Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pilo, Carl Gustaf - Pilocarpus - Pilokarpin - Pilon, Germain - Pilot - Pilotballonger - Piloty, Karl von - Pils, Isidore Alexandre Augustin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
997
Pilocarpus—Pils
998
seum i Stockholm; se bild
2—3), som påbörjades 1782,
stod vid P:s död ofullbordad;
den blev hans livs storverk
och anses numera som det
mest betydande arbetet inom
hela den svenska
målarkonsten. Nationalmuseum
äger bl. a. även porträtt av
konstnärens hustru och av
svenska sändebudet i
Köpenhamn Ungern-Sternberg
samt två figurala
kompositioner, »Caritas romana» och
»Kain och Abel». Kon stakad,
i Stockholm äger hans
självporträtt.
Vad som skänker P. en
särställning bland Sveriges
1700-talsmålare är, att han
aldrig studerade i Frankrike.
Indirekt har han dock
genom sin lärare vid akad. i
Stockholm, Taraval, kommit
i beröring med franskt valörmåleri. Av
svenska mästare står Olof Arenius
honom närmast. P. är ett av 1700-talets
stora målargenier med en trots alla
skiftningar starkt personlig stil. Med
utgångspunkt från de ofta karikatyrmässigt
överdrivna dragen i den avbildades fysionomi
bygger hans färgfantasi upp sina fascinerande
skapelser. I »Gustav III:s kröning» har denna
fantasi växt till sin högsta mäktighet i
massornas fördelning och ljusets dramatiska spel.
Genom svenska konstutställningen i Paris
1929 vann P. internationellt rykte.
Litt.: T. Wennberg, »Minne af C. G. P.»
(1794); J. M. Thiele, »Kunst-akademiet og
hest-statuen paa Amalienborg» (1860); O. Sirén,
»C. G. P. och hans förhållande till den
samtida porträttkonsten i Sverige och Danmark»
(1902) och »C. G. P.» (1907); L. Swane, art.
i »Svensk sjuttonhundratalskonst» (Sveriges
Allmänna Konstförenings Publikation, 31,
1923). A-lG-n.
Piloca’rpus, växtsläkte av fam. Rutaceae,
med 13 arter träd och buskar i tropiska
Amerika. Bladen äro strödda el. motsatta, enkla
el. parbladigt delade. De små grönaktiga
blommorna, i långa ax el. klasar, äro
två-könade. Bladen av flera arter, t. ex. P.
pen-natifolius och P. Sclloanus (båda i Brasilien),
utgöra drogen Folium Jaborandi, som
innehåller p i 1 o k a r p i n (se d. o.). G. L-m.*
Pilokarpln. alkaloid ur drogen Folium
Jaborandi (se Pilocarpus), ett amorft ämne
(CnH16N202), varav fås kristalliserande salter,
t. ex. den officinella hydrokloriden
(Pilocar-pini hydrochloridum). P. ökar starkt
körtelsekretionerna, särskilt av saliv och svett,
sammandrager pupillen (miotisk verkan)
och sänker det inre trycket i ögat samt retar
(vid förgiftning) häftigt mage och tarm till
kräkningar och diarré. Dess verkningar
upphävas av atropin. P. brukas för att avlägsna
överflödigt vatten ur kroppen vid bristande
njur- el. hjärtverksamhet, för att sänka ett
sjukligt stegrat inre tryck i ögat (se G 1 a
u-k o m) m. m. C. G. S.
Pilon [-lä’], Germain, fransk bildhuggare
(omkr. 1535—90), jämte J. Goujon den mest
»Thusnelda i Germanicus’ triumftåg.» Målning av K. von Piloty.
framstående skulptören under den franska
renässansen. P:s förnämsta arbeten äro de
båda bilderna av de knäböjande Henrik II
och Katarina av Medici i gravmonumentet
över dem i S:t-Denis (1570; utkastet till
det rikt skulpterade monumentet är av
Prima-ticcio) och gravvårdsbilden av kanslern René
de Birague (1580; i Louvre), vilka utmärkas
av klassisk monumentalitet. -—- Litt.: Ch.
Terrasse, »G. P.» (1930). E. L-k.
Pilöt (av fr. pilote, lots), förare av
luftfarkost.
Pilotballongcr, se Luftballong.
Piloty [pila/tl], Karl von, tysk målare
(1826—86), son till en högt ansedd litograf,
Ferdinand P. (1786—1844). Han föddes i
München, arbetade först hos fadern samt
studerade måleri för J. Schnorr 1852 i
Antwer-pen och Paris, senare två år i Rom. I München
vann P. ett namn som genombrottsman inom
historiemåleriet. Bland ämnen han
behandlade, vanl. i monumentala målningar, märkas
»Grundandet av den katolska ligan» 1854,
»Seni vid Wallensteins lik» 1855 och från de
följ, åren bl. a. »Nero vid Roms brand»,
»Gali-lei i fängelset», »Wallensteins tåg till Eger»,
»Girondisternas sista färd» och »Alexanders
död» — hans sista, ej fullt avslutade verk.
I Tyskland skattades P. högt, ej minst som
kolorist. Han berömdes som färgens
in-förare i det tyska historiemåleriet, där före
hans uppträdande kartongstilen härskat. Han
fortsatte i själva verket Gallaits och
Dela-roches historiska måleri, hans kompositioner
äro effektfulla men teatraliska. — P. blev
1856 prof, vid akad. i München och 1874
dennas dir. Som lärare var han högt skattad
och hade stort inflytande. Bland hans
lärjungar voro Makart, Lenbach, Max, Defregger
och svenskarna Perséus och Hellqvist. — P:s
broder Ferdinand P. (1828—95) utförde
historiemålningar, bl. a. i München i
Maximi-lianeum och nationalmuseet. G-g N.
Pils [pil], Isidore Alexandre
Augustin, fransk målare (1813—75). Började
med att behandla bibliska ämnen o. a., blev
på 1850-talet krigsmålare (bilder från
Seva-stopol och Krim samt främst slaget vid Alma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
