Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platen, Baltzar Julius Ernst von - Platen, Filip Julius Bernhard von - Platen-Hallermund, August von - Platereskstil - Plathelminthes - Platina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1077
Plåten, F. J. B. v.—Platina
1078
Göta kanalbolag och Motala verkstad. Som
liberal oppositionsman deltog P. särskilt i 1840
—41 års riksdag och utvecklade där sin faders
elaner i fråga om sjöförsvaret. 1849 kallades
’. till sjöminister och framlade som sådan ett
förslag till flottans ombildning, vilket gick
ut på slopande i huvudsak av de sjögående
fartygen och
tyngdpunktens förläggande
till skärgårdsflottan.
Härigenom uppstodo
under P:s
sjöministertid skarpa strider
rörande »stora el. lilla
flottan», och då P:s
åsikter ej vunno
riksdagens bifall, avgick
han som sjöminister
(1852). Till denna post
återvände han 1862
efter att 1857—61 ha
varit svensk-norsk
mi
nister i London. P. lyckades 1866 genomdriva
flottans uppdelning och skärgårdsartilleriets
inrättande men avgick som sjöminister s. å.
Genom P:s försorg inrättades Sjökrigsskolan
(1866). Han var utrikesminister 1871—72,
led. av Första kammaren 1866—73. Led. av
Vet.-akacl. (1854). (ö-g.)
Plåten, Filip Julius Bernhard von,
frih., fältmarskalk (1732—1805); jfr
släktart P., som var född på Rügen, blev 1772
överste för Norra skånska kavallerireg:tet,
1776 generalmajor och 1788 generallöjtnant.
Han visade tapperhet och duglighet i finska
kriget 1788—90. P. blev 1792
generalbefälhavare i Skåne och 1795 general av
kavalleriet. Han var generalguvernör över Pommern
1796—1800 och blev 1799 fältmarskalk.
Na-turaliserad svensk adelsman 1778, blev P.
1797 friherre.
Platen-Hallermund [-mont], August von,
tysk författare (1796—1835); jfr Plåten,
von, släktart. Var officer, deltog i kriget
mot Frankrike 1815, studerade filosofi, språk
m. m. i Würzburg
och Erlangen. 1824
besökte han Venezia, var
från 1826 nästan
oavbrutet på resor i
Italien och dog i
Syra-kusa. — P.
debuterade med
diktsamlingarna »Ghaselen»
(1821), »Lyrische
Blät-ter» och »Neue
Ghaselen» (1823), skrev
några ironiska och
kvicka lustspel, »Der
gläserne Pantoffel»
(1824), »Der Schatz des Rhampsinit» (1828),
med Tieckskomedier som mönster, »Die
ver-hängnisvolle Gabel» (1826) och »Der
roman-tische GZdipus» (1829) efter den av
Aristo-fanes i »Grodorna» givna formen; P. ej blott
satiriserade litterär urartning (Müllner, Heine)
utan angrep också den politiska reaktionen
och gav fulländat poetiskt uttryck åt sin
strängt ideella uppfattning av skaldens kall.
Av hans övriga större verk märkas dramat
»Die Liga von Cambrai» (1833) och
sagoepo-set »Die Abbasiden» (1834). Betydelsefullast
äro hans dikter (»Gedichte», 1828, m. m.), av
vilka blott de lidelsefulla »Polenlieder» och
några ballader vunnit popularitet. Han
behärskade virtuost en mängd olikartade
former, orientaliska, romanska och antika, men
saknade omedelbarhet och förmåga att
uppleva, han isolerades allt mer och mer, hans
främlingskap i och motvilja mot samtiden
stegrades med åren till världsförakt. P:s
abnorma erotiska läggning gjorde honom
olycklig; längtan, klagan, harm och missräkning
blandas i hans diktning med skönhetsdyrkan
och stolt oavhängighetsbegär. — P:s samlade
verk äro utg. av M. Koch och E. Petzet i 12
bd (1910), hans dagböcker i 2 bd (1896—1900),
hans brevväxling i 3 bd (1911—21). Monogr.
av R. Unger (1903), R. Schlösser (2 bd, 1910
—13) och E. Petzet (1911). R-n B.
Platere’skstil (sp. estilo plateresco, av
pla-tero, silversmed), en av gotiska, moriska och
renässansmotiv sammansatt dekorationsstil,
som förekom i Spanien på 1500-talet inom
arkitektur och konsthantverk. Den
detaljrika p. påminner om noggrant utarbetad
or-namentik på föremål av ädel metall. E. L-k.
Plathelmi’nthes, zool., se Plattmaskar.
Platina [platPna, stundom plä’tina] (av
sp. plata, silver), metalliskt grundämne, vars
kemiska förhållanden noggrannare utreddes
först av den svenske kemisten H. T. Scheffer
1752. Redan långt tidigare hade p.
emellertid observerats och även före Scheffer
bestämts som ny metall. I Colombia synas
européerna ha iakttagit p. bland vaskguld
redan i mitten av 1500-talet. Därifrån fördes
prov av p. på 1740-talet till Europa. De
viktigaste förekomsterna av p. äro dels i basiska
och ultrabasiska bergarter (särskilt peridotit
och pyroxenit) jämte ur dessa genom
magma-tisk differentiation (se M a g m a) bildade
sul-fidmalmer, dels i ur dessa primära
fyndigheter framgångna lösa sand- och
grusavlag-ringar. P. uppträder i naturen dels
gedigen, vanl. legerad med andra
platinametaller (se d. o.) och järn, dels (i sulfidmalmerna)
som arseniden sperrylit, Pt As», och
sulf-arseniden cooperit, Pt (As, S)2, el. som
beståndsdel i magnetkis, pentlandit och
(nic-kelhaltig) svavelkis. 1819 upptäcktes p. i
Ural, och sedan utvinning av p. ur vaskmalm
där 1824 kommit i gång, lämnade Ryssland
ända till början av världskriget 90—95 %
av världsproduktionen av p. 1920—23 var
Colombia (se d. o., sp. 1242) den främsta
producenten av p. Senare har Ryssland
visserligen återvunnit sin tidigare ställning som
sådan men lämnar numera dock blott hälften
av världsproduktionen av p., som f. n. utgör
omkr. 6.200 kg. I Transvaal upptäcktes 1924
—25 ekonomiskt synnerligen viktiga stora
fyndigheter av p., genom vilkas bearbetande
Sydafrika redan 1928 blev den tredje i
ordningen av platinaproducenterna (efter
Ryssland och Colombia), därvid överflyglande
Kanada, som tidigare intagit tredje plats genom
sin stora utvinning av p. ur Sudburyområdets
nickelmalmer. 1930 har Sydafrika med en
utvinning av omkr. 1,450 kg p. gått förbi
även Colombia (omkr. 1,250 kg). Också
Kanada ökar dock raskt sin produktion (1,058
kg under 1930 mot 389 kg 1929 och 328 kg
1928). N. Zn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
