Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pest (farsot) - Pest (Ungern) - Pestalozzi, Johann Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■903
Pest—Pestalozzi
904
milda fall. Sjukdomens behandling är
symtomatisk. Behandling så tidigt som möjligt
med p e s t s e r u m (se d. o.) har på sina håll
rekommenderats.
P. är företrädesvis en sjukdom hos
råttorna. I trakter, där sjukdomen har
endemisk utbredning, fortlever smittämnet i
kroniskt sjuka råttor. Smittan sprides bland
råttorna genom råttloppor (Pzilex chaeopis),
som föra smittan från sjuka till friska djur.
Utom råttor och möss kunna under naturliga
förhållanden även kattor, hundar, apor,
kaniner, fladdermöss m. fl. insjukna i p.
Epidemier bland människor föregås ofta av
epi-zootier med massdöd bland råttorna. P. är
oftast en proletärsjukdom i överbefolkade
bostäder, särskilt i hamnkvarteren. Loppor från
sjuka djur kunna överföra smittämnet på
människor. Sjukdomsgiftet (i var från
brustna buboner) kan även överföras genom sår
på huden. Lungpesten är intensivt smittsam,
om de fina, med pestbakterier fullsatta
droppar, som uthostas av lungpestsjuka, inandas.
Sjukvårdare måste bära skyddsmask. —
Skeppsråttorna ha spelat en viktig roll för
sjukdomens överförande från ett smittat land
till ett annat. Råttornas förgörande på
fartyg från smittat land är därför av största
betydelse. Lika viktig är råttutrotning i
hamnstäder, särskilt omkring hamnarna. En
tidig bakteriologisk diagnos av utbruten
rått-pest på ett fartyg är av allra största vikt.
Om åtgärder till förhindrande av p:s
införande i riket se Karantän och R å
1t-bekämpande. I fråga om åtgärder mot
p:s utbredning bland människor se P e s
t-serum och Pestvaccin. G. Wrgn.
Pest [pä/t]. 1. Se B u d a p e s t. — 2. (Eg.
Pest-Pilis-Solt-Kis-Kun.) Största komitatet i
Ungern,- mellan Donau i v. och Theiss i ö.;
12,038 kvkm, omkr. 1 mill. inv. (1930), mest
magyarer. Huvudstad: Budapest.
Pestalozzi [-lå’tsi], Johann Heinrich,
schweizisk pedagog (1746 12/i—1827 17/2).
Skaffade sig 1768 medel att vid byn Birr i Aargau
köpa ett jordområde, som han bebyggde och
kallade Neuhof. P. visade sig emellertid
fullständigt oduglig som lanthushållare. 1774
upprättade han på Neuhof en anstalt för
vanvårdade barn. Denna måste upplösas 1780
men blev av grundläggande betydelse för
P:s kommande livsgärning. I »Abendstunde
eines Einsiedlers» (1780; aforismer,
offentliggjorda i Iselins »Ephemeriden der
Mensch-heit»; »Enslingens aftonstund», 1901) antyder
han sitt program i uppfostringsfrågan. Hans
bok för folket »Lienhard und Gertrud» (4
dir, 1781—87; sv. övers. 1890) skildrar hur
en ädel och förståndig moder genom sin
uppfostrande kraft skapar ett sedligt och
lyckligt tillstånd i familjen samt med hjälp av
några få varmhjärtade män drar en hel
landskommun upp ur dyn. Första delen av detta
arbete väckte en utomordentlig förtjusning;
däremot uppmärksammades icke hans följ,
litterära företag, folkbokens fortsättning,
»Christoph und Else» (1782), avh. »Ueber
Gesetzgebung und Kindermord» (1783) och
»Meine Nachforschungen über den Gang der
Natur in der Entwicklung des
Menschen-geschlechts» (1797). Med 1798 inträdde en
vändning i P:s förhållanden. Han blev då
skolmästare i en fattigskola i Stans, fick
sedan anställning vid en småbarnsskola i
Burgdorf, i kantonen Bern, och införlivade
1800 med denna skola en annan, vars
föreståndare, Hermann Krüsi, blev hans
värderade medhjälpare. Det nya institutet skulle
på en gång vara uppfostringsanstalt,
lärar-seminarium och barnhus, men den första
uppgiften blev förhärskande. P. kunde snart i
skriften »Wie Gertrud ihre Kinder lehrt»
(1801; »Huru Gertrud undervisar sina barn»,
1895) meddela sin då stadgade metod. Efter
åtskilliga vedermödor lyckades P. 1805
konsolidera sin uppfostringsverksamhet i
Yver-don, i Pays de Vaud vid Neuchatelsjöns s.
ända. Från de avlägsnaste delar av Europa
sändes unga män att inhämta hans metod,
och hans medlärare, Johannes Niederer, sökte
ge hans åsikter en för den lärda världen
njutbar form i tidskriften Wochenschrift für
Menschenbildung (1808—12). Institutets läge
på gränsen mellan två språkområden och
skillnaden i. trosbekännelser vållade
svårigheter, likaså gästernas kommande och
gående. Ett slags universalinstitut började
hägra för tankarna; man indrog de gamla
språken i undervisningsplanen, och den rena
folkliga elementarundervisningen led intrång.
P:s oförmåga att förvalta institutet, som
slutligen upptog 250 elever, blev snart
uppenbar. 1825 måste P. draga sig tillbaka från
sin kära anstalt. P. tillbragte sina
återstående dagar på Neuhof samt gav där
återblickar på sitt liv och sina strävanden i
skrifterna »Schwanengesang» (1826) och »Meine
Lebensschicksale als Vorsteher meiner
Erzie-hungsinstitute in Burgdorf und Iferten» (s. å.).
P:s pedagogiska grundtankar gingo i
huvudsak ut på att genom en ny
folkuppfostran få till stånd en allmän
människobildning, som vore ägnad att
motverka den genom den begynnande
industrialismen och de gamla hemmens stigande
upplösning fortgående depraveringen. Här ställer
han hoppet till undervisningsteknikens
förbättrande och förenklande, varigenom
hemmets uppfostrande makter el. som dessas nöd
tvungna ersättare skolan skulle erhålla
effektiva verktyg för ungdomens fostrande.
Liksom före honom Comenius förde P. fram
kravet på åskådning — »vishet i ledning till
åskådning» är uppfostringskonstens kärna.
Genom åskådningen, säger P., suger
människan sin andliga näring ur den omgivande
världen, liksom trädet med sina rötter suger
saft ur jorden. Men åskådning är ej blott en
passiv förmedlare av människans förbindelse
med den omgivande världen; den är även en
förmåga att reda upp och syntetiskt
sammanfatta verklighetsintrycken. Denna förmåga
har skolan att utveckla; skolan skall vara
en »hjälp till självhjälp». Men man måste
förfara metodiskt. Det gäller att
psykologiskt klarlägga vad barnet på skilda
åldersstadier kan tillägna sig, att gå från det
enkla, elementära till det alltmer
sammansatta. Vid utformandet av sin metod
vill P. framför allt utforma barnets
förmåga att mäta, räkna och benämna; därav
den s. k. pestalozziska trilogien:
form, tal, språk. P:s ryktbara »metod» utgör
ett första försök till en experimentellt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
