Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planeter - Mars - Småplaneterna - Jupiter - Saturnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1061
Planeter
1062
Bild 16. Saturnus’ och Saturnusringens utseende under ett fjärdedels Saturnusomlopp (åren 1930, 1932,
1934, 1935 och 1936).
sfärens höjd till 190 km. Wright finner också,
att de intensivt vita polarfläckarna i det
väsentligaste äro bildningar i atmosfären (moln
av kristaller), vilka dock också äga ett fast
underlag på ytan. Polarfläckarna, vilkas
storlek växlar med marsårstiden och enl. A.
An-toniadi också med solfläcksperioden, kunna i
maximum nå en genomskärning av omkr.
1,500 km. Temp. i Mars’ ekvatoriala
middags-trakter uppgår till några grader över
nollpunkten och sjunker i polarfläcksmolnen till
— 68° C. Planetens yta består till 5/o av
gulaktigt (ockra) färgade områden och till omkr.
1/5 av blågrå fläckar, vilka huvudsaki.
uppträda på sydhalvklotet. Av gammalt har man
kallat de förra för »kontinenter» och de
senare för »hav» utan att dock därmed
förutsätta någon verklig motsvarighet till namnen.
Småplaneterna. Möjligheterna att
upptäcka nya småplaneter synas ännu ej vara
uttömda; man kan beräkna, att åtm. ett
tiotusental torde finnas. Vid upptäckten av
småplaneter använder man nästan uteslutande
fotografiska hjälpmedel, och objekten ge sig
till känna på plåtarna genom den rörelse de
undergått i förhållande till stjärnorna under
den tid avbildningen försiggår. E. E. Barnard
har funnit följ, mått på dimensionerna hos
fyra småplaneter: Ceres 768 km, Pallas
483 km, V e s t a 385 km, J u n o 193 km.
Dimensionerna hos övriga småplaneter ha ej
kunnat direkt uppmätas, då dessa i de
starkaste teleskop iakttagas som skarpa
stjärn-liknande objekt. De minsta ha på fo‘. ometrisk
väg med antagande av samma albedo
befunnits vara 3—5 km i genomskärning.
Avvikelser från den sfäriska formen spåras i flera
fall. Man har ofta antagit, att småplaneter
uppkommit genom att en större planet
exploderat i småstycken. Undersökningar över
banorna m. m. stödja knappast denna hypotes.
J u p i t e r. Förutom Mars och vår måne
är Jupiter den enda planet i solsystemet, på
vilken fläckbildningar o. a. detaljer kunna
iakttagas utan svårigheter. Jupiter
framträder ej som en cirkelrund skiva, utan dess
polardiam. är avgjort mindre än
ekvators-diam. I kikare ser man ett antal dunkla
band, gående parallellt med planetens
ekvator, och mellan dem oregelbundna bildningar,
som starkt påminna om jordiska moln. Dessa
äro stadda i oupphörlig förändring.
Molnbildningarna kunna användas för
rotationsbe-stämningar, och man har funnit, att Jupiters
dygn icke är av samma längd vid ekvatorn
(9 tim. 50,4 min.). Denna likhet med solen
understrykes också av en del andra
förhållanden, och man antager därför, att Jupiter ej
har någon fast yta utan är ett kraftigt
sammanpressat gasklot, en praktiskt taget
slocknad sol. 1878 uppträdde på Jupiters s.
halvklot en röd, av en ljus kant omgiven oval
fläck, vilken småningom undergick vissa
förändringar och säkerligen förorsakades av
mäktiga omvälvningar i planetens inre. Den
bleknade mer och mer, ibland har den varit
färglös. Jupiters temp. är omkr. — 120° C,
vilket, då dess temp., om planeten vore helt
avkyld, kan beräknas vara omkr. — 150° C,
tyder på att planeten ej kan vara avkyld.
Saturnus. Axelns lutning av 28° mot
ekliptikan gör, att Saturnus är underkastad
årstidsväxlingar på ung. samma sätt som
jorden. Dess yta är svår att iakttaga på grund
av avståndet. Det är tydligt, att på
Saturnus strimmor och fläckar finnas av samma
slag som på Jupiter. Strimmorna likna
gråaktiga slöjor, vilka endast undantagsvis
innehålla något skarpare begränsat objekt.
Planetens rotationstid, vid ekvatorn 10 tim. 14
min., tillväxer mot polerna. En stor vit fläck,
som iakttogs 1903, visade sålunda, att
rota-tionstiden på 35° nordlig bredd är 10 tim.
38 min. I ännu högre grad än i fråga om
Jupiter är det tydligt, att de passad- och
antipassadströmningar, som den olika
rota-tionstiden antyder, ej kunna bero uteslutande
på solens värmestrålning utan att deras
ursprung åtm. till stor del måste ligga i de
förhållanden, som råda i den inre, osynliga
planetkärnan. Saturnus’ täthet, endast 3/4 av
vattnets, talar bestämt för att planeten är
gasformig. Dess temp. är omkr. —130° C.
Det, som gör Saturnus till ett av
solsystemets märkligaste objekt, är dess r i n g s y
s-t e m. Galilei fann först (1610) Saturnus’
skiva vara försedd med ett par symmetriskt åt
båda sidor riktade utväxter, men något
senare voro dessa utväxter alldeles försvunna.
Det dröjde ganska länge, innan man kunde
förklara de egendomliga och motstridande
iakttagelser, vilka gjordes med de äldsta,
ofullkomliga kikarna. Huygens upptäckte, vad
man nu ser vid första ögonkastet, att
planeten omges av en tunn ring, vilken
ingenstädes hänger samman med planetkroppen.
Ringens plan sammanfaller med
planetekvatorns. Alltefter planetens ställning i
förhållande till jorden och dess belysning från solen
ter sig ringen för oss på olika sätt (se bild 16).
I regel intager den ett snett läge och synes
mer eller mindre elliptisk. Ung. vart 15 :e år
passera vi genom ringens plan, och den
framstår då som en försvinnande smal linje, som;
endast kan iakttagas i ganska ljusstarka
instrument. D. Cassini fann 1675, att den
dittills iakttagna ringen är dubbel, och 1837
upptäckte Encke en mycket svag och otydlig
delning i den inre av ringarna. Den inre ringen^
avtar i intensitet inåt; 1850 funno Bond och
Daves, att den fortsätter inåt i en tredje,
mycket ljussvag ring, florringen.
Ringsyste-mets dimensioner äro följ.:
Yttre ringens yttre radie 138,700 km
» » inre ». 121,100 »
Inre » yttre » 117,500 »
» » inre » ........ 88,600 »
Florringens inre » ............. 61,500 »
Saturnus’ ekvatorsradie ... 71,000 »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
