Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pareja, Juan de (El esclavo) - Parenkym - Parentation - Parentel - Parentelsystemet - Parentera - Parentes - Parentetisk - Parera - Pares - Paressi - Parestesier - Pareto, Vilfredo - Par excellence - Parfait - Parflikig - Par force - Parforsjakt (Parforcejakt) - Parfym
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Parenkym—Parfym
660
men även religiösa bilder, i ett maner, som
liknar lärarens. C. R. N.*
Parenkym [-ky’m] (av grek, para’, bredvid,
och e’nchyma, ingjutning). 1. (Anat.)
Vävnad, särskilt den inre, för livsfunktionen
viktigaste i kroppens inre organ. — Adj.: P
a-renkymatos, hörande till p., t. ex.
paren-kymatös inflammation. G. L-m.*
2. (Bot.) Ur rent morfologisk synpunkt
bruka växternas vävnader ofta indelas i
parenkym och prosenkym. Typiska
parenkymceller äga ung. lika stor
utsträckning åt alla håll el. ha, om de äro
långsträckta, tvära skiljeväggar. De äro
tunn-väggiga och innehålla protoplasma samt
upplagsnäring o. dyl. Prosenkymet består av
långsträckta, tråd- el. spolformiga, i ändarna
tillspetsade celler, som ha tjocka väggar och
nästan alltid helt sakna protoplasma. Någon
skarp gräns mellan p. och prosenkym finnes
icke, utan de övergå i varandra genom många
mellanformer. K. A.
Parentatiön, se Parentera.
Parentél (av lat. pa’rens, fader, moder), en
avd. av en släkt, bestående av en person el.
ett äkta par jämte samtliga hans el. dess
avkomlingar.
Parentelsystemet, se Arvsordning.
Parentera, hålla åminnelsetal
(parentatiön). — Parentätor, minnestalare.
Parentes [stundom uttalat parantè’s] (av
grek. pare’nthesis, insättning bredvid), ett i
en sats el. ett satssammanhang inskjutet ord
el. uttryck el. en hel sats, period el. ett stycke
utan grammatiskt sammanhang med
omgivningen. P. kan borttagas från det övriga,
utan att dettas grammatiska byggnad
därigenom lider, och avskiljes med något tecken
i början och slutet: ( ) el. [ ] (klämmer),
kommata el. upprepade tankstreck. Stilistiskt
är p. i allm. icke förtjänstfull, och ett större
antal sådana gör stilen tröttsam och
oöverskådlig. I urkundspublikationer brukas
vanligen ( ) för att utmärka i originalet
förekommande bokstäver, ord, satser o. s. v., som
utgivaren anser överflödiga, yngre
inskjutningar el. felskrivning; med [ ] el. < >
utmärkas utgivarens tillägg el. rättelser. — I
algebran betyder p. el. klämmer, att vad
som står innanför skall behandlas som e n
kvantitet i förhållande till det övriga. T. ex.
a — (b + c) betyder, att först b och c skola
sammanläggas och sedan a minskas med summan.
— Även parentestecknet () kallas
parentes. Lll.*
Parentetisk, inskjuten som parentes (sed.o.).
Parera. 1. (Fr. pärer.) Avvärja en
motståndares hugg el. stöt. — Subst.: Parad. Jfr
F ä k t k o n s t, sp. 101. — 2. (Fr. parier.) Slå
vad, hålla för el. mot i spel el. tävlan.
Parès (grek. pa’resis, förslappning), med.,
lindrig, ofullständig förlamning (se d. o.) av
muskulaturen, beroende på nedsatt funktion
i de motoriska nerverna, framkallad antingen
av rubbningar inom de nervösa
centralorganen (se Hjärnsjukdomar och
Rygg-märgssjukdomar) el. ock inom de
peri-fera nerverna (se Nervsjukdomar). Om
spastisk p. se Lateralskleros. I.H.*
Paressi, folkstam, se Arowaker.
Parestesler, se Nervsjukdomar, sp. 896.
Pare’to [-tå], V i 1 f r e d o,
italiensk-schwei
zisk nationalekonom (f. 1848 i Paris, d. i
Lau-sanne 1923). Tillbragte sin ungdom dels i
Italien, dels i Frankrike, utbildades till
ingenjör men övergick småningom till
nationalekonomien och kallades till lärare i detta
ämne vid Lausannes univ. De arbeten, som
särskilt skapat P:s betydelse, äro »Cours
d’économie politique» (2 bd, 1896—97) och
»Manuel d’économie politique» (1909; förut
på it.). Hans individualism och optimism
uppbära det betydande och originella, starkt
subjektiva arbetet »Les systèmes socialistes»
(2 bd, 1902). P. har tilldragit sig mycken
uppmärksamhet som originell
gränsnytteteo-retiker av matematiska skolan (se
Nationalekonomi, sp. 746—747) och bl. a.
genom sin med matematiska formler
demonstrerade och av rikhaltiga statistiska uppgifter
belysta teori om inkomstfördelningen mellan
de olika samhällsmedlemmarna i skilda
länder. Se rec. över P:s arbeten av K.
Wick-sell i Zeitschrift für Volkswirtschaft,
Sozial-politik etc. 1897, 1899 och 1913 samt G. H.
Bousquet, »Précis de sociologie d’après
Vil-fredo Pareto» (1925). E. H. T.*
Par excellence [par äksälä’s], fr.,
företrädesvis, framför alla andra.
Parfait [-fä’], fr., »fullkomlig»; glass, som
fryses direkt i den form, varur den sedan
uppstjälpes.
Parflikig, bot., se Blad, bild 16 på pl.
Par force [-fårs] (jfr F o r c e), fr., med våld.
Parforsjakt, stundom Parforcejakt,
jakt med drivande hundar, som går ut på att
hundarna skola taga villebrådet med våld (fr.
par force) eller »ställa» det, tills jägaren hinner
fram och dödar det; härvid följa jägarna
jakten vanl. till häst. Jfr Jaktridning.
Parfym (av fr. parfum, eg. genomträngand,
doft), vällukt; koncentrerat luktvatten; .
allm. vara, innehållande ett välluktande
ämne. De karakteristiska beståndsdelar,
varav varje p:s särskilda vällukt beror, äro
antingen naturprodukter el. genom kemisk
syntes framställda ämnen, vilka senare
vunnit allt vidsträcktare betydelse. Naturliga
aromatiska ämnen, som av ålder brukats för
framställning av p., äro i några få fall av
animaliskt ursprung, ss. ambra, bävergäll,
mysk och sibet (se d. o.), men flertalet tillhör
växtriket, ss. violrot, rosmarinblad,
patschuli-blad, sandelträ, cassiabark, akaciablommor,
rosenblomblad, styrax, myrra (se d. o.).
Växternas vällukter utvinnas, om de äro mera
beständiga, genom pressning, extraktion el.
de-stillation. Mycket ömtåliga luktämnen
upptagas genom växtdelarnas beröring med fett
under längre tid. En del blommor extraheras
med olivolja. Lösningar av eteriska oljor (se
d. o.), ss. rosenolja, citronolja, lavendelolja
och en mångfald ur olika välluktande
blommor vunna oljor och essenser, spela en stor
roll vid fabrikation av p. Tekniken rör sig
därvid även med ett antal tillsatsämnen, ss.
ammoniak och ättiksyra för att dämpa, eter
och kloroform för att stärka, ambra och
åtskilliga organiska föreningar för att binda
(fixera) vällukten. I övrigt är tillv. av p. en
blandningsprocedur, där hantverksmässig
erfarenhet samt disposition över ett
mångskiftande och rikhaltigt receptmaterial ännu äro
avgörande för resultatet. — Verb: P a r f y-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
