Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorat - Pastoratsadjunkt - Pastoratshandeln - Pastor loci - Pastor primarius - Pastorsadjunkt - Paštun (Pachtun, Pushtun) el. Pathan - Pastörisering - Pastös, Pastos - Pasviks älv - Pata - Patagonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastoratsadjunkt—Patagonien
723
4,000 inv. per p. — Den gamla
klassificeringen av p. (i första, andra och tredje
klassens) alltefter avlöningsförmånerna har
numera upphört. Man talar ännu om r e g a 1 a
och kon si s tor iell a p., varmed förstås,
att i förra fallet konungen, i senare fallet
domkapitlet tillsätter, naturligtvis efter
föregången valprocedur. Om prebendepastorat
se d. o. Om före lagen av 3 juni 1921
patro-nella p. se Patronatsrätt. Se vidare
Prästval. O. Hpl.
Pastoratsadjunkt, e. o. prästman, anställd
till hjälp i vissa större församlingar, vald av
församlingen och avlönad av denna samt
förordnad av konsistorium genom
konstituto-rial. Vid fastställande 1910 av prästerskapets
avlöning ha de ej bibehållits. (B. A.)
Pastoratshandeln, benämning på missbruk
vid befordringarna till regala pastorat på
Gustav III:s tid, bestående i att dryga mutor
gåvos av aspiranterna och pastoraten vanl.
tillföllo de högstbjudande med förbigående av
mer förtjänta sökande. I centrum för
systemet stod E. Schröderheim såsom
statssekreterare vid Inrikes civila expeditionen, men
hovmän och kungagunstlingar i mängd
profiterade med konungens gillande därav. P.
hade rötter i den allmänna korruptionen inom
befordringsväsendet sedan frihetstiden men
drevs på 1780-talet enastående långt och
väckte allmän förargelse. På initiativ främst
av C. G. Nordin avvecklades den från 1786 i
samband med ecklesiastikberedningens
inrättande T. S-g.
Pa stor lo’ci, se Pastor.
Pa’stor primärius, »främste kyrkoherde»,
den hävdvunna titeln för kyrkoherden i S:t
Nikolai eller Storkyrkoförsamlingen i
Stockholm. Han är ord. preses i Stockholms stads
konsistorium, självskriven medlem av allmänt
kyrkomöte samt led. av direktionen över
Stockholms stads undervisningsverk. Näst
ärkebiskopen utövar han chefskapet över
huvudstadens klerus. Tillsättningen av denna
prästerliga befattning tillgår så, att
Stor-kyrkoförsamlingens röstberättigade
medlemmar kalla ett obegränsat antal präster att
avlägga predikoprov. De tre, som vid valet
erhållit de flesta rösterna, uppföras på
förslag, varefter K. m:t utnämner en av de
sålunda föreslagna. (B. A.)
Pastorsadjunkt, en pastors (kyrkoherdes)
ämbetsbiträde, är vanl. en e. o. prästman, som
av vederbörande domkapitel »missiveras» (se
M i s s i v) till en församling. Man skiljer
mellan s. k. ständig adjunkt, som innehar
fast plats i folkrik församling, och
personlig adjunkt, som vid tillfälligt behov (t. ex.
hög ålder, sjuklighet) anställes hos
vederbörande kyrkoherde el. komminister. (B. A.)
Pastün (P a c h t ü n, eng. skrivning P u s
h-t u n) el. Pathän, det nationella namnet
på afganerna, som kalla sitt språk pastö
(pachtö, pushto), särskilt afganerna vid
Indiens nordvästgräns och i berglandet vid
Pun-jabs gräns. De äro mer än 3,5 mill., av vilka
dock blott tredjedelen talar pastö; ett stort
antal ingår i den indiska armén. Språket är
indoeuropeiskt och tillhör den iranska avd. av
den ariska språkfamiljen. Litt.: G.
Mor-genstierne, »An etymological vocabularv of
pashto» (1927). K. F. J. (J. Ch-r.)
724
Pastörisèring, se Pasteurisering.
Pastös, P a s t o s [-ä’s] (it. pasto’so, degig),
kallas en målning, om färgen pålagts i
tjockare skikt. Den pastosa tekniken litar icke
till grunden som ljuskälla (vilket är fallet
med lasyren), utan ljuset (valören) ernås
genom den rikligare färgkvantiteten. — I fråga
om viner betyder p. fyllig. A-e K-n.
Pasviks älv, Enare träsks avloppsälv till
Varangerf jord av Ishavet, bildar på en sträcka
av 110 km gräns mellan Norge och Finland
(Petsamo); längd omkr. 140 km; flodområde
18,830 kvkm. Har flera betydande vattenfall
och är rik på lax. Vid mynningen ligger
Boris-Gljeb (se d. o.).
Pata, se Fiskredskap, sp. 500 och 502,
samt L a x p a t a.
Patagonien, sydligaste delen av
Sydamerikas fastland mellan Anderna och Atlanten,
från Rio Colorado i n. till Magellansundet
i s., är ett omkr. 850,000 kvkm stort
platåland, som från förbergen i v., omkr. 800—
1,000 m ö. h., långsamt sänker sig ned till
den mestadels branta, klippiga,
hamnfattiga kusten med San Matias-, San
Jorge-och Grandebukterna. Berggrunden i P. består
huvudsaki. av tertiära sandstenar och
skiffrar; i v. gå mesozoiska lager i dagen, ö. om
Anderna ligga mäktiga platåberg, mesetas,
täckta av tertiära basalter. De lösa
avlagringarna äro dels glaciala och glacifluviala
bildningar, dels löss. Längs Andernas fot, vid
östranden av de stora sjöarna, finnas fyra
system av ändmoräner, markerande olika
skeden av den patagoniska istiden, som var
samtidig med n. halvklotets. Av P:s många
floder äro de största från n. till s. Rio Colorado.
Rio Negro, Rio Chubut, Rio Chico, Rio Santa
Cruz och Rio Gallegos. Delvis inom högfjällen
ligga de stora sjöarna Lago Nahuel Huapi,
Lago La Plata-Fontana, Lago Buenos Aires,
Lago Pueyrredon, Lago San Martin, Lago
Viedma och LagO’ Argentino m. fl., i v.
omgivna av skogklädda fjäll och glaciärer, i ö.
av stäpper. Ultima Esperanzas fjordsystem
samt Skyring- och Otwayvikarna motsvara
sänkta andina sjöar och stå genom smala
sund, »kanaler», i förbindelse med
Magellansundet. Avloppslösa saltsjöar finnas
flerstädes på P:s pampas.
Norra P. har milda vintrar (juni 5—7° C)
och varma somrar (jan. 20—24°); västliga,
torra vindar överväga, och nederbörden är
ringa, 250—500 mm årl. Söderut råder
starkare vinterköld (juli —1 till —2,5°) och lägre
sommartemp. (jan. 13—18°). Till största delen
är P. ett stäppland med tätt tuvade,
styvbla-diga gräs (Stipa, Festuca) och en rikedom av
vackert blommande örter och buskar, arter av
Adesmia, Berberis, Lycium,
Nardophyllum,Ver-bena m. fl.; betecknande äro, särskilt på torra
grusslätter och på platåbergen, de
egendomliga, hårda kuddväxterna av släktena
Azo-rella, Benthamiella, Xerodraba m. fl.
Betydande områden äro halvöknar. Endast i den
andina sjöregionen växer skog av lövfällande
bokar (Nothofagus pumilio och N. antarctica),
n. om 44° även barrskog (Libocedrus chilensis).
— Faunan är täml. fattig. Av däggdjur
märkas guanaco, puma, rävar, stinkdjur, bältor
och åtskilliga gnagare. I skogsområdet är
huemulen vanlig. Av fåglar märkas struts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
