Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Peter I den store (rysk kejsare) - 2. Peter II (rysk kejsare) - 3. Peter III (rysk kejsare, Karl Peter Ulrik) - Peter I (konung av Serbien) - Peter (konung av Ungern) - Peter av Amiens - Peter Fredrik Ludvig (hertig av Oldenburg) - Peterborough - Peterborough, earl av, titel (Charles Mordaunt) - Peter I:s ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Peter I—Peter I:s o
910
fallen för dryckenskap och andra
utsvävningar, snar till vrede och grymhet men
otroligt arbetsam; framför allt annat satte han
statens väl, även om han identifierade detta
med självhärskarens egen vilja. Efter freden
i Nystad antog han titeln imperator, kejsare.
Han hade 1689 förmälts med Eudoxia
Lopu-china, som snart försköts och 1698
inspärrades i kloster. Med sin senare gemål,
efter-träderskan Katarina I, hade han före och
under äktenskapet flera barn, av vilka två
döttrar överlevde honom, Anna, g. m. Karl
Fredrik av Holstein-Gottorp, och Elisabet, senare
kejsarinna.
Litt.: Av P:s brev, skrifter och papper
ut-gåvos 7 bd 1887—1918 (gå till 1708). Ur den
rika litt. om P. må blott nämnas danska
sändebudet J. Juels »Rejse til Rusland under
tsar Peter» (utg. 1893); K. Waliszewski,
»Pierre le grand» (1897; sv. övers. 1898); S.
Bonnesen, »Peter den store» (1925); ry. monogr.
av S. F. Platonov (1926) m. fl. — P:s
porträtt återges på vidstående plansch,
Fal-conets berömda ryttarstaty vid art. F a
1-c o n e t. A. A-t.
2. P. II (ry. Petr Aleksejevitj; 1715—30);
reg. 1725—30. Var son till Peter I:s son
Aleksej och utropades efter Katarina I:s död
maj 1727 till kejsare. Till en början
behärskades P. av Mensjikov, som störtades sept. 1727,
sedan av familjen Dolgorukij (se d. o.),
särskilt Ivan Dolgorukij, med vars syster P.
1729 trolovades. Kort före bröllopet avled P.,
jan. 1730, och med honom utslocknade ätten
Romanov på manssidan. (A. A-t.)
3. P. III (ry. Petr Fedorovitj; 1728—
62); reg. jan.—juli 1762. Var son till Peter I:s
dotter Anna Petrovna, g. m. hertig Karl
Fredrik (se d. o.) av Holstein-Gottorp, och hette eg.
Karl Peter Ulrik. Han valdes okt. 1742
till svensk tronföljare (jfr Handl. rörande
Skandinaviens Hist., bd 17, 1832) men utsågs
nov. s. å. av sin moster kejsarinnan Elisabet
till rysk tronföljare, övergick till ortodoxa
läran och förmäldes 1745 med Katarina av
An-halt-Zerbst (se Katarina, sp. 521—522). P.
hade 1739 blivit hertig av Holstein-Gottorp
och intresserade sig mera för detta land än
för Ryssland. Han var inskränkt och omogen,
fallen för dryckenskap, road av soldatdrill
och en stor beundrare av Fredrik II. Sedan
han jan. 1762 uppstigit på tronen, skyndade
han att sluta fred och förbund med Preussen,
visade mildhet mot dem, som förföljts av
föregångarna, avskaffade hemliga kansliet och
adelns tjänsteplikt samt indrog
klosteregendomarna. Genom sitt förakt för allt ryskt fick
han talrika fiender; då han hotade att
upplösa de mäktiga gardena, störtades han juli
1762 med dessas hjälp av sin gemål och
mördades 17 juli (n. st.) av Aleksej Orlov m. fl.
Efteråt utgåvo sig flera personer för P., bl. a.
Pugatjev (se d. o.) och en dalmatisk
äventyrare (se M o n t e n e g r o, sp. 280). — Litt.:
R. Nisbet Bain, »Peter III, emperor of Russia»
(1902); K. Stählin, »Aus den Papieren Jacob
v. Stählins» (1926). (A. A-t.)
Peter I (serb. Petar), konung av Serbien,
sedermera av Jugoslavien (1844—4921). Var
son till furst Alexander Karageorgevitj och
vistades efter faderns avsättning i Österrike
och Genève. P. deltog 1870 på franska sidan
i fransk-tyska kriget och 1876 under antaget
namn som frivillig i bosniska resningen. 1883
gifte han sig med Zorka av Montenegro, var
en tid bosatt i Cetinje men återvände efter
makans död 1890 till Genève. Efter mordet
på Alexander
Obreno-vitj 1903 valdes P. till
Serbiens konung. Han
var under de första
åren beroende av
kungamördarna och
bojkottades av de
europeiska hoven men
blev Serbiens förste
konstitutionelle
konung. På grund av
sjuklighet måste han
juni 1914 överlämna
styrelsen till sin yngre
son Alexander (se d. o.,
sp. 455), men under världskriget delade han
arméns lidanden under reträtten. P. blev
1918 Jugoslaviens förste konung men kunde
aldrig föra regeringen. — Om hans släkt jfr
art. Karageorgevitj. A. A-t.
Peter, konung av Ungern, se O r s e o 1 o.
Peter av A m i e n s [-amiå’], namn på P
e-ter Eremiten (se d. o.).
Peter Fredrik Ludvig, hertig av
01-denburg (1755—1829). Biskop, sedan 1803
furste av Lübeck, styrde P. 1785—1823
01-denburg som regent i sin sinnessjuke kusin
Peter Fredrik Vilhelms ställe samt blev vid
dennes död (2 juli 1823) hertig även till
namnet. Han nämndes 1810 bland kandidaterna
till tronföljden i Sverige.
Peterborough [pptøbre], stad och
biskopssäte i eng. grevsk. Northampton, vid floden
Nen och flera järnvägslinjer; bildar med
omgivning ett förvaltningsområde, S o k e of
P.; 35,532 inv. (1921). Katedralen (huvudsaki.
från 1100-talet) är en av de förnämsta
normandiska kyrkorna i England, flera ggr
ombyggd. Den nuv. byggnaden invigdes 1237.
P. har järnvägsverkstäder och tegelbruk.
Peterborough [pi’tebro], earl av, titel för
Charles Mordaunt, engelsk militär
(omkr. 1658—1735). Ärvde 1675 titeln
vis-count Mordaunt, utmärkte sig som
sjöofficer vid ett par expeditioner till Tripolis
och Tanger, gjorde sig i politiken känd som
ivrig whig, flydde 1686 till Holland, återkom
med Vilhelm av Oranien, blev 1689 earl av
Monmouth och 1697 earl av P. Han fick 1705
viktiga befäl vid den engelsk-holländska
expeditionen till Spanien, tvang Barcelona att
kapitulera och lät där okt. s. å. utropa
ärkehertig Karl till konung av Spanien. Då de
allierade skulle framrycka mot Madrid i Karls
intresse, gjorde P. svårigheter och
hemkalla-des i febr. 1707. Han tog hemvägen över
Wien, besökte, möjl. med något hemligt
uppdrag från kejsaren, Karl XII i Altranstädt
och slöt sig efter hemkomsten till
torypar-tiet. Huset Hannovers tronbestigning i
England 1714 gjorde slut på hans oroliga
offentliga bana. V. S-g.
Peter I:s ö, en av en rysk expedition 1819
—21 under F. F. Bellingshausen (jfr d. o.)
upptäckt ö i Antarktis på 68° 50’ s. br. och
90° 35’ v. Igd; omkr. 250 kvkm. P. togs i
besittning av norrmännen under Norvegiaex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
