Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris - Stadsbeskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris (Stadsbeskrivning)
665
I fråga om storlek och monumental
utsmyckning överträffas Operaplatsen vida av
Place de la Concorde, arkitekten Gabriels
skapelse. Åt alla fyra väderstrecken öppna sig
storslagna perspektiv. I n. begränsas platsen
av två f. d. kungliga gardes-meubles med
nyklassisk kolonnadanordning; de flankera
mynningen av Rue Royale, vars fond bildas av
Madeleinekyrkan (en kopia av Maison Carrée
i Nimes). På s. sidan av Pont de la
Concorde tjänar Palais Bourbon, sedan 1875
deputeradekammarens lokal, med sin
grekiska tempelfasad samma dekorativa
ändamål. Åt ö. bildar Tuileriesträdgårdens
grönska en mjuk övergång till Place du
Car-rousel, med en av Napoleon I rest triumfbåge
och Louvrekomplexets grå massa. Åt v.
sträcker sig upp mot Étoile den halvannan km
långa Avenue des Ohamps-Élysées, som, ehuru
planlagd av Lenötre, först i början av
1800-talet fick sin nuv. karaktär. Dess första
tredjedel, till Rond-Point, omges nu av en
engelsk park med lekplatser för barn och
talrika nöjesetablissemang; utmed denna park
ligga, på högra sidan, utom ett par
aristokratiska klubbar, brittiska ambassadhotellet
och Élyséepalatset, som är bostad för
republikens president. Åt flodsidan ligga sedan
1900 de skrymmande utställningsbyggnaderna
Grand palais och Petit palais. De återstående
två tredjedelarna upp till kullens topp utgöra
en lyx- och affärsgata utan motstycke i världen,
tävlande med »stora bulevarderna» i
livlighet och ljusprakt, sedan mörkret fallit på.
De flesta stora modehus, parfym- och
bilfirmor ha här sina huvudkontor el. filialer.
Mitt på den cirkelformiga Place de 1’Étoile
reser sig Napoleon I:s triumfbåge, 50 m hög
och 45 m bred, med ett valv så mäktigt, att
en djärv krigsflygare sommaren 1919 kunnat
navigera sin maskin därigenom. Mitt under
valvet reddes 1920 den okände soldatens grav
med en ständigt brinnande låga över hällen.
Bågen, urspr. avsedd att hugfästa segern vid
Austerlitz, blev färdig först 1836; den är ett
verk framför allt av Ohalgrin och Rude. Från
Étoile utstråla tolv breda avenyer, präktigt
bebyggda med lyxhotell, främmande
beskick-ningshus — däribland det svenska — och
förmögna privatbostäder. Förnämligast av dessa
är Avenue Foch, f. d. Avenue du
Bois-de-Boulogne, som är huvudled till
Boulognesko-gen (Bois de Boulogne), en gång den eleganta
världens exklusiva promenadplats, nu folkpark.
Följer man Rue de Rivoli österut förbi
Lou-vre, kommer man till hallarna, centrum för
fisk- och grönsakshandeln. Längre bort möter
den forna Place de Grève, mot vilken
stadshuset, Hotel de ville, vänder sin efter 1871 års
brand i förstorad skala återuppbyggda
renäs-sansfasad. Inom den triangel, vars hörn bildas
av denna plats, Bastiljen och Place de la
Ré-publique, de forna Temple- o. Maraiskvarteren,
ligga de bäst bevarade resterna av det gamla
P., en rad stormanspalats från renässans och
barock, grupperade kring Place des Vosges
(den forna Place Royale), som omges av en
ståtlig svit mansardhus med öppna arkader,
en gång Parisresidens för Henrik IV och
Ludvig XIII. Nu bor i dessa kvarter en idog
hantverkar- och småhandlarbefolkning.
österut ligger Bois de Vincennes.
666
Citéön (Ile de la Cité) har av Haussmann
så gott som renrakats från sin pittoreska
medeltida bebyggelse. Kvar stå av denna
endast kyrkan Notre-Dame, med sina
karakteristiska platta torn, prydda av groteska
djävulsfigurer (chimères), trots en hårdhänt
restaurering — genom Viollet-le-Duc —
alltjämt Paris’ förnämsta gotiska byggnadsverk,
samt Conciergeriet, en rest av det äldsta
kungapalatset, ingående i det nybyggda
Palais de Justice, på vars gård även
Sainte-Chapelle med sina underbara fönstermålningar
från Ludvig den heliges tid vittnar om
förgången härlighet. Mera orörd av tidens
framfart har den först under 1600-talet bebyggda
Ile Saint-Louis förblivit.
På vänstra Seinestranden behärskas kajerna
av antikvariatsbokhandlare, de s. k.
bouqui-nisterna, som bedriva sin kommers i det fria.
Boulevard Saint-Michel korsar det gamla
uni-versitetskvarteret, också kallat Quartier
Latin. Ö. därom ligger Sorbonne (se d. o.), och
kring Jardin des Plantes (se d. o.) gruppera
sig de naturvetenskapliga institutionerna,
vinhallarna och en 1924 invigd muhammedansk
moské. Stadsdelen domineras av Panthéons
ståtliga kupolbyggnad, uppf. av Soufflot, på
toppen av Sainte-Genevièveberget. Äldst bland
ett flertal intressanta kyrkor är
S:t-Germain-des-Prés i blandad romansk och gotisk stil.
Från Ludvig XIV:s tid stammar Val-de-Gråce,
med sin efter Peterskyrkan i Rom formade
kupol, från 1600-talet S:t-Sulpice, näst
Notre-Dame Paris’ största kyrka; den originella
fasaden är ett verk av Servandoni. V. om
Boulevard S:t-Michel utbreder
Luxembourg-trädgården sin grönskande oas, flankerad i
n. av Senatspalatset, beställt av Maria av
Medici, och i s. av astronomiska
observato-riet, uppf. av Perrault. Vid Quai Conti ligger
Franska institutets kupolkrönta byggnad,
Palais-Mazarin. Det egentliga
artistkvarteret är numera att söka vid och omkring
Boulevard du Montparnasse, efter världskriget ett
av Paris’ livligaste främlings- och nöjescentra.
Den västligaste stadsdelen på vänstra
Seinestranden har en helt annan karaktär, bestämd
av aristokratiska föregåenden, då den
kallades Faubourg Saint-Germain. Här äro
inrymda i gamla adelspalats, utom
deputeradekammaren, de flesta regeringsdepartementen
och flera stormaktsambassader.
Utrikesministeriet ligger vid Quai d’Orsay. Stadsdelen
domineras av Invalidhotellet (se d. o.) med
Napoleon I:s gravkapell och ett omfattande
krigsmuseum. En magnifik esplanad leder
ned mot den skulpturkrönta Alexanderbron.
Det forna manöverfältet, Marsfältet, har
omdanats till en park, omgiven av ståtliga
bulevarder. Vid dess ena ända, längst i ö.,
ligger Gabriels École militaire; vid
flodstranden reser sig sedan 1889 Eiffeltornet (se d. o.).
Med undantag av Passy och Auteuil
utmed Bois de Boulogne, som förblivit eleganta
kvarter, ehuru villasystemet måst övergivas,
samt Ternes och Plaine-Monceau kring Parc
Monceau, ha de 1859 inkorporerade
förstäderna, som fördubblat stadens yta,
väsentligen karaktär av arbetar- och
småfolkskvar-ter. De genomskäras dock av präktiga
bulevarder. Nedanför Ménilmontant längst i v.
utbreder sig Paris’ största kyrkogård, Père-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
