Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peru, República del Perú - Litteraturanvisningar - Perubalsam - Perugia - Perugino, Pietro de Christoforo Vannucci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
Perubalsam—Perugino
898
Andes of Southern P.» (1916);
O. Bürger, »P.» (1923); G.
Steinmann m. fl., »Geologie von
P.» (1929); D. Melin, »På
Andernas östsluttning» (1931). —
W. H. Prescott, »History of
the conquest of P.» (1847; ny
uppl. i 3 bd 1868; »Perus
eröf-ring», 2 bd, 1877); M. F.
Paz-Soldan, »Historia de P.
inde-pendiente» (3 bd, 1868 ff.); M.
de Mendiburn, »Dieeionario
his-törico-biogråfico de P.» (8 bd,
1874—90). Se vidare vid
artikeln Inkariket anförd
litteratur.
Perubalsam, Ba’lsamum
pe-ruviänum, farm., fås av
Myr-oxylon balsamum var.
Perei-rae, ett träd av fam.
Legumi-nosae, utbrett över n. v.
Sydamerika och Centralamerika
norrut till Mexiko. P., som ej
har det ringaste att skaffa med
republiken Peru, är en
mörkbrun, tjockflytande vätska,
med vaniljliknande lukt samt
hartsartad, bitter smak. Viktigaste
beståndsdelarna äro kanelsyra, cinnamein och hartser.
P. nyttjas vid lungkatarrer till att lätta
upp-hostningen och minska katarren samt
utvärtes mot skabb. Den ingår även i pomador och
i st. f. vanilj i billig choklad. G. L-m.*
Perugia [pero’d$a]. 1. Provins i mell.
Italien, landskapet Umbrien (se d. o.); 6,461
kvkm, 514,695 inv. (1928). — 2. Huvudstad i
it. prov. P., på en höjd i Tibers dal; 81,409
inv. (1928). Ärkebiskopssäte. P. omges av en
gammal stadsmur med flera portar.
Katedralen, Italiens enda gotiska hallkyrka, vid
Piazza del Municipio, påbörjades omkr. 1300;
anordningen med de tre lika höga skeppen är
möjl. från 1400-talets mitt. På torget
springbrunnen Fontana maggiore (1270-talet). Vid
torgets s. sida ligger Palazzo comunale, en
gotisk byggnad från 1279—98, med stora
tillbyggnader omkr. 1350—1450 samt invändigt
restaur. efter 1860. Där finnas ett på
inkunabler och manuskript rikt
bibliotek samt Pinacoteca
Vannucci; Sala del Cambio, i
palatsets tillbyggnad mot s.
längs Corso Vannucci, äger
några av Peruginos vackraste
fresker. I stadens s. ö. del
ligga den märkliga kyrkan San
Pietro (slutet av 900-talet)
med kampanil (1460-talet) och
San Domenico, i gotisk stil,
med påvegravar. I v. riktning
från domen Oratorio di San
Bernardino, från 1460-talet,
med renässansfasad. N. om
domen står stadsporten Arco
d’Augusto och n. v. härom
univ. (i ett på 1200-talet
uppfört kloster), stiftat 1276, fritt
univ. från 1886 (390 stud. 1928
—29), förenat med ett 1926
öppnat främlingsuniv. Till
univ. höra bibliotek och etrus-
Palazzo comunale och torgbrunnen i Perugia.
kiskt-romerskt museum, en av de mest
betydande fornsamlingarna i Italien. P. har
vidare veterinärhögskola, lantbruksinstitut
och konstakad. — IP. tillverkas keramik,
vaxljus, likörer m. m. E. L-r.
Historia. P., forntidens Perusia, var en av
de tolv etruskiska förbundsstäderna. Från
800-talet hörde P. under påven men var under
de följ. årh. dock alltjämt i stort sett
oberoende. Under 1400-talet samlades all makten
hos familjen Baglioni, men 1534 erövrade
Pietro Luigi Farnese staden, som då miste sin
frihet och sedan styrdes av påvliga
kardinal-legater. 1860 förenades P. med Italien. Jfr W.
Heywood, »History of P.» (1910), och W.
Bombe, »P.» (1914). (Ä. S-n.)
Perugino [perod^fnå], Pietro di C h r
i-s to f o r o Vannucci, kallad P., italiensk
målare (f. trol. 1450, d. 1532). Är den
um-briska konstens främste representant men
har därutöver även på ett betydelsefullt sätt
Nyckelämbetets överlämnande. Freskomålning av Perugino i Sixtinska
kapellet.
XV. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
