Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pavoncella - Pawtucket - Pax - Pax Dei - Paxillus - Paxos - Pax romana - Pax tecum! - Paxton, sir Joseph - Pax vobiscum! - Payen, Anselme - Payer, Friedrich, von - Payer, Julius von - Paykull, Gustaf von - Paymaster general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759
Pavoncella—Payniaster general
760
PavonceTla, zool., se Brushane.
Pawtucket [påta’kit], stad i Rhode island,
U. S. A., på båda sidor om den hit segelbara
Pawtucketfloden, som inom staden har ett
15 m högt fall och som ovanför fallet kallas
Blackstone; 77,149 inv. (1930). Bomulls- och
sidenindustri samt maskinverkstäder.
Pax, lat., fred, frid; fredsgudinnan.
Pax De’i, lat., se G u d s f r i d.
PaxiTlus, bot., se Pluggskivling.
Pa’xos, en av Joniska öarna, 16 km s. s. ö.
om Korfu; 19 kvkm, 3,626 inv. (1928).
Producerar olivolja och frukt. Huvudort: Gaion.
Pax romäna, lat., »romersk fred», kallades
det tillstånd av lugn, som, sedan
kejsardömet enat nästan hela Västerlandet och en del
av Österlandet, nästan under två årh. rådde
i den romerska världen.
Pax técuni!, lat., »frid (vare) med dig!». Jfr
Pax v o b i s c u m.
Paxton [pä’kston], sir J o s e p h, engelsk
trädgårdsman och botanist (1801—65). Hade
stor betydelse för trädgårdskonstens
utveckling i England och utgav flera viktiga
horti-kulturellt botaniska arbeten, bland vilka
märkas »Magazine of botany, and register of
flowering plants» (16 bd, 1834—39) och
»Pax-ton’s flower garden» (3 bd, 1853; tills, m. J.
Lindley). K. A.
Pax vobi’scum!, lat., »frid (vare) med eder!»,
liturgisk hälsnings- och välsignelseformel
(efter Joh. 20: 19), som förekommer i den
romerska mässan.
Payen [pajlV], A n s e 1 m e, fransk kemist
(1795—1871), prof, i industriell kemi vid École
des arts et métiers i Paris från 1842. P.
lämnade betydelsefulla bidrag till den
organisktekniska kemiens framsteg, särskilt genom
sina arbeten om stärkelse och cellulosa, och
till kännedomen om näringsmedlen. Hans
viktigaste arbete är »Des substances
alimen-taires» (1853; »Menniskans näringsämnen»,
1857). _ G. S-ck.
Payer [paPar], Friedrich, sedan 1907
adlad von P., tysk politiker (1847—1931).
Var 1871—1913 advokat i Stuttgart, tillhörde
tyska riksdagen 1877—78, 1880—87 och 1890
—1918 samt var 1919
—20 led. av tyska
nationalförsamlingen. I
Württembergs andra
kammare var P.
president 1895—1912. Han
hade 1910 stor andel
i de smärre liberala
riksdagsgruppernas
enande till
framstegs-vänliga folkpartiet,
vars ordf, han blev.
När greve Hertling
okt. 1917 blev
rikskansler, inträdde P.
som ställföreträdande rikskansler och sitt
partis representant i ministären och innehade
samma post även under prins Max av Baden
till revolutionen 9 nov. 1918. Han var i
nationalförsamlingen ordf, i det nybildade
tyskdemokratiska partiet till juni 1919 och drog
sig 1920 tillbaka till privatlivet. Av stort
värde för prins Max’ kanslerstid är P:s
memoarbok »Von Bethmann-Hollweg bis Ebert»
(1923). V. S-g.
Payer [paPer], Julius von, österrikisk
ishavsforskare (1842—1915), utforskade på
1860-talet Ortler- och Adamellomassiven i
Alperna. 1869—70 deltog han i Koldeweys tyska
nordpolsexpedition och
upptäckte härvid
under en slädfärd längs
Grönlands ö. kust
Frans Josefs fjord.
1872—74 ledde han
jämte Weyprecht den
österrikiska
polarexpedition, som
upptäckte Frans Josefs
land, och utforskade
under en slädfärd
våren 1874 detta upp
till 82° 5’ n. br. Under
sina senare år
utbil
dade sig P. till målare. Han framställde i en
bildcykel Franklinexpeditionens öden. Bland
hans skrifter märkas skildringar i Petermanns
Mitteilungen 1865, 1866 och 1870 av
Adamello-och Ortleralperna samt »Die
österreichisch-ungarische Nordpol-Expedition 1872—74»
(1876; sv. bearb. av Th. M. Fries,
»Upptäcktsresor i norra polarhafvet», 1877). Jfr »Neue
österreichische Biographie», 2 (1925). O. Sjn.
Paykull [päi’-], Gustaf von, frih., vitter
författare, zoolog (1757—1826). Blev 1783
pro-tokollssekr. och 1796 kansliråd. 1818
upphöjdes han till frih. (jfr P a i j k u 11). P. är mest
känd som
dramatiker. Hans tragedi
»Domald» (1783)
behandlar ett
fornnordiskt motiv i starkt
upplysningsvänlig
syftning. »Virginia»
(1788; tr. 1795)
upptar det klassiska
Virginiatemat.
Uppseende väckte
komedien »Ordensvur-men» (1785), ett
tre-aktsstycke på
alex-andriner, vilket
sa
tiriserar ordenssvärmeriet och därmed
sammanhängande vidskepelse. Flera högtställda
ordensbröder utverkade förbud mot dess
uppförande såsom anstötligt för religionen. Av
P:s »Samlade svenska skrifter» utkom 1 :a
delen 1814. — Litt.: M. Lamm,
»Upplysningstidens romantik», 2 (1920). K. W-g.*
P. hade tidigt intresserat sig för zoologien
och ägnade sig senare helt däråt. På sitt gods
Vallox-Säby anlade han en zoologisk samling,
som han förökade under in- och utländska
resor och slutligen skänkte till sv. Vet.-akad.
av vilken han blev medlem 1791. Av P:s föi
sin tid förtjänstfulla, i Linnéansk anda
skrivna verk märkas »Fauna suecica insecta» (1798
—1800) och monografier över
skalbaggsgrup-per, ss. stafyliner (1789) och histeroider (1811).
E-k N-d.
Paymaster general [péPmäste d$e’nerol],
eng., en medlem av brittiska ministären med
uppgift att övervaka utbetalningen av de
penninganslag, som parlamentet beviljat.
Hithörande ämbetsfunktioner utföras faktiskt av
ett fast ämbetsverk, Paymaster generaVs
de-partment. V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
