Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petasites - Petechier - peter, S:t el. Peder, S:t - Peter (kejsare och konungar) - Peter (regerande biskopar i Montenegro) - 1. Peter I den store (rysk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
Petechier—Peter
908
Pestrot, Petasites
officinalis.
breda blad och ljust
violetta korgar med
samtliga blommor
rör-formiga. Den är
ursprunglig på
bäckstränder och vid
gårdar i Skåne och har
som läkemedelsväxt
(mot pest) spritts
norrut upp till Uppland. P.
frigidus, fjällskråp,
har mindre,
triangel-formiga blad och
välluktande vitgula el.
rödlätta korgar; den
växer i n. Sverige, ned
till Hälsingland och
Dalarna. G. M-e.
Pete’chier (it.
pete’c-chie), små begränsade,
punktformiga hudblödningar.
Peter, S : t, el. P e d e r, S : t, socken i
Älvsborgs län, Ale härad, vid Göta älv; 16,79
kvkm, 963 inv. (1931). Odlad strandslätt
utmed älven, f. ö. mest kala bergplatåer. 527
har åker, 371 har skogsmark. Vid älven det
historiskt ryktbara Lödöse samt Lödöse varv
(se dessa ord). Ingår i Skepplanda, S:t
Peters och Tunge pastorat i Göteborgs stift,
Domprosteriets n. kontrakt. Fordom kallades
socknen jämväl Gamla Lödöse.
Peter, kejsare i Brasilien samt konungar i
Aragonien, Kastilien och Portugal, se Pedro.
Peter (serb. Petar), regerande biskopar i
Montenegro. — P. I, Petar Petrovic
Njegos (1747—1830), se Montenegro,
sp. 280. — P. II, eg. Rade Petrovic
Njegos (1812—51), efterträdde 1830 sin
farbror P. I som vladyka och tog då namnet
P. II. Han förde flera krig mot turkarna,
inrättade en senat och gjorde sig förtjänt om
folkbildningen; han begrovs på berget
Lov-éen. P. skrev lyriska och historiska dikter,
ett drama och en berömd dikt om
Monte-negros befrielse från islam, »Gorski vijenac»,
dramatisk till formen, episk till innehållet,
lyrisk till tonen (1847; många uppl.; sv. övers,
av A. Jensen, »Montenegros ärekrans», 1913;
med inl. om P. II). (A. A-t.)
Peter, ryska kejsare.
1. P. I (ry. Petr Aleksejevitj), kallad den
store (1672 9/a—1725 8/a n. st.); reg. 1682
—1725. Var son till tsar Aleksej
Michajlo-vitj i dennes gifte med Natalja Narysjkina,
utropades 1682 efter halvbrodern Fjodors
död till tsar men fick efter ett
streltser-uppror sin svagsinte halvbror Ivan till
med-regent under halvsystern Sofias regering.
Med sin mor bodde P. i byn
Preobrazjen-skoje, där han sysslade med krigiska lekar,
båtbyggeri och rätt planlösa studier. 1689
störtades Sofia, och P. övertog nominellt
själv regeringen, men bojarrådet hade t. v.
makten. P. vistades gärna tills, m.
utlänningar, P. Gordon, F. Lefort m. fl., i Moskvas
för utlänningar avsedda förstad, Sloboda. 1695
återupptog P. ett sedan flera år inställt krig
med turkarna, erövrade 1696 Azov och blev
efter Ivans död 1696 ensam självhärskare.
1697 deltog han under genomskinligt
inkognito i en beskickning till v. Europa och
studerade där bl. a. skeppsbyggeri i Holland och
England. Sedan Gordon kuvat ett uppror
bland streltserna, skyndade P. 1698 hem, lät
avrätta en mängd streltser och upplöste
återstoden av kåren.
P:s egen regering var nästan ständigt
upptagen av krig mot Sverige och Turkiet,
dessutom av framstötar mot Centralasien och
Persien (se Karl XII, Nordiska kriget
och Ryssland, historia). Krigen krävde en
våldsam spänning av P:s och landets alla
krafter och möjliggjordes av reformer på
olika områden, vilka — delvis förberedda
under föregående härskare — plötsligt syntes
förvandla Ryssland från en halvasiatisk
barbarstat till en europeisk stormakt. P.
utfärdade ideliga ukaser om nyordningar, men
många av reformerna, föga genomtänkta eller
illa genomförda, strandade på svårigheterna
under krigstillståndet eller på folkets
motstånd, vilket P. sökte undanröja genom hårda
straff. Armén reorganiserades efter
västeuropeiskt mönster; dess kärna var P:s i
Preo-brazjenskoje uppsatta »leksaksregemente»,
och en flotta nyskapades. Krigen krävde
mycket pengar; de anskaffades genom tryckande
skatter, nya skatteobjekt, bl. a. skatt på
helskägg, badstugor och likkistor av ek, samt en
mängd monopol, på exportvaror, salt, tobak
o. s. v. P:s handelspolitik gick i Colberts och
merkantilsystemets anda; han sökte genom
handelskompanier m. m. främja
utrikeshandeln och sjöfarten — en av P:s politiska
grundtankar gällde Rysslands tillträde till
havet — och anlade vid Finska viken landets
nya huvudstad, S:t Petersburg, med
örlogs-hamnen Kronstadt, flera befästningar och
slott. Bergsbruk och boskapsskötsel
uppmuntrades, medan jordbruket fick stå
tillbaka och livegenskapen skärptes.
Förvaltningen reformerades, allmän tjänsteplikt
för adeln infördes, och statsämbetsmännen
indelades i rangklasser efter ämbetena.
1699 infördes i städerna en blek
självstyrelse, 1708 uppdelades landet i
guverne-ment, men sedan centraliserades förvaltningen
med en senat (1711) i spetsen, och efter
svenskt mönster inrättades rikskollegier och
domstolar med olika instanser. Patriarkatet
avskaffades, och kyrkan underställdes staten
genom att dess ledning anförtroddes åt en
1721 instiftad synod, vars led. tillsattes av
tsaren. För att höja folkbildningen inrättade
P. skolor — de flesta stannade dock på
papperet —, sände ryssar till utlandet och
inkallade utländska lärde, konstnärer,
skådespelare och hantverkare; han gjorde sig
förtjänt om Sibiriens geografiska utforskning.
P. avskaffade den bysantinska tideräkningen;
kyrkslaviskan ersattes i profant tryck av
mera inhemskt språk och nya skrifttyper. P:s
försök att införa västeuropeisk kultur genom
att förbättra kvinnans ställning och påbjuda
västerländsk dräkt m. m. rönte föga
framgång. Ofta gnisslade det i statsmaskineriet,
och trots P:s oavlåtliga, hänsynslösa kamp
florerade bestickning och röveri; allehanda
sägner spriddes om P. som en understucken
tysk, Antikrist o. s. v. De reaktionära
elementen fingo en anhängare i P:s egen son
Aleksej, som 1718 dömdes till döden för
högförräderi och ihjälpinades i fängelset.
P. var en blandning av gott och ont, rå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
