Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pentateukkritik - Pentathlon - Pentatoma - Pentatomidae - Pentatonisk skala - Pentaverken - Pentelikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Pentathlon—Pentelikon
822
död och begravning, och småningom riktades
uppmärksamheten även på andra enstaka
uppgifter, t. ex. den om konungar i Edom, »innan
ännu någon israelitisk konung var konung
där» (1 Mos. 31: 31). Grunden till en
systematisk, vetenskaplig p. lades av den franske
prof, i medicin Jean Astruc 1753. Han
observerade, att Gud på åtskilliga ställen i l:a
Moseboken kallas Jahve och på andra Elohim,
och antog därför, att Mose såsom grundval
för denna bok använt två huvudkällor, som
kallades Jahvisten och Elohisten. Det givna
uppslaget fullföljdes av ett stort antal
framstående vetenskapsmän, bland vilka må
nämnas Eichhorn, de Wette, Bleek, Ewald, Ilgen,
Reuss, Vatke, George, Graf, Kuenen och
Well-hausen. Astruc hade blott riktat
uppmärksamheten på Genesis, hans efterföljare
utsträckte undersökningen till hela Hexateuken
(den sexdelade boken), d. v. s. de fem
Moseböckerna och Josua bok, som hör nära
samman med dessa. Graf gjorde gällande, att
Hexateuken bestod av tre delar av mycket
olika ålder, nämligen äldre källor, som
samarbetats av Deuteronomiums författare samt
sedan bearbetats av någon prästerlig
författare efter exilen. Denna »Grafska hypotes»
utvecklades sedermera väsentligt av Julius
Wellhausen (se d. o.).
Efter ett vidlyftigt arbete i olika riktningar
anser man sig kunna fasthålla vid följ,
resultat: Hexateuken är sammansatt av fyra
huvudkällor: Jahvisten (J), Elohisten (E),
Prästskriften (P) och Deuteronomisten (D).
Jahvisten har det rikaste ordförrådet och anses
innehålla de livligaste och mest åskådliga
berättelserna. Särskilt beaktansvärd är
Jahvis-tens ålderdomliga uppfattning om Herren och
hans sätt att uppenbara sig. Herren vandrade
omkring på jorden i mänsklig gestalt. Han
vandrade i lustgården på aftonen (1 Mos. 3:8),
han stängde dörren efter Noa, när denne gått
in i arken (1 Mos. 7:16), han steg ned för att
se staden och tornet, som människorna byggde
(1 Mos. 11:5), och han åt av den måltid
Abraham lät tillreda åt honom (1 Mos. 18:1 ff.).
Lika ålderdomlig är Jahvistens framställning
av Herrens makt. Sedan Adam ätit av
kunskapens träd och därigenom »blivit såsom en
av oss, så att han förstår vad gott och ont är»,
beslöt Herren att driva Adam ut ur paradiset,
på det att denne icke måtte äta jämväl av
livets träd och så leva evinnerligen (1 Mos.
3:22), och då Herren fick se, att människorna
genom sitt samfällda arbete lyckats bygga
något så stort som Babels stad och torn, sade
han: »Detta är deras första tilltag, och
hädanefter skall intet bliva omöjligt för dem, vad
de än planlägga för att utföra det» (1 Mos.
11:6). Han beslöt därför att förvirra deras
språk, så att de icke för framtiden måtte
företaga något ännu mäktigare. Den enda
lagsamlingen i Jahvisten är buden i 2 Mos. 34:
11—26. Elohisten når i sin framställning
knappast upp mot Jahvisten, men även hos
Elohisten finner man sådana utomordentliga
exempel på israelitisk berättarkonst som
forn-sägnen om Isaks offring (1 Mos. 22). Men
Elohisten skildrar icke uppenbarelserna från
Gud på samma ålderdomliga sätt som
Jahvis-fen. Han låter Guds ängel ropa från
himmelen eller väljer en ännu mer osinnlig form,
då han talar om drömmar och nattliga syner
(1 Mos. 21:17; 4 Mos. 12:16). De tio
budorden och den gamla lagsamlingen F ö
r-bundsboken (2 Mos. 20—24) bruka
tillskrivas Elohisten, men f. ö. återfinnas inga
lagar i denna källskrift. Prästskriften
ordnar sitt material med stor noggrannhet.
Man beakte t. ex. det strängt genomförda
schemat i 1 Mos. 1, där de tre första
skapelsedagarna motsvaras av de tre efterföljande,
och där alla sex dagarna inneslutas inom
ramen: »Och Gud sade... och det blev afton,
och det blev morgon.» Ej sällan övergår denna
schematisering till en ganska entonig
upprepning, t. ex. i 1 Mos. 5:3 ff. Framställningen
där innehåller nästan blott namn och siffror,
och namn och siffror äro något för
Prästskriften synnerligen karakteristiskt.
Prästskriften innehåller nästan hälften av alla i G. T.
förekommande siffror. Siffrorna utgöra ett
led i den juridiska noggrannhet, som är
utmärkande för Prästskriften, även när den
berättar. Prästskriften älskar juridik, och
nästan alla lagarna i 2—4 Mosebok
tillhöra denna källa. Gud träder ej i så nära
beröring med människorna enl. denna källa
som enl. Jahvisten och Elohisten. Världen
frambringas endast genom ett mäktigt
ska-parord, under det att Herren enl. Jahvisten
danade mannen och djuren av jord, liksom en
krukmakare danar sina kärl av lera (1 Mos.
1:3; 2:7, 19). Gud uppenbarar sig visserligen
men aldrig i mänsklig gestalt. Prästskriften
undviker så mycket som möjligt att inblanda
den överjordiske guden i de världsliga tingen.
Prästskriften har ett synnerligen stort
intresse för prästerskap och kult och ger
rikliga föreskrifter härom. Om
Deuterono-mistens källskrift hänvisas till art. D e
u-teronomium.
Frågan om källskrifternas ålder har varit
synnerligen omtvistad och är det delvis ännu.
Enl. den vanligaste meningen äro Jahvisten
och Elohisten skrivna längre eller kortare tid
före Israels rikes fall (722 f. Kr.),
Deuterono-mium någon tid före Josias reformation (622
f. Kr.) och Prästskriften under och efter
babyloniska fångenskapens dagar. Men
innehållet i de olika källskrifterna är i väsentlig
grad betydligt äldre än dessa. Se vidare B
i-belforskning, sp. 192—194. S. H-r.
Pe’ntathlon, grek, (av pe’nte, fem, och
äthlos, kamp), se Gymnasium 1.
Penta’toma, zool., se Skinnbaggar.
Pentato’midae, zool., se Skinnbaggar.
Pentatönisk skala (av grek. pe’nte, fem),
femtonsskala, skala av fem toner utan
halvtoner (t. ex. f, g, a, c, d). Framträder ofta
i äldre folkmusik och även i Kina och Bortre
Indien samt på Java. T. N.
Pentaverken, a.-b., Skövde, omfatta
motorfabrik och gjuteri för tillv. av motorer för
marina och stationära ändamål, bl. a.
utom-bordsmotorer och automobilmotorer.
Aktie-kap. 1,7 mill. kr.; omkr. 400 arb. Verkstaden
anlades 1868, bolaget grundades 1875 under
namnet Sköfde mek. verkstads a.-b., nuv.
bolagsordning och namn antogos 1919. Bolaget
äges av a.-b. Volvo, Göteborg.
Pente’likon, berg n. ö. om Aten, Grekland
(1,109 m ö. h.), berömt för sina marmorbrott,
som sedan forntiden lämnat
byggnadsmate
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
