Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parma - Parmelia - Parmenides - Parmenion - Parmentiera - Parmigianino, Parmeggianino - Parmmätare - Parmoor, Charles Alfred Cripps - Parnahyba (Paranahyba), Rio - Parnassen - Parnassia - Parnassiens, Les - Parnassius - Parnassos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6S9
Parmelia—Parnassos
690
nämsta. I dess kupol freskomålningen
»Madonnans himmelsfärd» av Correggio, som en
tid var verksam i P. och även är
representerad i kyrkan San Giovanni evangelista (se
bild 1—2 vid Correggio), en
ungrenässanskyrka från 1510, och i f. d.
benediktin-klostret San Paolo. P:s vackraste
renässans-tempel är Madonna della Steccata, uppf. 1521
—29. Dopkyrkan, Battistero, påbörjades 1196
av B. Antelami, som även är mästare till den
rika skulpturutsmyckningen. Ett tavelgalleri
är inrymt i Palazzo della Pilotta med verk
av framstående konstnärer, främst Correggio
(se d. o., bild 5). I P. finnas ett univ. (gr. 1512;
465 stud. 1929), konstakad. och
musikkon-servatorium. P. har metall- och textilindustri;
betydande handel med provinsens
jordbruksprodukter, särskilt s. k. parmesanost. M.
Historia. P., som härstammar från
förhistorisk tid, blev 183 f. Kr. en romersk
koloni och på 1000-talet en fri republik. Denna
förenades 1346 med Milano och införlivades
1512 av påven Julius II med Kyrkostaten.
1545 bildade påven Paul III av P. och
Pia-cenza med områden ett särskilt hertigdöme,
som han gav åt sin naturlige son Pierluigi
Farnese. Ätten F a r n e s e, som räknade åtta
hertigar av P., utslocknade 1731, varefter P.
tillföll en gren av de spanska Bourbonerna,
som med undantag för 1735—48, då P. hörde
till Österrike, regerade där till 1802, då P.
annekterades av Napoleon I. På
Wienkon-gressen 1815 överlämnades P., Piacenza och
Guastalla såsom självständigt hertigdöme åt
Napoleons gemål Marie Louise. Efter hennes
död 1847 övergick P. enl. 1817 och 1819
fastställda bestämmelser till förre hertigen av
Lucca Karl II av Bourbon, som redan 1849
efterträddes av sin son Karl III. Denne, som
regerade med stor stränghet, lönnmördades
27 mars 1854, varefter hans änka, Louise
Marie, övertog styrelsen för sonen Robert.
Hennes försök att genom eftergifter och
reformer blidka befolkningen misslyckades, och
efter österrikarnas nederlag vid Magenta
måste hon lämna landet 9 juni 1859. En
folkomröstning utföll för anslutning till Sardinien;
införlivandet följde 18 mars 1860. Litt.: T.
Bazzi och U. Benassi, »Storia di P.» (1908);
L. Testi, »P.» (2:a uppl. 1915). (Ä. S-n.)
Parmelia, artrikt lavsläkte med bladlik
bål, skålformiga apothecier och färglösa
sporer. Flera arter äro allmänna i Sverige, på
sten, bark och gammalt trä, t. ex. den
blå-grå P. saxatilis, färglav, förr använd till
färg-ning av yllevaror. G. M-e.
Parme’nides (grek. P armeni’des), se E 1 e
a-tiska skolan.
Parme’nion (grek. Parmeni’on, lat.
Parme’-nio), makedonisk fältherre och statsman, en
av konung Filip II:s främsta hjälpare. Då
Filip började krig med perserna, sändes P.
över till Mindre Asien med en här 336 f. Kr.
oeh intog under Alexander den stores
tidigare fälttåg en ledande plats på grund av
sitt anseende och sin fältherreskicklighet.
Emellertid fattade Alexander vidsträcktare
planer, än den mera försiktige P. synes ha
gillat. Han kvarlämnades med en större
truppstyrka som befälhavare i Ekbatana i Medien,
då Alexander tågade längre österut. Då P:s
son Filotas avrättats som deltagare i en sam-
Katedralen i Parma.
mansvärjning mot Alexander, vågade denne
ej längre lita på P. utan lät undanröja
honom (329 f. Kr.). M. Pn N-n.
Parmentiera, bot., se Bignoniacéer,
med bild.
Parmigianino [-mid^ani’nå], Par m eggi
a-n i n o [-med$ani’nå], »den lille parmesanaren»,
binamn på målaren F. Mazzola (se d. o.).
Parmmätare, se P a r m.
Parmoor [pä’möe], lord, titel för Charles
Alfred Cripps, engelsk jurist och
politiker (f. 1852). Han blev 1877 advokat, vann
som sådan stort anseende i kyrkorättsliga
mål, tillhörde
underhuset som konservativ
1895—1906 och 1910
—14, adlades 1908 (sir
Oh. Cripps) och blev
pär 1914 (baron P. of
Frieth). P:s livliga
deltagande i
fredsrörelsen kom honom att
småningom närma sig
arbetarpartiet, och han
var lordpresident i
MacDonalds båda
första ministärer (1924
och 1929—31) samt
flera ggr led. av Nationernas förbunds
dele-geradeförsamling. P. är strängt högkyrklig,
var 1902—24 vicar-general för kyrkoprovinsen
Canterbury och deltog i Ekumeniska mötet i
Stockholm 1925. Han har utgivit flera
kyrkorättsliga arbeten. V. S-g.
Parnahyba [-nai’ba] (Paranahyba), Rio,
gränsflod mellan brasil. staterna Maranhäo
och Piauhy; omkr. 1,250 km, segelbar 670 km.
Parna’ssen, se Parnassos.
Parna’ssia, bot., se Slåtterblomma.
Parnassiens [-siä’], L e s, fr., »de
parnassi-ska», den franska skaldegrupp, som samlade
sig kring Leconte de Lisle och dit Hérédia,
Banville, Coppée, Sully-Prudhomme m. fl.
hörde. Se Franska litteraturen, sp.
1034. Litt.: P. Martino, »Parnasse et
symbo-lisme» (1925); A. Thérive, »Le Parnasse»
(1929). . Kj. S-g.
Parna’ssius, zool., se Papilionidae.
Parna’ssos (grek. Parnaso’s, lat.
Parna’s-sus), mell. Greklands betydligaste bergmassiv
(nu L i a k u r a), vilket fyller en stor del av
landskapen Fokis och Doris oeh i n. v.
sammanhänger med Oiteberget. Den högsta inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
