Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pérez, Antonio - Perez, Jizchak Leib - Pérez de Ayala, Ramón - Pérez de Guzman, Fernán - Pérez de Montalván, Juan - Pérez Galdós - Per fas et nefas - Perfekt - Perfektiv - Perfektum - Perfid - Perforation - Perforationsperitonit - Perforera - Pergameniska riket - Pergament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
Perez, J. L.—Pergament
834
begåvad men lättsinnig och fåfäng, vann
Filip II :s förtroende men fick många
fiender. Med Filips goda minne lät han 1578
mörda Juan d’Austrias sekr. Juan de
Es-cobedo. P. anklagades
för mordet, lämnades
i sticket av konungen
och häktades 1579
jämte sin älskarinna
furstinnan av Eboli
(se d. o.). Efter en
långvarig rättegång
lyckades P. 1589 fly
till Aragonien, där
han var född, och
skyddades en tid mot
konung och
inkvisition av de om sina
privilegier måna ara-
gonierna. 1591 måste han dock fly till
Frankrike, vistades 1593 i England, där han var
nära vän med Bacon och Essex, och levde
sedan i Frankrike. P. utgav till sitt försvar
flera skrifter, bl. a. den skickligt hopkomna
»Memorial del hecho de su causa» (1590) och
den för Filip komprometterande »Relaciones»
(1598). Eng. biogr. av J. Fitzmaurice-Kelly
(1922; med bibliogr.). Kj.*
Perez [pe’rets], Jizchak Leib, hebreisk
och jiddisk diktare (1851—1915). Var under
ett tiotal år advokat i sin födelsestad,
Za-mosc i Polen men förbjöds på grund av sin
verksamhet som socialistisk agitator att
utöva detta yrke. Efter sin överflyttning till
Warschau 1889 ägnade han sig helt åt
författarskap. Anhängare av Haskala, den
judiska upplysningen (jfr Nyhebreisk
litteratur), på samma gång starkt dragen
till chassidismen, den mystiska
östjuderörel-sen, är han i sin diktning på en gång
rationa-list och romantiker. Särskilt den jiddiska
diktningen har han tagit vård om — hans
chassidiska och folkliga berättelser som ock
hans symbolistiska dramatik tillhöra denna
litteraturs mest betydande alster. På svenska
finnas litteraturprov i M. Ehrenpreis och R.
Josephson, »Nyhebreisk lyrik» (1920), M.
Ehrenpreis och A. Jensen, »Judarna» (s. å.),
och i novellsamlingen »Två världar» (1926),
övers, av D. Brick och A. Libman. L. F.
Pérez de Ayala [pe’rep öe aja’la], R a m ö n,
en av det moderna Spaniens mest betydande
författare (f. 1881). Har utgivit några
diktsamlingar (»La Paz del sendero», 1904, etc.),
som utmärka sig för
frisk ursprunglighet
och poetisk
känslighet, samt ett 20-tal
prosavolymer,
innehållande spirituella
essäer och studier,
noveller och romaner,
präglade av stor
originalitet. Nämnas må
P:s tre »Novelas
poe-mäticas» (1916),
romanerna »Belamino y
Apolonio» (1921),
»Lu-na de miel, luna de
hiel» (1923) och »Tigre Juan» (1928) med
följdromaner. Med »A. M. D. G.» riktade P.,
som uppfostrats i ett jesuitkollegium, ett
våldsamt angrepp mot jesuitismen. Som skald
står P. under »modernismens» inflytande; i
sina romaner är han främst påverkad av
engelsk litteratur. Han är en av sitt lands
yppersta stilister. 1931 blev han spanska
republikens förste ambassadör i London. K. A. H.
Pérez de Guzman [pe’rep öe gopma’n], F e
r-nän, spansk författare (omkr. 1376—1460).
Vann rykte som skald efter italienskt
mönster och än mer för sitt historiska verk »Mar
de historias» (tr. 1512), särskilt dess tredje
avd., »Generaciones y semblanzas». K. A. H.
Pérez de Montalvån, Juan, se M o n t a
1-v ä n, J. P. d e.
Pérez Galdös, se G a 1 d ö s, B. P.
Per fas et ne’fas, lat., med rätt och orätt,
d. v. s. med vilka medel som helst.
Perfe’kt, fulländad, fullkomlig. — P
er-f e k 11 b e 1, utvecklingsmöjlig,
förbättrings-bar. — Subst.: Perfektibilitöt.
Perfektlv (om en verbform), se D u r a t i v.
Pe’rfektum (lat. perfe’ctum, fullbordat).
Vissa språk äga särskilda verbformer för
att beteckna en handling såsom fullbordad,
avslutad; så var fallet med det
indoeuro-peiska urspråket, vars perfektformer fyllde
denna uppgift. I dotterspråken ha motsv.
former i regel fått tids betydelse. I
latinet benämnes p. ett tempus, som till såväl
form som funktion utgör en
sammansmältning av indoeuropeiskans p. och aorist; det
betecknar mestadels förfluten tid (begreppet
fullbordan ligger nära begreppet förflutet)
men i vissa fall närvarande tid (t. ex.
me-mini, jag har lagt på minnet, d. v. s. jag
minns). I germanska språk har
indoeuropeiskans p. övergått till ett allmänt tempus
för förfluten tid, benämnt imperfektum: sv.
gick, skrev, medan termen p. där begagnas om
ett tempus av yngre datum, bildat genom att
en presensform av hjälpverbet hava (resp, vara)
kombineras med ett perfekt particip (resp,
supinum; se Particip); i regel
betecknar det en handling, vilken ligger i det
förflutna men anknyter till det närvarande: sv.
(han) har gått, ty. (er) ist gegangen. De
slaviska språken ha utvecklat ett eget
system (som historiskt ej motsvarar
indoeuropeiskans) av perfektiva verbformer för att
beteckna fullbordad handling. A. Lbd.
Perfld, trolös, svekfull, gemen. —
Perfi-d i t è t, gemenhet.
Perforatiön. 1. (Med.) öppnande av
väggen till ett ihåligt organ el. hålrum i
kroppen el. genomborrning av ett solitt organ.
Orsaken är vanl. yttre våld (traumatisk
p.) el. sjuklig förändring med nedsmältning
av väggen (spontan p.). — 2. Se E
m-b r y o t o m i. T. R.
Perforationsperitonlt, med., se
Bukhinne-inf lammation.
Perforera, genomborra, stansa hål i (t. ex.
i papper, frimärkskartor).
Pergaméniska riket, se P e r gam o n.
Pergame’nt, tunn, ogarvad men
fullständigt avhårad och renskavd djurhud, mest av
får, get, kalv el. svin. Har gulvit färg och
en glatt, svagt skiftande yta. Nyttjas som
skrivmaterial för viktiga urkunder samt
även till bokband och portföljer, som trum-
XV. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
