Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pepsin - Peptider (Polypeptider) - Pepton - Pepusch, John Christofer - Pepys, Samuel - Per (latin) - Per, S:t - Pera - Peradeniya - Perak - Perameles, Peramelidae - Per aspera ad astra - Perborat - Perca fluviatilis - Per capita - Perception - Perceptionscentrum - Perceval - Perceval, Spencer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Peptider—Perceval
828
glycerinlösligt pulver. P. kan vid
kropps-temp. från flertalet vertebrater extraheras ur
färsk magslemhinna med omkr. 0,2—0,5 %
saltsyra; det förstöres av temp. över 60° C
el. av även svaga alkaliska lösningar. P., som
således omsätter födans äggvitebeståndsdelar,
avsöndras icke i sin definitiva
sammansättning av slemhinnans körtlar utan i form av
propepsin el. pepsinogen. Under i
övrigt gynnsamma förhållanden (lämplig temp.,
väteionkoncentration och en lagom
fyllnadsgrad hos magsäcken) kan p. omsätta
tusentals ggr sin egen vikt av äggviteämnen.
De viktigaste förutsättningarna för bästa
verkan för att omvandla det overksamma
pep-sinogenet till aktivt p. äro 1) närvaron av
saltsyra i koncentration (omkr. 0,2 %) och 2)
en temp. av 38—40° C. P:s del i
äggviteämnenas sönderdelning beror på magens
fyllnadsgrad och den tid födan kvarstannar i
magsäcken. Trypsin (se d. o.) ersätter p., men
dess verkan blir kraftigare ju mer
äggvite-digestion, som medhunnits av p. E. L-g.
Peptider (P o 1 y p e p 11 d e r), enl. Emil
Fischer (se d. o.) äggviteämnenas lägsta
spjälkningsprodukter, som bestå av två el.
flera aminosyror (se d. o.). Även föreningar,
erhållna syntetiskt genom sammankoppling
av två el. flera aminosyror, kallas p. De äro
färglösa, fasta substanser. Man har lyckats
syntetiskt framställa p. med ända till 19
aminosyror kopplade efter varandra; de visa
likheter med enklare äggviteämnen. I. B.
Pepton [ ä’n] (av grek.pepto’s,kokt,löst),
sön-derdelningsprodukt av äggvita, som bl. a.
bildas, när äggvita behandlas med pepsin och
saltsyra el. magsaft. Den ger ännu en del
av äggviteämnenas karakteristiska reaktion;
dess lösning koagulerar dock ej vid kokning
och fälles ej av salpetersyra. P. bildar ett
ytterst fint, gulaktigt, i vatten lösligt men i
alkohol olösligt pulver. P. brukas vanl. i
blandning med andra födoämnen som näring
åt personer med sjukdomar i
matsmältningsorganen, vilkas matsmältning därigenom
underlättas. I. B.; S. J-n.*
Pe’pusch [eng. uttal pFpaJ’], John C h r
i-s t o f e r, tysk-engelsk musiker (1667—1752).
Studerade musik i Tyskland, bosatte sig i
London och verkade där med stor framgång
som musikledare och tonsättare. P:s
balladopera »The beggar’s opera» (1727) var
riktad mot Händeis operaföretag och de
italienska operaartisterna. T. N.
Pepys [peps el. pips], Samuel, engelsk
dagboksförfattare (1633—1703), tjänsteman
vid marinförvaltningen från 1660 och
amira-litetssekr. 1673—79
och 1684—89. I
samband med 1688 års
statsvälvningdroghan
sig tillbaka till
privatlivet. — Sitt
rykte har P. fått genom
sin minutiöst
noggranna och mycket
omständliga dagbok
(»Pepys’ diary») för
tiden 1660—69, som
på grund av P:s
hänsynslösa öppenhjärtighet och skarpa
iakt
tagelseförmåga är ett av de värdefullaste
kulturhistoriska bidragen till vår kännedom
om Karl II :s lättsinniga tidevarv. Nedskriven
i stenografisk chifferskrift, dechiffrerades den
först 1819—22 av J. Smith och publicerades
förkortad av lord Baybrooke i 2 bd 1825.
Fullständigaste editionen är av H. B.
Wheat-ley (9 bd med ett suppl., »Pepysiana», 1893—
99). I urval och bearb. utgavs den på sv.,
»Pepys’ dagbok (1660—1669)», av K. G.
Os-siannilsson 1922. — P. skrev även en dagbok
1683 som deltagare i en expedition till
Tanger (utg. 1840 av J. Smith i »Life, journal
and correspondence of S. P.», 2 bd) och utgav
själv 1690 »Memoirs of the Royal navy» (ny
uppl. 1906), med viktiga upplysningar om
restaurationstidens marinförvaltning. P:s brev
1662—1703 utgåvos av J. R. Tanner (3 bd,
1926—29). — Litt.: Monogr. av E. H.
Moor-house (1909), P. S. Lubbock (s. å.), J. R.
Tanner (1925), A. Ponsonby (1928) och J.
Drink-water (1930). V. S-g.*
Per, lat., genom, med, i; för, på. Jfr Ä n.
Per, S : t. 1. Socken i Östergötlands län,
Dals härad, på den bördiga östgötaslätten,
närmast ö. om Vadstena; 15,24 kvkm, 598 inv.
(1931). 1,144 har åker, 74 har skogsmark.
Egendomar: Egeby och Kungs-Starby. Om
S:t Pers kyrka se Vadstena. Ingår i
Vadstena, S:t Pers och Strå (samt framdeles
ör-berga och Nässja) pastorat i Linköpings stift,
Dals kontrakt. — 2. Se Olof, Sankt, och
Sankt Per.
Pèra, stadsdel i Konstantinopel (se d. o.,
sp. 1127).
Peradeniya, tropisk botanisk trädgård på
Ceylon, nära Kandy. P., som jämte
Buiten-zorg (se d. o.) är tropikernas främsta
botaniska trädgård, grundlädes 1821 och
omfattar 60 har på en höjd av 479 m ö. h. I
P. finnas försöksstationer, laboratorier och
museum. E. S-g.
Perak [porä’k], stat i brittiska
protektoratet Federerade malajstaterna, på v. kusten
av Malacka (se karta vid d. o.); 20,395 kvkm,
599,055 inv. (1921). Huvudstad: Taiping
(21,111 inv.). Export av tenn, kautschuk, copra.
Peramèles, Peramèlidae, zool., se
Punggrävlingar.
Per a’spera ad a’stra, lat., »uppför branter
till stjärnorna», genom strid till seger.
Perborät, kem., se Borföreningar.
Pe’rca fluviätilis, zool., se Abborre.
Per ca’pita, se C a p u t.
Perceptiön (av lat. perce’ptio), förnimmelse.
P. skiljes ibland från apperception (se d. o.);
p. tänkes då som en nätt och jämnt medveten
förnimmelse, i vilken man vore medveten om
saken men ej om förnimmelsen själv, vilket
sistnämnda däremot vore fallet i
apperceptio-nen. — Percipiéra, ha en perceptiön,
förnimma. G. O-a.
Perceptionscentrum, se Hjärna, sp. 1107.
Pe’rceval, se P a r c i v a 1.
Perceval [p5’sivøl], Spence r, engelsk
politiker (1762—1812). Blev 1786 advokat, 1796
led. av underhuset och slöt sig där till tories.
I Addingtons ministär blev han solicitor
general 1801 och attorney general 1802, övergick
1804 i Pitts andra ministär och blev efter
Pitts död (jan. 1806) torypartiets obestridde
ledare. P. försvarade prinsessan av Wales vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
