Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pils, Isidore Alexandre Augustin - Pilsen - Pilsner - Piłsudski, Józef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999
Pilsen—Pilsudski
1000
»Rouget de Lisle sjunger marseljäsen första gången.» Målning av
I. A. A. Pils.
i Versailles). Mycket populär blev hans lilla
målning »Rouget de Lisle sjunger marseljäsen
första gången» (1849; i Louvre). Monogr. av
L. Becq de Fouquières (1876). G-g N.
PFlsen, ty. namn på tjeckoslovakiska staden
P 1 z e ü, i v. Böhmen, vid sammanflödet av
Berounkas källfloder Mze och Radbuza; 114,150
inv. (1930), 91 % tjecker (1921). Järnvägsknut,
handels- och industricentrum. Mest känt är
P. för sin tillverkning av det berömda
pilsnerölet; största bryggeriet är Mèsfansky pi
vovar, grundat 1842, årlig produktion omkr.
1 mill. hl. P:s främsta fabriksföretag
ärSko-daverken (Skodovy zåvody), som i P.
sysselsätta omkr. 14,000 arb. och tillverka
lokomotiv, automobiler, lantbruksmaskiner,
elek-tromotorer, brokonstruktioner o. s. v.
Dessutom kemisk industri, pappersbruk m. m.; s. v.
om staden stenkolsfält. Märkligare byggnader
äro bl. a. rådhuset (1550-talet) och den gotiska
Svaty Bartolomèjkyrkan (1400-talets början).
— En borg P. nämnes på 900-talet; staden P.
privilegierades 1295, var under senare
medeltiden en av Böhmens främsta handelsplatser,
på 1600-talet ett betydande kulturcentrum.
Pilsner, i Sverige namn på en skattepliktig
maltdryck av s. k. pilsnertyp. Se M a 1
t-drycksbeskattning och M a
11-dryckstillverkning, sp. 743. — P i 1
s-nerdricka och pilsneröl representera
en svagare, resp, en starkare maltdryck av
samma typ, vilka tillverkades före 1923. G.H-r.
Pilsudski [-so’tski], J 6 z e f, polsk militär
och statsman (f. 1867 8/i2), av en
litauiskpolsk adelssläkt. Studerade medicin i
Char-kov, relegerades av politiska skäl och
deporterades 1887 till Sibirien. Återkommen 1892,
var P. en av grundarna av polska
socialdemokratiska partiet och utgav en hemlig
arbetartidning. 1900 inspärrades han i
War-schaus citadell, simulerade vansinne och
flyttades till Petersburg, varifrån han 1901
lyckades rymma. 1902 bosatte han sig i
Kra-kau, ledde 1904 i ryska Polen flera
lyckade försök till väpnat motstånd mot
ryssarna och sökte 1905 förgäves hjälp i Japan.
Senare bildade han i Galizien beväpnade
skarpskyttekårer. Vid
världskrigets början inbröt P. 6 aug.
1914 i ryska Polen i spetsen
för polska legioner och deltog
som chef för dessas l:a brigad
i flera strider. Juli 1916
avgick han från sitt befäl på
grund av missnöje med
centralmakternas ställning till
polska frågan. 14 jan.—2 juli
1917 var han led. av
provisoriska statsrådet i Warschau,
häktades 22 juli på order av
tyske generalguvernören, då
han inspirerat de polska
legionärerna att vägra en av
mili-tärmyndigheterna påbjuden ed,
och internerades i Magdeburg.
Under tyska revolutionen
frigavs P. 9 nov. 1918, kom 11
nov. till Warschau, hälsad med
jubel, och blev omedelbart chef
för Polens trupper, ett par
dagar senare även
riksföreståndare (naczelnik panstwa). I
det nya Polen har P. spelat en dominerande
roll. Han förde kampen om landets östgräns
1919—20, vilken först ledde till triumfer i
Ukraina och sedan till en kritisk situation
vid Warschau
sommaren 1920, följd av
bolsjevikernas
nederlag (jfr Polen,
historia). Febr. 1920
korades P. till marskalk
av Polen, avböjde dec.
1922 kandidatur till
presidentposten, då
denna ej syntes
honom vara förenad
med erforderlig makt,
och avgick från
riks-föreståndarskapet.
Dec. 1922—maj 1923
var han generalstabs-
chef men drog sig sedan tillbaka till
privatlivet. Inför de av honom djupt
föraktade politikernas oförmåga att lösa
landets politiska och ekonomiska svårigheter
samt en väntad omorganisation av arméns
ledning gjorde P. 12 maj 1926 en
statskupp, stödd på den honom tillgivna armén,
och intog 14 maj Warschau. 31 maj
valdes han till president med 292 röster mot
193 men mottog ej valet. Sedan statskuppen
har P. med fast hand lett Polens öden,
nominellt som krigsminister (och arméinspektör),
och var okt. 1926—juni 1928 även
konseljpresident. Hans diktatur har beslöjats av
parlamentariska former, varvid P. dock vid flera
tillfällen i drastiska ordalag klandrat
riksdagen och dess arbetssätt. Med stärkande av
den verkställande makten har han sökt samla
landets krafter till ett positivt
återuppbyggnadsarbete. Med järnvilja förenar P. en stark
självkänsla; han betraktar sig själv främst
som soldat. P. har skrivit en mängd
broschyrer, politiska och självbiografiska arbeten,
bland vilka må nämnas »Rok 1920» (År 1920;
1924; fr. övers. 1929) och »Moje pierwsze
boje» (Mina första strider; 1925; fr. övers.
1931). — Po. biogr. av bl. a. W. Sieroszewski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
