Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pesjkov - Peskehaure, Pieskejaure - Pesne, Antoine - Peso - Pessarium, Livmoderring - Pessellino, Francesco - Pessimism - Pest (farsot)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901 Pesjkov—Pest 902
Pesjkov [pjä^kef], A. M., se Gorkij, M.
Pe’skehaure, även P i e s k e j a u r e, en av
Pite älvs källsjöar, i Arjeplogs socken,
Norrbottens län, vid norska gränsen, s. om
Suli-telma; 60 kvkm, 578 m ö. h. Turiststuga.
Pesne [pän], A n t o i n e, fransk målare
(1683—1757), son till porträttmålaren
Thomas P. (omkr. 1653—1727) och brorson till
kopparstickaren Jean P. (1623—1700),
bekant för sina stick efter Poussins m. fl:s
målningar. P. kallades till Berlin, där han blev
hovmålare och konstakad:s dir. Förutom
plafonder i Sanssouci målade P. en mängd
porträtt i den då aktuella franska rokokons
stil. I Berlin finnas ett utmärkt porträtt av
Fredrik den store som ung (1739), en
gruppbild med P:s självporträtt och två döttrar,
på Gripsholm porträtt av Adolf Fredrik
(1743), i Nationalmuseum porträtt av Adolf
Fredriks syster Johanna Elisabet av
Anhalt-Zerbst samt av Charlotta Fredrika Sparre
(1744). (E. L-k.)
Pe’so, myntenheten i Argentina (se d. o.,
sp. 33) m. fl. sydamerikanska stater, vanl.
nominellt motsvarande 1 dollar.
Pessärium, Livmoderring,
gynekolo-giskt instrument, som införes i slidan för att
återföra och kvarhålla livmodern i rätt läge.
Nyttjas numera mest vid vissa former av
framfall (se Kvinnosjukdomar). Bvn.
Pesselli’no, Francesco, florentinsk
målare (1422—59), en utpräglad romantiker, som
mycket nära anslutit sig till Fra Angelicos
och Filippo Lippis förebilder. Hans älskvärt
levnadsglada stil kommer bäst till sin rätt i
cassonebilder (målningar på fyllningar till
brudkistor), ett område, på vilket han var en
av sin tids mest eftersökta mästare. Bland
hans religiösa tavlor märkes en korsfästelse
(i Berlin). H. C-l.
Pessimi’sm (av lat. pe’ssimus, sämst), filos.,
i allmän mening åsikten, att tillvaron över
huvud är ett ont. Motsatsen är optimism (se
d. o.). I speciell mening anser t. ex. den
etiska p. människan vara till själva sin
natur moraliskt dålig, den sociologiska
p. anser samhället som sådant vara ett
nödvändigt ont o. s. v. P. kan gälla endast den
jordiska verkligheten och då vara förenlig
med en religiös optimism, el. den kan
betrakta a 11 tillvaro som ett ont. En
pessimistisk världsåskådning är t. ex. buddismen.
Filosofiskt ha Schopenhauer och von
Hart-mann (se dessa ord) satt p. i system. — Att
tillvaron är ond innebär för p. vanl., att
olusten överväger lusten. Denna tanke,
liksom även dess motsats, optimismen,
förutsätter då, att lust-, resp, olustkänslorna äro
kvantitativa storheter, som kunna adderas,
och att lust- och olustsummorna kunna
jämföras. Då detta knappast är fallet, äro de
teoretiska motiveringarna för p. liksom för
optimism fiktiva, och avgörandet mellan p.
och optimism blir en lynnes- el. viljesak. —
P e s s i m i’s t, anhängare av p.; person, som
ser allting mörkt. G. O-a.
Pest (lat. pe’stis, pestile’ntia) kallades i
forntiden varje farsot el. epidemi med större
dödlighet. Numera inskränker man detta
namn till orientalisk (1 e v a n t i s k) p.,
även kallad bubonpest el. böldpest
efter det mest iögonenfallande kännetecknet
hos den vanligaste av sjukdomens former. En
annan sjukdomsform är lungpest. Redan
f. Kr. förekom p. i Egypten och Syrien. Av
1 Sam. 6 synes framgå, att man redan mer
än 1,000 år f. Kr. anat sambandet mellan
böldpest och möss. Europa träffades under
äldre tider av många pestepidemier. Värst
rasade p. i mitten av 1300-talet i form av
den beryktade »digerdöden» (se d. o.). Efter
denna tid var sjukdomen så hemmastadd i
Europa, att det under följ, århundraden
knappast gavs något år, då den icke uppträdde
än här, än där i våldsamma epidemier. I
Sverige uppträdde den sista gången 1710. I
Stockholm, vars befolkning då uppskattades
till omkr. 60,000 inv., bortrycktes på ett halvt
år 23,000—24,000 människor. Sjukdomen spred
sig över hela landet med undantag av
Bohuslän, Dalsland och Värmland; jfr O. Hult, »P.
i Sverige 1710» (1916) och uppsats i Tidskr.
i Sjöväsendet 1915, samt uppsatser av F.
Bæh-rendtz i Meddelanden från Kalmar Läns
Fornminnesfören., IV, 1904, och i Karol.
Förb:s Årsbok 1921 (av K. K:son
Leijonhuf-vud) och 1930 (av K. G. Kellgren). Efter
denna tid syntes p. ha förlorat sitt fäste i
Europa (med undantag av Balkanstaterna).
Det väckte därför stor uppståndelse, då en
mindre epidemi plötsligt uppstod i guv.
Astra-chan i s. Ryssland vintertiden 1878—79. Den
kvävdes dock snart genom moderna
bekämp-ningsmetoder. Sedan dess ha enstaka pestfall
el. smärre epidemier uppstått i europeiska
hamnstäder, sedan sjukdomen dit införts
genom sjötrafiken, som för spridningen av p.
och kolera har särskilt stor betydelse. —
Bland pestepidemier i utomeuropeiska länder
från senare år må även nämnas den stora
lungpesten i Manchuriet vintern 1910—11,
som krävde 45,000—50,000 offer. Våra
dagars pestepidemier leda sitt ursprung från
någon av följ, fem gamla endemiska
pesthärdar: 1) Britt. Indien, 2) Uganda (i Östafrika),
3) Mongoliet och Sydkina, 4) Mesopotamien,
5) Nederl. Indien (Java).
P:s smittämne är en specifik bakterie (se
B a k t e r i e r, sp. 743). Den förekommer bl. a.
i de ansvällda lymfkörtlarna vid bubonpest,
i upphostningarna vid lungpest och senast
24 tim. före döden i blodet. Efter en
inku-bationstid av 2—5, högst 10 dygn börjar
sjukdomen plötsligt med frossbrytningar och
mycket hög feber, sprängande huvudvärk, röda
ögon, svårighet att tala, raglande gång, svag,
hastig och oregelbunden puls, kräkningar,
någon gång diarré. Svåra smärtor uppträda i
leder och angripna lymfkörtlar. Snart
utvecklar sig ett tyföst tillstånd, yrsel,
medvetslöshet. Ofta uppträda utbredda
hudblödningar, »svarta döden». Vid lungpest
tillkomma till ovannämnda sjukdomstecken
symtom av en häftig lunginflammation. Om
körtelansvällningarna, bubonerna, gå tillbaka el.
öppna sig genom huden, kan utgången bli
gynnsam. Om pestbaciller från körtlarna
tränga in i blodet, kan döden följa inom få
tim. Döden inträder merendels på 3:e—-4:e
dygnet, i svåra fall redan under de första
timmarna. Dödligheten understiger sällan
60 % och har många gånger gått upp till
95 %. Lungpest går i regel till döden. Jämte
de nämnda svåra fallen av p. förekomma äveh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
