Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Pius II (påve, Enea Silvio de’ Piccolomini) - 3. Pius III (påve) - 4. Pius IV (påve, Giovanni Angelo Medici) - 5. Pius V (påve, Michele Ghisleri) - 6. Pius VI (påve, Giovanni Angelo Braschi) - 7. Pius VII (påve, Barnaba Luigi Chiaramonti) - 8. Pius VIII (påve, Francesco Xaver Castiglioni) - 9. Pius IX (påve, Giovanni Mastai-Ferretti)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1041
Pius
1042
trädde som skapande mångsidig lärd och
konstnär i renässansens anda. Hans
mästerligt skrivna brev ha utgivits av R. Wolkan
(1909 ff.; hittills 4 bd). — Litt.: G. Voigt,
»E. S. Piccolomini ... und sein Zeitalter» (3
bd. 1856—63); W. Boulting, »Aeneas Silvius»
(1909); L. v. Pastor, »Geschichte der Päpste»,
11 (9:e uppl. 1925).
3. P. III (påve sept.-—okt. 1503), systerson
till P. II, var en giktbruten åldring, när han
valdes till påve.
4. P. IV (påve 1559—65) hette urspr.
Giovanni Angelo Medici (dock ej av
Flo-renssläkten), gjorde sin karriär på den
påv-liga ämbetsmannavägen. Personligen en
lev-nadslustig renässanstyp, regerade han som
skicklig diplomat i den stränga
motreforma-tionens anda med hjälp av systersonen Carlo
Borromeo (se d. o.) och slöt sig nära till den
forna motståndaren Spanien. Under P:s
pon-tifikat avslutades Tridentinska mötet (se d. o.)
och utgåvos Index 1564 och »Professio fidei
Tridentinae» (s. å.). — Litt.: L. v. Pastor,
»Geschichte der Päpste», VII (5:e uppl. 1923),
samt litt. till Tridentinska mötet.
5. P. V (f. 1504; påve 1566—72) hette urspr.
Michele Ghisleri; var dominikanmunk,
blev först kardinal och sedan inkvisitionens
generalkommissarie. P. förkroppsligade
mot-reformationens asketiska fromhet samt
framträdde som en man av järnhård disciplin och
som skoningslös kättarfiende. Han stod bakom
förföljelserna mot hugenotterna i Frankrike
och mot protestanterna i Nederländerna,
utgav 1568 en skarp antiprotestantisk bulla och
1570 en avsättningsbulla mot Elisabet av
England. Mot turkarna lyckades han förena
Spanien och Venezia, vilket ledde till sjösegern
vid Lepanto 1571. Under hans pontifikat
utkommo Catechismus romanus (1566),
Bre-viarium romanum (1568) och Missale
roma-num (1570). 1571 upprättades
indexkongre-gationen. — Litt.: P. Herre, »Papsttum und
Papstwahl im Zeitalter Philipps II.» (1907);
L. v. Pastor, »Geschichte der Päpste», VIII
(5:e uppl. 1923).
6. P. VI (f. 1717; påve 1775—99) hette
urspr. Giovanni Angelo Braschi. Blev
påvlig skattmästare 1766 och kardinal 1773.
Vorden påve, framträdde han som god taktiker
i påvedömets svåra
läge gentemot de
absolutistiska regeringarna. Han visade stor
smidighet utan att
därför någonsin ge
efter i principfrågor.
Mot Josef II:s
reform-iver förmådde han
dock intet uträtta.
Franska revolutionen
medförde en
fullständig katastrof för
honom. Nationalförsamlingen krävde näml,
av klerus ed på den nya civilkonstitutionen
1790. Då det visade sig, att prästerna till
stor del vägrade, fördömde P. genom en bulla
1791 konstitutionen och hotade med
avsättning alla präster, som gingo eden.
Nationalförsamlingen svarade genom att besätta de
påvliga besittningarna Avignon och Venais-
sin. 1796 utbröt öppet krig. Bonaparte
besatte Kyrkostaten och framtvingade den hårda
freden i Tolentino 1797. Då den romerska
republiken proklamerades 1798, fördes den
åttioårige, sjuke P. som fånge till Valence.
där han snart avled. Jfr P i s t o i a. — Litt.:
J. Gendry, »Pie VI» (2 bd, 1907).
7. P. VII (f. 1740; påve 1800—23) hette
urspr. BarnabaLuigi C h i a r a m o n t i.
Var benediktinmunk och blev kardinal 1785.
Som påve utsåg han
till statssekr. den
skicklige och
framgångsrike E.
Consal-vi (se d. o.). Bredvid
denne hade den mera
reaktionäre kardinal
Pacca (se d. o.) stort
inflytande. Med
Bonaparte ingick P. det
berömda konkordatet
15 juli 1801. Därmed
återupprättades
katolska kyrkan i
Frankrike och erkändes
på
ven som kyrkans huvud. Dessa
medgivanden inskränktes betydligt genom de
organiska artiklarna 1802. Efter kejsardömets
upprättande förödmjukade sig P. att i Paris
1804 smörja (ej kröna) Napoleon till
kejsare. Då det ej lyckades honom att utverka
några förmåner för kyrkan, växte spänningen.
1808 lät Napoleon besätta Rom, och 1809
annekterades hela Kyrkostaten. Då påven
svarade med en bannbulla, lät kejsaren
juni 1809 föra honom fången till Savona och
sända kardinalerna till Frankrike. 1813
lyckades Napoleon tvinga P. till det förnedrande
konkordatet i Fontainebleau, där påven då
vistades. På Consalvis och Paccas råd blev
konkordatet genast återtaget. 1814, några
veckor före Napoleons egen tronavsägelse,
återfick P. friheten och återvände till Rom.
Pacca genomdrev jesuitordens återställande
1814, och på Wienkongressen lyckades
Con-salvi få Kyrkostaten återupprättad. Nu
reglerades förbindelserna med de världsliga
staterna genom en rad konkordat. I den inre
politiken var P. mindre lycklig. De politiska
partierna och ett utbrett rövarväsen höllo
landet i oro. Inkvisitionen började på nytt, och
inga reformer genomfördes. Däremot
upplevde konsten en ny blomstringstid (Canova,
Thorvaldsen, Cornelius) under påvens skydd.
Personligen var P. en from och ödmjuk man.
— Litt.: L. Madelin, »La Rome de Napoléon»
(1906; sv. övers. 1907); Hj. Holmquist,
»Påvedömets historia 1800—1920» (1920).
8. P. VIII (f. 1761; påve 1829—30) hette
urspr. Francesco X a v er C a s t i g 1 i
o-n i, fängslades 1808 av Napoleon, då han som
biskop vägrat denne trohetsed, blev 1816
kardinal och 1822 storpenitentiar. Genom att
gilla julirevolutionen 1830 vann P. ökat
inflytande i Frankrike. P. var en vek natur
och besatt stor lärdom.
9. P. IX (it. Pio nono; f. 1792; påve 1846
—78), urspr. greve Giovanni Masta
i-Ferretti. P. trädde först i militärtjänst
men prästvigdes 1819 och blev kardinal 1840.
Som påve slog han först världen med häpnad
genom sin liberala politik. Han utfärdade all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
