Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peary, Robert Edwin - Peary land - Peć (Ipek) - Pecari - Pechblände, Uranit, Uranpecherz - Pechlin, Carl Fredrik - Pechsten - Pecht, August Friedrich - Pechuël-Loesche, Eduard - Pécs - Pecten - Pectus - Peculium - Ped. - Pedagog - Pedagogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Peary land—Pedagogi
764
land och Grants land, koncentrerade han sina
ansträngningar på att nå nordpolen,
framträngde 1906 till 87° 6’ samt nådde 6 april
1909 polen (se vidare
Polarexpeditioner). Han vann sina framgångar genom seg
uthållighet samt med stöd av ett suveränt
behärskande av eskimåtekniken. P.
utnämndes 1909 till konteramiral. Han skrev bl. a.
»Northward over the Great ice» (2 bd, 1898)
och »The north pole» (1910; »Nordpolens
upptäckt», s.å.) ; jfr biogr.avF.Green (1926). O.N.*
Peary land [pi’ori lä’nd], se Grönland,
karta och sp. 1188.
Pec [petj] (Ipek), stad i s. Jugoslavien,
120 km n. v. om Skoplje (Üsküb); 18,577 inv.
(1921). I P. ett berömt kloster, 1346—1463
och 1557—1766 säte för serbiska patriarker.
Pecäri, zool., se Navelsvin.
Pechblände (av ty. Pech, beck), U r a n
i-nit, Uranpecherz, ett radiumhaltigt,
svartaktigt el. becksvart, huvudsaki. av
uranoxider (urspr. trol. UO«) bestående mineral
med spec. v. 6—11 och hårdheten 4—6.
Kristalliserar reguljärt men bildar vanl. derba,
njur- el. druvformiga massor (s. k. amorft p.).
P., som synes leda sitt ursprung ur
granit-magmor, förekommer dels i pegmatiter, dels
och huvudsaki. på hydrotermalt, vid en temp.
av sannolikt ej över 200° C bildade
malmgångar. Sedan den 1915 upptäckta rika
förekomsten av p. vid Kasolo i Katanga (se d. o.)
i Belgiska Kongo under 1920-talet kommit i
drift, har p. återvunnit sin genom
fyndigheten därav vid Joachimsthal i Böhmen vunna
men av stora amerikanska
carnotitförekom-ster en tid hotade ställning som det
förnämsta råämnet för framställning av
ra-diumsalter (jfr Carnotit). I Sverige är
p. funnet blott som mineralogisk sällsynthet.
Bröggerit och c 1 e v e i t, uppkallade
efter W. C. Brögger och P. T. Cleve, äro
varie-teter av p. från norska förekomster. Se även
Radioaktiva mineral. N. Zn.
Pechlin [päk-], Carl Fredrik, frih.,
politiker (1720—96), son till holsteinske
ministern i Stockholm frih. J. Pechlin v.
Löwen-bach, naturaliserad svensk 1751. Blev 1751
överstelöjtnant och
efter att i fält ha
visat stor duglighet
överste för Jönköpings
reg:te 1761, därjämte
1770 generalmajor.
Han var storgodsherre
och bruksägare i
Småland. P. kastade sig
tidigt in i politiken
på hattpartiets sida.
I egenskap av adlig
riksdagsman (från
1755—-56) framträdde
han som en fanatisk
vän av ständerfriheten. Till 1760 års riksdag
samlade han kring sig de mot hattpartiet
fronderande officerskretsarna, »patrioterna» el.
Lantpartiet (se d. o. 2). Han förde först sin
grupp över till mösspartiet, men då den
segervissa oppositionen syntes skola arbeta
kungamakten i händerna, träffade han med
hattcheferna en hemlig överenskommelse om att
begränsa anfallet (jan. 1761). Syftet
uppnåddes, men hans ränker väckte allmän harm, och
P. uteslöts — närmast med anledning av en
förlöpning i en debatt — (med en rösts
övervikt) från riddarhuset för denna och följ,
riksdag. Vid riksdagen 1769—70, då hattarna
arbetade på begränsning av det ohämmade
ständerväldet, övergick han åter till mössorna.
Han var detta tidens mest korrumperade
riksmötes störste organisatör av bestickningar
och lyckades hindra alla författningsreformer
men ej mössornas fall. Vid nästa riksdag
motarbetade han varsamt Gustav III:s
för-soningssträvanden och sökte efter 1772 års
statsvälvning framkalla uppror i sin
småländska hemtrakt men häktades. Han kunde dock
ej fällas och frigavs jan. 1773. P:s roll i den
jäsande adelsoppositionen mot Gustav III
utom och inom riksdagarna (1786, 1789 och
1792) är, ehuru mer undanskymd, föga mindre
tvetydig än hans tidigare bana. I
förberedelserna för Anckarströms mordgärning och den
tilltänkta författningsrevolutionen var han
åtm. rådgivande. Men ej heller nu kunde han
fällas och fick därför till sin död sitta i
fängelse på Varbergs fästning. P. framstår
som inkarnationen av partitidevarvets
avigsidor; hans offentliga och enskilda liv är
om-spunnet av sägner och tvivelaktiga
traditioner. — Litt.: Hj. Lindeberg, »En
ränksmi-dare» (1928). T.S-g.
Pechsten, petrogr., se Vulkaniskt glas.
Pecht, August Friedrich, tysk
målare och författare (1814—1903). Studerade i
München och Paris. P. målade fresker i
München samt genrebilder med ämnen ur Goethes
och Schillers levnad. Han utgav Lessing-,
Goethe- och Shakespearegalleri (det
sistnämnda utkom även i sv. uppl. 1873—75) och
tidskriften Die Kunst für Alle 1885 ff. P. skrev
»Geschichte der Münchener Kunst im 19.
Jahrhundert» (1888) samt memoarerna »Aus
meiner Zeit» (2 bd, 1894). G-gN.
Pèchuel-Loesche [-lo’.fo], E d u a r d, tysk
geograf och resande (1840—1913), prof, i
geografi i Erlangen 1895—1912. Under
1860-talet företog P. resor till Västindien och
polarhaven och sedermera i flera repriser till
Afrika. Utgav bl. a. »Kongoland» (1887) och
tills, m. W. Haacke 3:e uppl. av Brehms
»Tierleben» (10 bd, 1890—93).
Pécs [petf], ty. Fünfkirchen (»fem kyrkor»,
efter dess äldre lat. namn Quinque ecclesiae),
stad i s. v. Ungern, huvudstad i komitatet
Baranya; 61,801 inv. (1930). En av Ungerns
äldsta städer, viktig industri- och
handelsstad. Säte för ett univ. (1,334 stud. 1930).
Pe’cten, zool., se K a m m u s s 1 o r.
Pe’ctus, lat. (gen. pe^toris), bröst.
Peeülium, lat., hos romarna den
förmögenhet, som av fadern el. husbonden, vilken enl.
sträng rätt ägde den, lämnades i sonens el.
slavens besittning. Sonen hade genom lag
rätt att fritt förfoga över vad han förvärvat
under krigstjänst (peeulium castrense) senare
även i civil statstjänst. Slavens p. tillföll
honom vid frigivning. J. C *
Ped., mus., förk. för pedal (se d. o.).
Pedagog [-gå’g] (grek. paidagogo’s
barnförare, den slav, som hos de gamla grekerna
följde gossen till och från skolan el.
gymna-sion), uppfostrare, person, som gjort
uppfostran el. undervisning till sin livsuppgift. S-e.*
Pedagogi (se Pedagog), i Sverige
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
