Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Piero di Cosimo (Pietro di Lorenzo) - Pierrefonds - Pierrot - Pierson, Nicolaas Gerard - Pieskejaure - Piesport - Piešt’any - Pietà - Pietas (förhållande) - Pietas (förening) - Pietermaritzburg - Pietet - Pietilä, Antti Jaakko - Pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
977
Pierrefonds—Pietism
978
nämndes stora målning med herdarnas
tillbedjan från omkr, 1475. P. tog upp samma
problem som tidigare Piero della Francesca,
ljusets gång i det fria, miljöns reflexer på
kroppar m. m. I samband härmed sker i
motivvalet en förskjutning till förmån för
landskapet. P. är utan tvivel den florentinska
konstens främste landskapsmålare. Med sitt
ljusdunkel eftersträvar han ofta ett starkt
lyriskt, stundom sagoartat uttryck. Hans stil
har bildat utgångspunkten för Andrea del
Sarto och Fra Bartolommeo. Bland P:s verk
märkas »Mars och Venus» (Berlin), porträtt
av en krigare (London) samt madonnagrupper
i Florens, Berlin etc. Nationalmuseum i
Stockholm har av P. en rundbild, »Madonna med
barnet och den lille Johannes». H. C-l.
Pierrefonds [piärfä’], köping i fr. dep. Oise;
1,566 inv. (1926), bekant för sitt ståtliga slott
(från omkr. 1400). Slottet, som Napoleon III
lät restaurera 1858 ff., är ett gott exempel på
Viollet-le-Ducs stilenliga restaurering av
medeltida befästningsarkitektur.
Pierrot [piärå’], fr. (dimin. av Pierre), urspr.
populärt namn på Pedrolino, i commedia
delFarte (se d. o.) urspr.
en förslagen spjuver men
sedan 1600-talet känd som
den dummerjöns, vilken i
sockertoppshatt ännu
lever kvar såsom
cirkusarenans clown. P. har i st. f.
mask kritat ansikte med
röda fläckar på kinderna.
Han bar åtm. från
1600-talet åtsittande vit jacka
och byxor men upptog
omkr. 1800 Pajazzos
kos-tym(se Pajazzo).P:s
mot-spelerska Pierrette
uppstod först på 1800-talet i
Frankrike. G. K-g.
Pierson [pPrsån],
Nico-laas Ger ard, nederländsk
nationalekonom (1839—
1909). Etablerade sig 1861
som affärsman i
Amsterdam, blev 1865 dir. för en
nederländsk-surinamsk bank och inträdde
1868 i direktionen för Nederlandsche bank.
1875 blev han fil. hedersdr i Leiden och 1877
prof, vid Amsterdams univ. Han tillträdde
1885 posten som huvuddirektör för
Nederlandsche bank, blev 1891 finansminister i den
liberala ministären Tienhoven samt var 1897
—1901 premiär- och finansminister. P:s
läroböcker »Grondbeginselen der
staathuishoud-kunde» (2 bd, 1875—76; 5:e uppl. 1905) och
framför allt »Leerboek der
staathuishoud-kunde» (2 bd, 1884—90; 3:e uppl. 1912—13)
ådagalägga vidsträckt beläsenhet och
utvecklat verklighetssinne. P. omfattade den
psykologiska skolans gränsnytteuppfattning och
Böhm von Bawerks agioteori rörande
kapitalräntan. Skatteteoretiskt utgick P. från
skatteförmågeprincipen, och på hans förslag
infördes i Nederländerna en i viss mån
progressiv inkomst- och förmögenhetsskatt. Han
var utpräglad frihandlare. E. H. T.*
Pieskejaure, se P e s k e h a u r e.
Piesport [pFspårt], by i preuss. reg.-omr.
Trier, produktionsort för Moselviner.
Pierrot.
Piesfany [pjä^tjani], ty. Pistyan, magyar.
Pöstyén, kurort i Tjeckoslovakien, på
vulkanisk grund, vid floden Väh (Waag); 12,046
inv. (1930); världsbekant för sina varma
gyttjebad (intill 67° C heta svavelkällor) för
reumatism, ischias och gikt.
Badetablissemangen ligga på en ö i floden. Huvudsäsong
1 maj—1 okt. Omkr. 18,000 badgäster årl.
Pietä, it. (av lat. pi’etas i betydelsen kärlek
mellan föräldrar och barn), en gruppbild av
den döde Kristus, hans sörjande moder och
stundom även andra personer (Johannes,
Maria Magdalena m. fl.). Från pietämotivet
måste man skilja de till sitt idéinnehåll
närbesläktade framställningarna av Kristi
gravläggning. Sådana förekomma redan under
äldre medeltid, pietäbilder däremot först fr.
o. m. 1300-talet. De äldre pietäbilderna visa
Maria, hållande Kristi döda kropp i knät;
parallellismen mellan detta motiv och de
egentliga »madonnabilderna» (Maria med
Kristusbarnet) var medveten och grundad på
mystiska tankegångar. Denna typ
representeras ännu av Michelangelos P. (se M i c h
elan g e 1 o, bild 8). Vida vanligare voro under
medeltidens Jut de figurrika pietägrupperna
(se t. ex. bild vid K r a f f t, A.). H. W-n.
Pi’etas, lat., »pietet», det pliktenliga
förhållandet till gudarna, anhöriga, patron el.
klient o. s. v. samt till staten. Som
gudomlighet hade P. tempel och altaren i Rom.
Pi’etas (lat., »vördnad»), förening med
kon-serveringsateljé, stiftad 1908 för att genom
sakkunnig konservering under vetenskaplig
kontroll bevara Sveriges textila
minnesmärken. Sekr. och arbetsföreståndarinna till 1930
Agnes Branting (se d. o.), därefter Agnes
Geijer. Sedan 1911 åtnjuter P. statsanslag.
Till nov. 1931 ha inregistrerats 1,385
textilier. mest kyrkliga skrudar samt fanor.
Pietermaritzburg [eng. uttal pitomä’ritsbög,
holl. pltormäzritsbor^], huvudstad i prov.
Na-tal, Sydafrikanska unionen, vid Umgenis
biflod Umsindusi och järnvägen
Durban—Johannesburg; 36,023 inv. (1921), därav 6,944 asiater;
19,748 européer 1926. Anglikanskt biskopssäte.
P. är regelbundet byggt, har talrika kyrkor och
kapell, museer och botanisk trädgård. Säte
för Natal university college (1909),
tillhörande univ. i Pretoria. P. grundlädes 1839 och
fick namn efter två boerledare, Piet Retief och
Gerrit Maritz. Helgelseförbundet har i P. en
missionsstation sedan 1893.
Pietet (lat. pi’etas, se d. o.), vördnadsfull
tillgivenhet; vördnad för de(t) gamla.
PPetilä, Antti Jaakko, finländsk
teolog (f. 1878), prof, i dogmatik och moral 1919
vid Helsingfors univ. P. har framträtt som
stridbar författare i kyrkopolitiska och
samhälleliga frågor. H. E. P.
Pieti’sm (av nlat. pieti’smus, överdriven
fromhet), den kyrkohistoriska (urspr. i
smädligt syfte skapade) beteckningen för den nya
religiositet, som jämte upplysningen
betecknar den moderna protestantismens
genombrott. Ehuru namnet p. bör begränsas till
den på luterskt kyrkoområde framträdande
gestaltningen, framstår företeelsen till sitt
allmänna väsen som ett led i en omfattande
internationell och interkonfessionell
protestantisk utveckling. Den karakteriseras av
en religiös subjektivism och individualism i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
