Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perceval, Spencer - Perche - Percheronhästen - percidae - Percier, Charles - Perciformes - Percipiera - Percy, ätt - Percy, Carl Arthur C:son - Percy, sir Henry (Hotspur) - Percy, Thomas (upprorsledare) - Percy, Thomas (biskop) - Perdendo, Perdendosi - Perdikkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Perche—Perdikkas
830
den beryktade undersökningen 1806 om
hennes vandel (se Karolina, sp. 443). Han
bidrog kraftigt till ministären Grenvilles fall
(1807), ingick som
skattkammarkansler
i Portlands ministär
(april s. å.) och blev
vid dennes avgång
därjämte
premiärminister (okt. 1809).
Hans politik var
aristokratisk och
hög-kyrklig samt mycket
energisk vid
fullföljandet av kriget mot
Napoleon. P.
mördades, 11 maj 1812, i
underhusets sidohall
(lobby) av en ruinerad, sinnesrubbad köpman,
J. Bellingham, vars klagoskrift över i
Kyssland lidna oförrätter han vägrat emottaga.
Biogr. av sir Spencer Walpole, P:s dotterson
(2 bd, 1873), och Ph. Treherne (1909). V. S-g.
Perche [pä’rj*], landskap och fordom grevsk.
i n. Frankrike, s. v. om Paris; ingår i
Eure-et-Loir, Sarthe, Orne m. fl. dep. Grevsk.
förenades 1584 definitivt med franska kronan.
P. är bekant för sin hästavel (se
Perche-ronhästen). Dess gamla huvudort är
Mortagne.
Percheronhästen [pärjerå’-], tyngre
arbetshäst, som har sitt namn från Perche
(se föreg. art.). Rasen förekommer i två
typer, en större och en mindre. Färgen är
oftast skimmel, och utmärkande är ett gott
temperament och jämförelsevis lätta och
uthålliga rörelser. Till Sverige inkom p. redan
på 1840-talet, men senare har denna ras h. o. h.
undanträngts av ardennerrasen. E. T. N.
Percldae, zool., se Abborrfiskar.
Percier [pärsie’], Charles, fransk
arkitekt (1764—1838), jämte Fontaine (se d. o.)
skaparen av den variant av det napoleonska
kejsardömets nyklassicism (se d. o.), som
kallas style empire. P. och Fontaine utövade
efter läroår i Rom gemensamt
arkitektverksamhet i Paris. Typisk för deras interiörstil är
inredningen av Malmaisons slott (se bild vid
Fontaine), för deras
monumentalarkitektur triumfbågen på Place du Carrousel (1805;
se bild 11 vid art. Paris), vartill de
hämtat idéer från antika romerska
triumfbågar. E. L-k.
Percifo’rmes, zool., se
Abborrliknan-d e fiskar.
Percipiera, se Perception.
Percy [pä’si], ryktbar engelsk adelsätt, som
under medeltiden spelade en betydande
politisk roll i n. England och som utslocknade
1670. Genom nio generationer hette
huvudmannen Henry P., sedan 1377 med titeln
earl av Northumberland; stamgodset,
slottet Alnwick, blev kärnpunkten för ättens
stora makt och inflytande i denna
gränsprovins mot Skottland. Earltiteln övergick
genom arv och gifte 1750 till sir Hugh
Smith son (1715—86), förtrogen rådgivare
till Georg III och 1756 upphöjd till hertig
av Northumberland; sitt forna släktnamn
utbytte denne mot Percy. Till denna släkt höra
namnets följ, bärare intill nuv. tid. Om några
earler och den l:e hertigen av
Northumber
land se d. o., om sir Henry P., son till den
1 :e earlen, se nedan. I »rosornas krig» deltog,
liksom flera andra släktmedlemmar, en sir
Henry P., som 1489 stupade vid
undertryckandet av ett upprorsförsök i Yorkshire mot
Henrik VII. — E u s t a c e P. (f. 1887), bror
till 8:e hertigen av Northumberland, var nov.
1924—juni 1929 undervisningsminister i
Bald-wins andra ministär. — Om släkten P:s
historia och genealogi se G. Brenan, »History of
the house of Percy» (2 bd, 1902). V. S-g.
Percy, Carl Arthur C : so n,
konstnär (f. 1886 10/8). Efter grundläggande
utbildning i Stockholm studerade P. i Paris
1908—-09 (hos Matisse), 1911—13 och 1920—22. Hans
måleri har tagit intryck av den franska
expressionismen, som han omsatt i en ofta nordiskt
stämd landskapskonst. I Nationalmuseum i
Stockholm finnas bl. a. målningarna
»Karlbergs slott» och »Vinterbild». P., som även
är keramiker, är sedan 1923 konstnärlig
ledare vid Gävle porslinsfabrik. E. L-k.
Percy [pä’si], sir Henry, vanl. kallad
H o t s p u r (»hetsporre», »brushuvud»: 1364—
1403), var äldste son till Henry P., 1 :e
earl av Northumberland (1342—1408).
Fadern tog livlig del i stormansstriderna
under Rikard II :s regering och i gränsfejderna
mot skottarna, flydde ur riket efter ett
uppror 1405 och stupade tre år senare vid ett
infall i Yorkshire från Wales. Själv deltog
P. redan vid 13 års ålder i faderns strider
mot skottarna, vann då riddarvärdighet
och fick några år senare av dem sitt tillnamn
på grund av sitt häftiga uppträdande i
gränsfejderna. Han stödde 1399 kraftigt Henrik
IV, då denne fördrev Rikard II och vann
Englands krona. P. blev nu befälhavare vid
skotska gränsen (warden of the marches). Ett
skotskt strövtåg inåt Northumberland kallade
honom 1402 dit, och han vann (14 sept. s. å.)
jämte sin fader segern vid Homildon hill.
Efter en häftig tvist med Henrik IV gjorde P.
1403 öppet uppror i förening med bl. a. den
walesiske fursten Owen Glendover. I juli s.
å. besegrades rebellerna i grund vid
Shrews-bury; P. stupade i slaget. — Av P:s karaktär
har Shakespeare i »Konung Henrik IV» (efter
Holinsheds krönika) givit en målande bild. Jfr
J. H. Wylie, »History of England under Henry
IV» (4 bd, 1884—98). V. S-g.
Percy [pa’si], Thomas, eng. upprorsledare,
se Krutkonspirationen.
Percy [pä’si], Thomas, engelsk biskop
och folkvissamlare (1729—1811). P. är känd
genom sin samling av engelska folkvisor,
»Re-liques of ancient english poetry» (3 dir, 1765;
många uppl.), vilken övat stort inflytande på
den engelska (W. Scott, Tennyson), tyska och
nordiska litteraturen och bildar en av
utgångspunkterna för den romantiskt
germanska oppositionen mot den franska
klassicismen. — 1840—52 verkade för publikation av
folkvisor Percy soeiety, vilket utgav 96
bd. Monogr. av Alice Gaussen (1908). (S. B. L.)
Perde’ndo, P e r d e’n d o s i, it., mus.,
avtagande, efter hand svagare (om pianissimo).
PerdFkkas (lat. Perdi’ccas), makedonisk
fältherre under Filip II och Alexander den
store. Under Alexanders sista tid var han
tillförordnad chiliark (storvesir) och
utnämndes till detta ämbete, enl. andra källor till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
