Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persien - Näringar, samfärdsel och handel - Finanser - Mynt, mått och vikt - Författning, förvaltning och rättskipning - Flagga - Försvarsväsen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Persien (Finanser—Historia)
867
Största handelsutbytet äger rum med britt,
imperiet, Sovjetryssland, Frankrike,
Tyskland och U. S. A.
Finanser. Budgeten för 1930 upptages till
omkr. 353 mill. kran. Statsinkomsterna
härröra mest från tullar och skatter; 1/3 av
utgifterna går till försvarsväsendet. En
stats-bank grundades 1889 och har numera ensam
sedelutgivningsrätt.
Mynt, mått och vikt. Till 1930 har P. haft
silvermyntfot; enheten var en kran (se d.
o.). Det nya myntsystemet är grundat på
guldmyntfot. Enheten är en rial (= 1/20 pd
st.), delad i 100 dinarer; 20 rial utgöra en
pehlevi. Guldmynt äro 1 och 1/2 pehlevi,
silvermynt 5, 2, 1 och x/2 rial; lägre valörer i
nickel och koppar. Metersystemet är sedan
1929 off. infört, men äldre mått och vikter
av lokalt varierande storlek äro mest i bruk,
så t. ex. batman el. man, en på olika orter
för olika varor växlande vikt (mellan inemot
3 kg och 11^2 kg).
Författning, förvaltning och rättskipning.
Författningen är av 1906. Schahen (eg.
schah-in-schah, »konungarnas konung») utnämner
premiärministern, som i sin ordning
utväljer övriga ministrar och är ansvarig inför
parlamentet (medjlis). Detta består av en
kammare om f. n. 136 medl., valda på två år.
Den verkställande makten utövas av schahen,
nominellt genom ministerkabinettet;
bevill-ningen tillkommer uteslutande parlamentet.
Administrativt indelas P. i provinser,
växlande till antal och omfång, under
generalguvernörer. — Rättsväsendet är ordnat efter
franskt mönster; sex appellationsdomstolar
sortera under högsta domstolen i Teheran.
Koranens bud och införda europeiska lagar
strida ofta mot varandra, vilket gör
rättsförhållandena osäkra. Utlänningars
exterritoria-litetsrätt har sedan 1928 upphört. S. F.
Flaggan avbildas på pl. vid Flagga.
Försvar sväsen. Armén. De persiska
väpnade styrkorna äro den stående armén, omkr.
40,000 man, ett gendarmeri, omkr. 7,000 man,
och en polisstyrka, omkr. 5,000 man. Den
nuv. stående armén är h. o. h. en skapelse av
Riza schah Pahlavi, vilken tidigare som
krigsminister satte som sitt första mål att utrota
utländskt inflytande inom armén samt
likformigt organisera och utbilda de olika
element, av vilka den forna armén bestod.
Landet är indelat i sex militärområden: det
centrala (Teheran), nordvästra (Tebris), västra
(Kermanschah), södra (Schiraz), östra
(Mesch-ched) och norra (Rescht). Rekryteringen
grundar sig sedan 1926 på allmän värnplikt;
tjänstgöringstid högst 2 år. M. B-dt.
örlogs flotta saknas.
Flygvapen i egentlig mening är ej
organiserat, men det med ty. firman Junkers
1926 avslutade kontraktet om lufttrafik
omfattar även flygskola i Teheran och
upprättandet av flygverkstad samt utbildning av
flygförare. 5 lufttrafiklinjer och 14
aerodro-mer finnas. ö-g.
Historia. P. har sitt namn efter
folknamnet perser (kilskr. pärsa, av ovisst
ursprung), tidigast betecknande invånarna i
provinsen Persis vid Persiska viken, varifrån
rikets grundande utgått. Dessa voro liksom
större delen av Irans inbyggare av ariskt (in-
868
doeuropeiskt) ursprung och hade invandrat
antagl. från n. och n. ö. — möjl. också genom
Kaukasus —, ovisst när. Om de politiska
förhållandena inom P. är intet känt förrän
efter det mediska rikets grundläggande omkr.
700 f. Kr. (jfr Med i en).
Akemeniderna (omkr. 550—331 f.
Kr.). I provinsen Persis regerade en efter
stamfadern Achaemenes uppkallad dynasti,
vars medlemmar voro mediska lydfurstar. En
av dessa, Kyros (se d. o. 1), gjorde sig omkr.
550 f. Kr. självständig, besegrade och
tillfångatog den mediske konungen Astyages,
erövrade Lydien (se d. o.) 546 och Babylon
538 el. 539 samt gjorde sig till herre även över
n. och ö. Iran. Hans son K a m b y s e s (se d.
o.) utvidgade ytterligare detta välde genom
en snabb erövring av Egypten och delar av
Nubien. Under hans efterträdare D are ios
I Hystaspes (se Dareios 1), som
erövrade n. v. delen av Indien omkr. 518, nådde
riket sin högsta maktställning, som icke
rubbades därav, att ett fälttåg mot skyterna i
Sydryssland 513 och mot Grekland 490 (se
Marathon) voro mindre lyckade. Hans son
och efterträdare X e r x e s sökte förgäves
vända krigslyckan under ett jätteangrepp mot
Grekland (se d. o., sp. 1029). Med Artaxerxes
I (se d. o.) började rikets maktställning
undergrävas. Uppstudsiga satraper gjorde
uppror, och tronstrider utbröto. När slutligen
Alexander den store (se d. o., sp. 451 ff.)
an-tågade och vid Gaugamela 331 besegrade
konung Dareios III C o d o m a n n o s (se
Dareios 3), var akemenidernas välde slut.
Alexander den store. S e 1 e u k
i-derna. Arsaciderna (331 f. Kr.—226
e. Kr.). Alexander underlade sig småningom
hela det persiska riket men hann icke införa
en fast statlig ordning och kultur. Hans
förtidiga död (323) bragte åter Orienten i
förvirring. Efter långvariga strider mellan hans
fältherrar (se D i a d o c h e r) samlades ånyo
en stor del av hans välde, bl. a. hela Iran,
under Seleukos I (se d. o.), men redan under
dennes andre efterträdare, Antiochos II
The o s (261—246), bildades i Baktrien (se d.
o.) Grekisk-baktriska riket (se d. o.), medan i
Partien (se d. o. och P a r t e r) en stamhövding
Arsaces (se Arsaciderna) 248
grundade ett rike, som under namn av det partiska
småningom underlade sig hela Iran och
Mesopotamien och länge låg i krig med romarna.
Denna dynasti var icke nationellt persisk; den
var impopulär i vida kretsar på grund av sin
förkärlek för hellenistisk kultur.
Sasaniderna (226—651). Arsaciderna
störtades 226 e. Kr. av Ardaschir (226—
241) av sasanidernas släkt, som härstammade
från provinsen Persis. Maktens säte förblev
dock i arsacidernas residensstad Ktesifon (se
d. o.) vid Tigris. Det nya riket fortsatte
fejden mot Rom. Ardaschirs son S h a p u r
I (241—272) besegrade och tillfångatog 260
kejsar Valerianus. Under hans tid
uppträdde Mäni (se d. o.) med sin nya lära, som
sedan länge bekämpades av de persiska
prästerna. Även kristendomen utsattes för
blodiga förföljelser, bl. a. under S h a p u r II
den store (309—379), bekant även för sin
kamp mot kejsar Julianus Apostata (se d. o.),
som fann döden i ett slag nära Ktesifon (363).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
