Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peru, República del Perú - Arkeologi - Historia - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peru (Historia—Litteraturanvisningar)
895
svunnit. Den sista, som fått namn efter
inkariket (se d. o.), quichuastammens stora
statsbyggnad, hade upptagit många element från
underkuvade folk och kulturer. Från inkas
stamma stora byggnader och befästningar,
uppförda av väldiga, med stor teknisk
skicklighet sammanfogade stenblock. Den
kronologiska följden mellan de tidigare kulturerna
kan endast i stora drag fastställas. Den
äldsta hittills kända kulturen i P. anträffas
på några platser vid kusten och härrör från
en primitiv fiskarbefolkning. I floddalarna
på kustlandet utvecklades senare olikartade
kulturer, vilkas ursprung och historia till stor
del äro outredda. Dessa kustfolk sammanfattas
under namnet yunca. Bland dem intaga de
i n. boende chimu en framstående plats. S.
om dem funnos stammar med avvikande men
icke underlägsna kulturer. I Trujillo, Moche,
Pachacamac etc. visa stora byggnadsverk av
soltorkat tegel prov på deras högtstående
kultur. Till följd av det utomordentligt torra
klimatet och den salpeterhaltiga sanden har
allt det rika gravgods, som följt de döda,
bevarats. Fynden av vävnader, keramik och
metallföremål vittna ofta om en till
fulländning driven konst och teknik. Vid Amerikas
upptäckt levde P:s invånare i bronsålder,
vilken föregåtts av koppar- och stenålder. För
att möjliggöra odling i det torra kustlandet
hade storslagna bevattningsanordningar
anlagts, och föi’ att intensivt utnyttja jorden i
höglandets dalar hade man företagit
omfattande terrasseringar. Före inkas dominerade
aymarastammen högslätten kring
Titi-cacasjön, och från denna föga kända
kulturepok härröra ruinerna vid Tiahuanaco (se
d. o.) med sina berömda stenfigurer och den
reliefprydda »solporten». Tiahuanacokulturen
har påverkat stora delar av kustlandet. Huru
omfattande kulturutbytet mellan P. och
Centralamerika varit i förspansk tid är
omtvistat. Säkert torde däremot vara, att
kulturpåverkan från Gamla världen över Söderhavet
icke förekommit.
Litt.: W. Krickeberg, »Amerika» (i
»Illu-strierte Völkerkunde», utg. av G. Buschan;
2:a uppl. 1922); Max Schmidt, »Kunst und
Kultur von P.» (1929); G. Montell, »Dress
and ornaments in ancient P.» (s. å.); P. A.
Means, »Ancient civilizations of the Andes»
(1931). Jfr Amerikansk arkeologi,
sp. 742—743, bilder på plansch och där
anförd litt. S. L-é.
Historia. Flera olika, i många stammar
delade indianfolk uppbyggde småningom det
väldiga i n k a r i k e t (se d. o.) med Cusco
till utgångs- och medelpunkt. Detta verk, som
med säkerhet upptog flera århundraden, var
nyss fulländat, då spanjorerna i början av
1500-talet upptäckte P. och under ledning av
F. Pizarro (se d. o.) erövrade landet.
Sedan den siste inkahärskaren, Atahualpa
(se d. o.), fängslats och avlivats, intågade
Pizarro i Cusco 1533 och anlade 1535 staden
Lima. Inbördes strider mellan spanjorerna (jfr
A 1 m a g r o) försvårade under den första
tiden ordningens upprättande. P. organiserades
som ett spanskt vicekungadöme. Landet gavs
i län åt de spanska invandrarna,
infödingarna förpliktades att betala skatt och göra
tvångsarbete. Skolor inrättades, europeiska
896
jordbruksmetoder och husdjur infördes, men
befolkningen utsattes tillika för hårt
tyranni under de rovgiriga och laglösa spanska
ämbetsmännen. Inkvisitionen infördes redan
på 1500-talet, och kätteriförföljelserna togo
tidtals ansenliga dimensioner, men de infödda
fritogos som katekumener från de andliga
domstolarnas straffdomar. Det spanska
väldet varade till 1821, då P:s befolkning slöt
sig till den mot Spanien riktade
frihetsrörelse, som börjat i Chile och Argentina.
Landet öppnades för en argentinsk armé under
befäl av frihetskämpen San Martin, som
28 juli 1821 proklamerade P:s oberoende.
Definitivt besegrades spanjorerna 1824, sedan
Colombias president Simon Bo 11 v a r (se
d. o.) kallats till hjälp. Denne valdes till P:s
president, men då hans arbete på att ge P.
en författning stötte på motstånd, lämnade
han landet 1826. Häftiga inbördes
oroligheter följde, tills general R a mön C a s t i 11 a
(se d. o.; president 1845—51 och 1854—62)
återställde ordningen. Han utvecklade
landets hjälpkällor, införde
ångbåtskommunika-tion längs Stilla havet och byggde en
järnväg mellan Callao och Lima. En ny
författning antogs 1856, enl. vilken bl. a. slaveriet
och indiantributen avskaffades. Inom kort
började ett storartat järnvägsnät anläggas.
Under Mariano I g n a c i o Prados
presidenttid (1876—79) invecklades P. 1879 i ett
krig med Chile, som efter stora motgångar
slöt med en för P. förlustrik fred i Ancön
1883 (se vidare Chile, sp. 998). Den här
oavgjorda tvisten om besittningen av
provinserna Tacna och Arica, vars lösning undan
för undan uppsköts, bragtes först 1929 ur
världen genom en kompromiss (se T a c n a).
Efter kriget följde en lång orosperiod med
många militärrevolter, partistrider samt
gränskonflikter med olika grannar. Under
G u i 11 e r m o E. Billinghursts
ämbets-tid (1912—14) drogs uppmärksamheten till P.
på grund av Putumayoaffären. Ett
engelsk-peruanskt bolag för exploatering av
gummiproduktionen i Putumayoområdet hade
anklagats för upprörande grymhet mot sina
indianska arbetare. På engelskt initiativ
igångsattes en undersökning, som i stor
utsträckning bekräftade anklagelsernas riktighet.
Under världskriget iakttog P. neutralitet, tills
U. S. A. inträtt i kriget 1917, då P. avbröt
de diplomatiska förbindelserna med
Tyskland. Det blev 1919 en av Versaillesfredens
signatärmakter. Till president valdes s. å.
Augusto B. Legula, vars ämbetstid
sedermera förlängdes genom omval 1924 och
1929. Han genomförde bl. a. en
decentraliserande förvaltningsreform. Franska
instruktörer ha anlitats för armén, amerikanska för
marinen, i skolorna och vid hälsovården. P.
inträdde i Nationernas förbund 1920 men var
icke representerat vid förbundsförsamlingens
sammanträden 1921—28. Legula, vars
godtyckliga styrelse framkallat växande
missnöje, störtades genom en revolution i aug.
1930, och efter en period av kortvariga
provisoriska regeringar valdes i okt. 1931 till
president överste Sanchez Cerro. V. S-g.*
Litteraturanvisningar. C. R. Enock, »P.»
(1908); A. Weberbauer, »Die Pflanzenwelt der
peruanischen Anden» (1911); I. Bowman, »The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
