Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platen, Baltzar Bogislaus von - Platen, Baltzar Julius Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075
Plåten, B. J. E. v.
1076
intresserad av enskiftets genomförande. Hans
intresse för kanalbyggnadskonsten synes ha
varit av gammalt datum. Själv har P.
intygat, att han vid ett besök vid Trollhätte
kanal 1795 fått ett starkt intryck av att ett
fullföljande av kanalen till Östersjön skulle
kunna få utomordentlig betydelse för Sveriges
näringsliv; under hela sitt återstående liv
skulle han komma att sätta in all sin kraft
på att förverkliga denna idé. 1798 invaldes
han i styrelsen för Trollhätte kanal och
deltog till 1810 i dess förvaltning. 1800 blev han
led. av den kommitté, som skulle undersöka
möjligheterna för Göta älvs uppmuddring.
Sin så vunna praktiska inblick i
kanalbyggnadskonsten torde han ha fördjupat genom
utländska studieresor mellan åren 1797 och
1800. Samtidigt bedrev P. ingående
teoretiska studier i ämnet och fann i Trollhätte
kanalarkiv D. af Thunbergs ritningar för en
kanal från Vänern till Östersjön. Frukten av
P:s praktiska och teoretiska studier blev hans
epokgörande skrift »Afhandling om canaler
genom Sverige» (1806), där han med glödande
entusiasm framförde kravet på Trollhätte
kanals utsträckande till Östersjön. Gustav IV
Adolf accepterade förslaget och gav 1808 P.
i uppdrag att på statens bekostnad företaga
förundersökningar och låta uppgöra
detaljerade arbets- och kostnadsförslag. Innan detta
arbete avslutats, hade konungen störtats, men
P., som stod på förtrolig fot med G.
Adler-sparre, såg endast sitt inflytande ökat och
lyckades 1810 få statsmakternas understöd
till bildandet av Göta kanalbolag, vilket med
enskilda medel och bidrag från staten skulle
genomföra det stora verket; P. valdes s. å.
till bolagets ordf. På denna ansvarsfulla post
kvarstod han till sin död. Med utomordentlig
maktbefogenhet, stundom diktatoriskt utövad,
ledde P. själv hela arbetet, det största
byggnadsföretag, som dittills sett dagen i Sverige.
Personligen övervakade han planläggning,
tekniska och ekonomiska förhållanden,
arbetsledning och de mångahanda uppgifter, som
knötos till vården av den stora
arbetsstyrkan, vilken växlade mellan 2.000 och 7,000
man. Endast genom hans energi, inflytande
på högsta ort och hänsynslösa hävdande av
kanalbolagets rätt lyckades detta förvärva de
vida över de ursprungliga
kostnadsberäkningarna stigande summor, som krävdes för
företagets fullbordande. — För P. var Göta
kanal ett nationalföretag, som, en gång
färdigt, skulle bilda en hörnsten i landets
näringsliv och vid dess försvar. Så gott som
alla hans övriga större projekt sammanhängde
på något sätt härmed. Sålunda var P. den
främste förespråkaren för det s. k.
centralförsvaret; dettas stödjepunkt skulle bildas
av Karlsborgs fästning, vilken var beroende
av kanalen som kommunikationsled. För
skärgårdsflottan hade P. planerat en flottstation
vid kanalens utlopp i Slätbaken. Ett annat
av P:s älsklingsföretag var den av honom
grundade Motala mekaniska verkstad.
P. inkallades 1809 i det
konstitutionsutskott, där Sveriges nya grundlagar
utformades, och 9 juni s. å. i statsrådet, varvid han
utnämndes till konteramiral. Redan 1812
lämnade han dock konseljen, enär han, som var
en av näringsfrihetens tidigaste förespråkare
i Sverige, ej gillade regeringens ekonomiska
politik. Vid 1809 års riksdag hade P.
framlagt ett förslag om nationalbeväpning, vilket
kom att bilda utgångspunkten för 1812 års
allmänna beväringsinrättning.
Tidigt hade P. blivit vunnen för tanken på
en förening mellan Sverige och Norge och
hade redan 1809 förhandlat med norska
politiker härom. Det blev också han, som först
framförde denna tanke till Karl Johan, vars
val till tronföljare han på ett avgörande sätt
främjat och vars varma vänskap han ägde
livet ut. 1813 utsågs P. till generalintendent
vid den armé, som sammandragits mot Norge,
och tjänstgjorde som sådan vid angreppet på
Norge 1814. Han deltog som särskild
kommissarie i utformandet av villkoren för
svensknorska unionen samt blev s. å. vice amiral
och 1815 greve. Som riksdagspolitiker
spelade P. härefter en ledande roll vid alla
riksmöten till sin död. Ehuru han stundom
tad-lade regeringens vacklande politik, gav han
den oftast sitt stöd; sålunda var han vid
1823 års riksdag regeringspartiets ledare.
1827 blev han chef för storamiralsämbetets
tredje avd., varigenom hela rikets kanalväsen
kom under hans ledning. S. å. lät han, ehuru
motvilligt, förmå sig att, med bibehållande
av alla andra ämbeten och uppgifter, i en
kritisk tid åtaga sig den krävande posten
som Norges riksståthållare. Avsikten
härmed torde ha varit, att det svenska intresset
i P:s kraftnatur skulle erhålla en motvikt
mot de starka norska
självständighetsintres-sena. Då norska stortinget i den avgörande
situationen föll undan, undveks den hotande
öppna konflikten, men P. uppkallade likväl
emot sig den norska folkstämningen, då han
1828 enl. konungens order med vapenmakt
hindrade firandet av den 17 maj. Innan läget
ännu klarnat, avled P., knäckt genom en
övermänsklig arbetsbörda; hans stoft gravsattes
vid Motala invid kanalen.
P. var en kraftnatur av sällsynta mått.
Med snillets eld förstod han att entusiasmera
andra för sina idéer, med hänsynslös energi
visste han också att trots stora svårigheter
förverkliga många av dem. Kärv och
despo-tisk, ägde han i riksdagskretsar många
motståndare, men alla respekterade personens
idealitet och rättrådighet. Som talare
överglänste P. flertalet av sina samtida, som
organisatör har han haft få jämlikar i Sverige.
— P. var led. av Vet.-akad. (1815). Sv. akad.
lät 1886 prägla en minnespenning över honom,
och L. De Geer författade minnesteckningen
(»Sv. akad:s handlingar ifrån år 1886», del I).
P:s staty, modellerad av Chr. Eriksson, restes
1922 i Motala, vilken ort han grundlagt.
Litt.: S. E. Bring, »Göta kanals förhistoria»,
och H. Lundh, »Göta kanals
byggnadshistoria», båda i »Göta kanals historia», I (1922
—30); H. Lundh, »Karl XIV Johan och B. B.
von P.» (i Karl Johansförbundets Handlingar
1927—1930, 1931). — P:s porträtt återges på
vidstående plansch. H. Lh.
Plåten, Baltzar Julius Ernst von,
greve, sjömilitär, politiker (1804—75), son till
B. B. von P. Tjänstgjorde i unga år till sjöss
i såväl handels- som örlogsflottan, från vilken
sistnämnda han tog avsked 1838. Därefter
ägnade sig P. åt enskilda företag — bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
