Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pasteuriseringslag - Pasteurmedaljen - Pastiche el. Pastisch - Pastilj, Pastill - Pastinaca - Pašto - Paston letters - Pastor (kyrkoherde) - Pastor (zoologi) - Pastor, Ludwig von - Pastoral - Pastoral- - Pastoralbreven - Pastorale - Pastoralexamen - Pastoralteologi - Pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pasteurmedal j en—Pastorat
721
1925 ang. uppvärmning av till kreatursföda
avsedd mjölk m. m., i syfte att skydda
kreatur mot smitta genom mjölk (mul- och
klövsjuka, tuberkulos m. m.). Lagen föreskriver,
att den, som driver mejerirörelse, ej må från
mejeriet till kreatursföda försälja el. eljest
för dylikt ändamål till annan utlämna mjölk
el. kärnmjölk (i vissa fall vassla), som ej
uppvärmts till minst 80° C. Från p:s tillämpning
undantagas Dalarna och Norrland. Chr. B-l.
Pasteurmedaljen [pasto’r-], en medalj i guld
med L. Pasteurs bild, överlämnades av
Svenska läkaresällskapet till Pasteur på hans
70-årsdag 27 dec. 1892. Sedan 1900 utdelas P.
av Svenska läkaresällskapet vart tionde år
utan hänsyn till nationalitet åt någon av de
forskare, som mest bidragit till framstegen
inom bakteriologi el. hygien. Medaljen
tillerkändes 1900 M. v. Pettenkofer, 1910 R.
Pfeiffer, 1920 J. Bordet och 1930 É. Roux.
Jfr Pasteurfonden. H. E.*
Pastiche [pastFf], fr., el. Pas ti’sch (it.
pas-ti’ccio, eg. pastej), ett verk inom den
bildande konsten, diktningen el. musiken, som
utföres i en annan tids, konstriktnings el.
konstnärs, diktares el. kompositörs stil el.
maner. G-g N.
PastFlj, P a s t i’l 1 (av lat. pasti’llus, liten
kaka), farm., liksom tablett en vanlig
benämning på vad farmakopéerna numera mest kalla
trochiscus, medikamentkaka (se T r
o-chisci). C. G. S.
Pastinäca, bot., se Palsternacka.
Pastö, se P a s t ü n.
Paston letters [pä’stn le’taz], eng., Paston
-breven, en språkligt och kulturhistoriskt
ovärderlig samling privatbrev, växlade åren
1422—1509 mellan medlemmar av familjen
Paston i Norfolk och dem närstående. De
publicerades (ofullständigt) av J. Fenn (5 bd,
1787—1823) samt i en kritisk edition av J.
Gairdner (3 bd, 1872—75), vilken efter
originalbrevens återfinnande utgivit en ny och
fullständig edition (6 bd, 1904), innehållande
1,088 brev m. m. samt en värdefull historisk
inledning. Litt.: H. S. Bennett, »The Pastons
and their England» (1922). V. S-g.
Pa’stor, lat., »herde»; kyrkoherde (sed. o.);
i dagligt tal benämning på prästmän i allm.,
företrädesvis på komministrar och e. o.
prästmän. — P a’s t o r 1 o’c i, förkortat p. 1.,
kyrkoherden på platsen, inom pastoratet.
Pa’stor, zool., se S t a r a r.
Pa’stor, Ludwigvon, frih., tysk katolsk
historiker (1854—1928). Blev 1887 prof, i
Innsbruck, 1900 tillika direktor för
österrikiska historiska institutet i Rom, adlades
1908, blev 1916 frih. samt 1921 Österrikes
sändebud vid Vatikanen. Lärjunge till J.
Janssen (se d. o.), fullföljde han dennes
forskning. P:s främsta arbete är hans på
djupgående arkivforskningar byggda men
apologe-tiska skildring av påvedömets historia:
»Ge-schichte der Päpste» (14 bd, 1886—1930), som
går från Martin V t. o. m. Innocentius XII.
Litt.: K. Bauer i tidskr. Hochland, 26,
1928—29. Hg Pl.
Pastoral, herdedikt, idyll; inom musiken
sångspel med ämne ur herdelivet. Pastoraler
voro särskilt vanliga under 1700-talet, då
stilen närmast var operans men med inströdda
folkliga visor. T. N.
722
Pastoral-, som handlar om herde- el.
lantliv; prästerlig, kyrkoherde-.
Pastoralbreven kallas i den
nytestament-liga inledningsvetenskapen de två breven till
Timoteus och brevet till Titus, emedan de
huvudsakligen innehålla råd och anvisningar
rörande en församlingsherdes (pastors) person
och ämbete. P., som äro skrivna under
aposteln Paulus’ namn, äro författade mot slutet
av l:a kristna årh. och återspegla då rådande
förhållanden och religiösa motiv. A. Fr.
Pastoräle, mus., karaktärsstycke i en svit
el. sonat, av lantlig karaktär, vanl. i 6/8 takt;
även sonat el. symfoni (t. ex. Beethovens
pastoralsymfoni och pastoralsonat). T. N.
Pastoralexamen, prövning inför
vederbörande domkapitel som villkor för
ansöknings-rätt och befordran till pastorat och vissa
andra prästerliga beställningar. Emedan seden
att vid prästmötena förhöra det yngre
prästerskapet ej tillräckligt effektivt kunde
upprätthållas, stadgades 2 aug. 1693, att de
präster, som av stiftsstyrelserna
rekommenderades till erhållande av regala pastorat, skulle
inför domkapitlet undergå ny examen. Dessa
bestämmelser skärptes och utvidgades
ytterligare, särskilt genom k. cirk. 26 jan. 1856,
så att p. lades som allmän grund för
befordran. Sedan 12 mars 1831 s. k.
dimissions-examen införts vid akad. och nya teol.
examensbestämmelser trätt i kraft, blev p.
överflödig. Genom kung. 18 april 1884
upphörde pastoralexamen att vara villkor för
behörighet till vissa prästerliga
beställningar. O. Hpl.
Pastoralteologi, i vidsträcktare bemärkelse
inom romerska kyrkan ungefär liktydigt med
praktisk teologi, omfattar det kyrkliga
ämbetets väsen och uppgifter. Ur p. utvecklades
alltsedan Schleiermacher den nyare praktiska
teologiens begrepp inom protestantismen. Men
p. kan alltjämt ställas vid sidan av den
praktiska teologien, när det är fråga om
prästämbetets kyrkliga uppgifter. I mera
inskränkt mening nyttjas beteckningen p. som
namn på den del av den praktiska teologien,
som närmast avser prästens själavårdande
kall. Även prästens personliga ställning till
sitt ämbete som förutsättning för allt
pastoralt handlande kan här komma på tal. O. Hpl.
Pastorat, i Sverige området för en pastors
(kyrkoherdes) ämbetsutövning. De allra flesta
p. bestå av territoriella församlingar (se
Församling 2). 1931 voro p:s antal 1,394,
varvid varken Hovförsamlingen eller
Skepps-holms församling i Stockholm medräknats
som p. I antalet ingår likväl
Amiralitets-församlingen i Karlskrona av Lunds stift.
Under årens lopp ha en stor mängd p.
in-dragits, men ännu fler ha nyinrättats; många
av de största p. ha delats. (Mellan åren 1910
och 1925 nyinrättades 72 pastorat och
indrogos 64.) Till areal och folkmängd äro p.
mycket skiftande. Störst av alla är Jokkmokk
med 18,144 kvkm; Gällivare, Jukkasjärvi och
Arjeplog ha mera än 10,000 kvkm. Éj mindre
än 365 p. ha mellan 50 och 100 kvkm.
Medelareal i land är 290,16 kvkm (om man bortser
från de icke territoriella församlingarna).
1920 hade 14 p. under 500 invånare, medan
vissa stadsförsamlingar nå upp till över 50,000
inv. I medeltal kan man räkna med över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
