Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris - Areal och administrativ indelning - Folkmängd - Stadsbeskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Paris (Folkmängd—Stadsbeskrivning)
664
Bild 1.
Paris’ vapen.
I rött fält ett i
silvervatten seglande skepp av
silver. däröver en blå, med
gyllene liljor beströdd
chef.
nas dock i regel ej blott städer som Versailles
och Saint-Germain, dit vägen går genom
obruten bebyggelse, utan också Chantilly och
Fon-tainebleau, ja, Chartres, dit parisaren likaledes
gärna ställer sina
söndagsutflykter. Stadsplaner för ett »större
P.», omfattande hela
den s. k. région
parisi-enne, äro under arbete.
Folkmängd. Vid
senaste folkräkning
(1931) hade P. en
bofast befolkning på
2,891,020 pers, och
hela dep. Seine — P.
jämte la petite
ban-lieue — en beräknad
folkmängd av 4,887,464
pers. Motsv. siffror för
1926 voro 2,871,429 och
4,567,971. ökningen för
själva staden är dock
endast skenbar,
beroende på inkorporering
under femårsperioden
1926—31 av de forna befästningsområdena med
omkr. 40,000 inv. I verkligheten försiggår
utflyttningen från det alltmera citypräglade
centrum till förstäderna i periferien i ökat
tempo, som bäst visas av rekordsiffran 1921
för det egentliga stadsområdet: 2,906,472.
Banlieuen mottager dessutom en stark
invandring utifrån, under femårsperioden 1926
—31 omkr. 300,000 pers. Den bofasta
befolkningen av utländsk nationalitet beräknades
1926 till 418.971 pers., därav 101,893
italienare, 50.251 belgier, 44,519 ryssar, 36,370
polacker, 31,568 spanjorer, 21,077
nordamerikaner, 15,743 britter och 10,833 tyskar.
Stadsbeskrivning. P. är i motsats till de
flesta moderna storstäder uppbyggt efter en
enhetlig stadsplan, uppgjord av
Seineprefek-ten Haussmann (se d. o.) under Napoleon III,
som också gav staden dess nuv. utsträckning
i administrativt hänseende. Denna stadsplan,
som gått hårt ut över den äldre bebyggelsen,
har i stora drag fullföljts under stadens
senare utveckling. Den har behållit de stora
trafikleder, som från äldsta tider
genomkorsat P. från n. till s. och från v. till ö., ehuru
de delvis rätats ut och givits ändrat lopp,
samt även det koncentriska bulevardsystem,
vartill de gamla befästningarna förvandlats,
allteftersom staden utvidgats. Men icke blott
hänsyn till en världsstads växande behov av
snabba och bekväma förbindelser har bestämt
denna stadsplan utan också en kejserlig
önskan att åt P:s centrala delar förläna en
enhetlig monumentalkaraktär.
Som ett centrum för stadens liv hade
Haussmann tänkt sig Place de 1’Opéra, flankerad i
n. av Garniers pompösa operabyggnad (färdig
1875). Denna väldiga trafikknut korsas av
»stora bulevarderna» på högra Seinestranden
(rive droite). Under olika namn sträcka
de sig i en vid båge från Place de la
Concorde i v. till Place de la Bastille i ö.,
där Julikolonnen markerar läget för den
raserade fästningen. De motsvaras på vänstra
Seinestranden (rive gauche) av den genom
Haussmanns stadsplan tillkomna Boulevard
S:t-Germain, som förbindes med
Bastiljplat-sen genom Boulevard Henri IV, en igenfylld
kanal. Sträckan till Madeleinekyrkan kallas
Rue Royale, därefter följa efter en krök mot
ö. i rak linje Boulevard de la Madeleine,
Boulevard des Capucines, som delas mitt itu av
Operaplatsen, och Boulevard des Italiens,
uppkallad efter den forna Théåtre des Italiens.
Fram till Place de la République bär
bule-varden namn efter de utanför liggande gamla
förstäderna (les faubourgs): Montmartre,
Pois-sonière, Bonne-Nouvelle, S:t-Denis och
S:t-Martin, de bägge sistnämnda prydda med av
Ludvig XIV resta triumfbågar. Den sista
sträckan, krökt söderut, representeras av
Boulevard du Temple, före revolutionen nöjets
högkvarter, Boulevard des Filles-du-Calvaire
och Boulevard Beaumarchais.
Innanför detta bulevardsystem ligger det
väsentliga av det gamla P., inkl. Citéönr
d. v. s. själva staden före 1789. Under
revolutionen inkorporerades de gamla
faubourger-na, och den nya stadsmuren gav upphov
till de s. k. yttre bulevarderna med
Boulevard de Clichy (nedanför Butte-Montmartre)
och Boulevard duMontparnasse som
gränspunkter i n. och s., Étoile och Nation
representerande stadsportarna i v. och ö. De öppna
platserna tillkommo, sedan stadsområdet
utvidgats med en ny krets av förstäder. Liksom
Opera- och Bastiljplatserna bilda dessa
utgångspunkter för ett strålsystem av
bulevar-der, ledande till olika stadsdelar. Detta
koncentriska gatusystem fullständigas av två
nästan snörräta trafikleder tvärs igenom hela
staden i n.-s. och v.-ö. riktning, vilka korsa
varandra vid Place du Chätelet på högra
Seinestranden. Den n.-s. leden
representeras av Boulevard de Strasbourg och
Boulevard de Sébastopol på högra stranden,
Boulevard du Palais på Citéön och Boulevard
S:t-Michel på vänstra stranden. Den v.-ö.
huvudleden börjar vid Porte Maillot med Avenue
de la Grande-Armée för att vid Étoile
fortsättas med Avenue des Champs-Élysées och vid
Concorde med Rue de Rivoli, Rue S:t-Antoine
o. a. äldre gator till förstaden Vincennes.
Kring Operaplatsen gruppera sig de stora
bank- och affärskvarteren, Paris’ City,
medan lyxindustrien, som tidigare hörde
speciellt hemma här, mer och mer dragit sig
västerut, mot Champs-Élysées. Modets
huvudgata är dock alltjämt Rue de la Paix. Den
förbinder Operaplatsen med Place Vendöme,
som anlades av Ludvig XIV och pryddes
med hans staty, nu utbytt mot Napoleon I:s,
som kröner den av erövrade kanoner gjutna
Vendömekolonnen. Rue du Quatre-Septembre
förbinder Operaplatsen direkt med Place de
la Bourse, där aktiebörsen reser sin
nyklassiska byggnad. Vinkelrätt mot operafasaden
går den praktfulla Avenue de 1’Opéra till
Place du Théätre-Frangais och Rue de Rivoli
med Louvre (se d. o.) som fond. Palais Royal
(se d. o.), varav Théatre frangais (se d. o.)
utgör en flygel, uppfördes av Richelieu och
tjänade efter hans död den kungliga
Orléans-grenen till residens. Mellan Palais Royal och
Place des Victoires, med en ryttarstaty av
Ludvig XIV, ligger Banque de France och vid
Rue de Richelieu ej långt därifrån
Biblio-thèque nationale.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
