare i överhuden el. i läderhudens
ytligaste del. Papler äro ofta små,
knappnålshuvud- till ärtstora men kunna också uppnå
betydande storlek (jättepapler); form och
utseende i övrigt växlande. P. är sällan ren utan
ofta kombinerad med andra hudförändringar,
vanl. täckt av fjäll el. med en liten blåsa el.
pustel i spetsen (papulo vesikel,
papu-1 opust el). — Adj.: P a p u 1 Ö s. L. Mbg.
Pa’penbroeck [-b rök], D. van, se
Pape-broek.
Papeterl (fr. papeterie), skrivpapper och
kuvert i särskilda omslag eller askar.
Pa’pias, biskop av Hierapolis i Frygien
(Galatien). Skrev i andra tredjedelen av
100-talet fem böcker utläggning av Jesusord,
»Logion kyriakon exegesis», varav blott
fragment bevarats. P. återgav på grund av
muntlig tradition från apostlalärjungar Jesusord,
som ej funnos i evangelierna. Viktiga äro
P:s notiser om uppkomsten av Matteus’ och
Markus’ evangelier. — Litt.: Fr. Loofs,
»Theo-philus von Antiochien adversus Marcionem
und die anderen theologischen Quellen bei
Irenaeus» (1930). Hj. H-t.*
Papier-maché [papie^ma/e’] (av fr. papier,
papper, och måcher, tugga, mala sönder),
pappersmassa, utrörd med limämne el. linolja
och pressad i formar till galanterivaror,
leksaker o. dyl. samt torkad. Lackerad p.
kallas papyrolit. G. H-r.
Papiers vitraux [papie’ vitrå’] el.
Vitrau-ph anier [-fanie’], fr., glasmålningspapper
(se d. o.).
Papilio, zool., se Papilionidae.
Papilionätae, Papilionäceae, P a p il i o n
ä-ter, Papilionacéer, underfam. inom
fam. baljväxter, igenkänd på den fjärilslika
blomkronan och på att vanl. några el. alla
ståndarsträngar äro mer el. mindre
sammanvuxna. P. ha mycket stor ekonomisk
betydelse. De på stärkelse, äggvita el. fett rika
fröna av Pisum (ärter), Phaseolus (bönor), Lens
(linser), Arachis (jordnötter) m. fl. spela stor
roll som näringsmedel. Medicago (lucern),
Trifolium (klöver), Vicia (vicker) m. fl. odlas
som synnerligen värdefulla foderväxter.
Indi g of er a-ar ter förarbetas till indigo, från
Astragalus-nrter erhålles dragant, från Gly-
cyrrhiza lakritsrot, från Toluifera
perubal-sam o. s. v. Många allmänt odlade
prydnadsväxter, ss. Lathyrus odoratus (luktärt),
Phaseolus coccineus (praktböna), Cytisus
la-burnum (guldregn) och Caragana arborescens
(sibirisk ärtbuske), äro papilionater. G. M-e.
Papilionidae, fam. bland dagfjärilarna (se
d. o.). Hos hithörande fjärilar äro
bakvingarna tydligt urringade i innerkanten och ha
blott en enda analribba. Fam. omfattar inemot
1,000 mestadels tropiska arter, vilka i allm.
äro stora och vackert färgade; särskilt
berömda i detta avseende äro arterna av det på
Sundaöarna förekommande släktet
Ornithop-tera, vilka vanl. äro enfärgat gröna, violetta
el. gula, ofta praktfullt sidenskimrande. Hos
många arter inom fam. förekommer en
utpräglad könsdimorfism, varjämte honorna och
stundom även hanarna av vissa arter äro
polymorfa, d. v. s. uppträda i flera tydligt
skilda former. Hos vissa arter (Parnassius)
avsöndrar hanen vid parningen en säcklik,
pergamentartad bildning, s. k. sphragis, som
fästes under honans bakkroppsspets. —
Larverna, som äro växtätare, ha mycket
växlande utseende. Vanl. äro de nakna (Papilio),
stundom korthåriga (Parnassius); bakom
huvudet sitter ofta ett utstjälpbart,
gaffelgre-nat, köttigt bihang. Pupporna sitta vanl. i
upprätt ställning, stödda av en fin silkestråd
runt kroppen, el. ligga inneslutna i en
mycket gles kokong (Parnassius). — Fam., som
urspr. av Linné kallades Equites, är i
Sverige representerad av blott ett fåtal arter,
tillhörande släktena Papilio och Parnassius
(se pl. till art. Dagfjärilar). Av
Papilio-arterna är blott maka o n fjärilen, P.
machaon, med säkerhet svensk. Den är
utbredd över hela landet. Dess larv, som lever
på umbellater, är grön med svarta,
rödfläckiga tvärband. P. podalirius är blott
tillfälligtvis ett par gånger anträffad i sydligaste
Sverige. Av släktet Parnassius finnas i
Sverige två arter, apollof järilen, P. apollo,
och P. mnemosyne, vilka båda förekomma upp
till mell. Norrland, särskilt utmed kusten,
ehuru blott den förra är någorlunda allmän.
Deras larver äro svarta med röda el. gulröda
fläckar och leva på Sedum telephium (P.
apollo) el. på Gorydalis (P. mnemosyne).
Fjärilarna skiljas därpå, att P. mnemosyne
saknar apollofjärilens röda »ögonfläckar» på
bakvingarna. O. A-g.
Papiljo’tter, sammanrullade pappers- el.
skinnbitar, kring vilka man virar tofsar av
håret för att få det lockigt. Modernare p.
bestå av gummi, metall m. m. Numera har i
stor utsträckning bruket av p. ersatts med
elektrisk behandling (jfr Ondulering).
A. Lwn.
Papi’ller, anat., se Hud, sp. 77.
Papillom [-å’m] el. Pap illär svulst (av
lat. papiTla, vårta), med., en från huden el.
slemhinnorna utgående svulstbildning,
karakteriserad därav, att den är begränsad, ojämn,
upphöjd, konisk el. mera trådlik, ofta
förgrenad, blomkålsliknande och att den
uppstår genom tillväxt av hud- el.
slemhinne-papillerna och det epitel, som täcker dem.
Typiska p. äro de s. k. spetsiga kondylomen (se
Kondylom) och många vårtor, men vid en
del kroniska hudinflammationer kunna
lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
