Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plural - Plurale tantum - Pluralis - Pluralism - Pluralis majestatis - Pluralitet - Pluralvalsystem - Plurenna åsar eller Tväråsar - Plurienn - Plus, Plustecken - Plus-fours - Pluskvamperfektum - Plustecken - Plutarchos - Plutark (Plutarch) - Plutella - Pluto (astronomi) - Pluto (mytologi) - Plutokrati - Pluton (mytologi) - Pluton (avdelning) - Plutoniska bergarter - Plutonism - Plutonist el. Vulkanist - Plutos - Pluviale - Pluvialperioder - Pluviometer - Pluviôse - Plücker, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1103
Plural—Plücker
1104
Plüral, se Pluralis.
Pluräle ta’ntum, lat., se Pluralis.
Plüralis (lat. pluralis, näml. nu’merus),
flertal, gemensamt namn på ett visst antal
former inom nominal- och verbalböjningen,
vilka beteckna ett flertal. Flertalsbegreppet
uttryckes i de indoeuropeiska språken
mestadels med särskilda system av ändelser, olika
för olika kasus, genus, personer, tempus och
rnodus. I modern svenska indelas substan
tiven i fem grupper (deklinationer) alltefter
pluraländelsen: 1) gat-or, 2) by-ar, 3) park-er,
fött-er, ko-r, 4) rike-n, ög-on, 5) ingen
ändelse, horn, män; andra pluraländelser äro
adjektivens -a (god-a), verbens -a, -o (vi
bind-a, bund-o) m. fl. Främst av
betydelseskäl sakna vissa substantiv p., t. ex. kärlek,
luft, medan andra (lat. plurälia ta’ntum; i
sing.: ett pluräle ta’ntum, »endast pluralt»)
blott förekomma i p., t. ex. kläder, griller.
Jfr N u m e r u s. A. Lbd.
Plurali’sm, filos., se M o n i s m.
Pluralis majestätis, lat., majestätspluralis,
t. ex. »Vi Gustaf» i skrivelser från K. m:t.
Pluraiitèt, flertal, se Majoritet.
Pluralvalsystem, valsystem, som ger olika
röstantal åt olika klasser av väljare. Ett
sådant tillämpades före 1921 i Belgien.
Plurenna åsar eller Tväråsar,
grus-och sandavlagringar, som under en kortare
årsföljd blivit avsatta av istidens
smältvat-tensälvar utmed isranden under ett mot sv.
avbrott i dess återtåg. Ex.: Fjärås bräcka i
Halland; jfr F j ä r å s. G. D G.
Plurie’nn, bot., se Hapaxant.
Plus, Plustecken, det tecken, som
sättes mellan två storheter för att utmärka, att
de skola adderas. Det nu brukliga tecknet.
+ , härstammar från början av 1400-talet och
förekom i ett svenskt arbete f. ggn i
Rizane-sanders handskrivna räknebok (1601). T. B.
Plus-fours [pla’s-få’z], eng., se K n i c k
erbo c k e r s.
Plu’skvamperfektum (av lat. plus quam
perfe’ctum, näml. te’mpus, »mer än fullbordad
tid»), tempus, som betecknar en handling (ett
tillstånd) såsom fullbordad el. förfluten i
förhållande till en förfluten tidpunkt, d. v. s.
som uttrycker, att något hade skett, innan
något annat skedde. P. bildas i lat. genom
ändelse: venerat, men i germanska och
romanska språk genom att en imperfektform
av hava (resp, vara) kombineras med
perfekt particip (resp, supinum): sv. (han) hade
kommit, ty. (er) war gekommen, fr. (il) était
venu. A. Lbd.
Plustecken, mat., se Plus.
Pluta’rchos (grek. Plütarchos, lat.
Pluta’r-chus), grekisk historiker och filosof (omkr.
46 e. Kr.—omkr. 120). P. studerade filosofi
i Aten, knöt personliga förbindelser med
framstående romare, besökte Rom, blev
under Hadrianus möjl. ståthållare i Grekland
men föredrog att bo i sin fädernestad,
Chai-roneia i Beotien. Hans rika skriftställarskap
omfattar dels levnadsteckningar av 46
berömda creker och romare, ordnade parvis,
dels»Mo-ralia», populärfilosofiska skrifter av mycket
växlande innehall och i olika form, som
behandla nästan alla frågor i mänskligt och
sedligt liv. P. varken är el. ville vara
vetenskaplig historiker el. filosof, ehuru han
ägde vidsträckta insikter och intressen; han
ville bilda människornas karaktär och visa
bildningssökande vägen. Han är i hög grad
receptiv men ingen självständig ande. Hans
humanitet och höga uppfattning av
människans plikter gjorde honom till den
sengrekiska tidens mest sympatiska gestalt samt
även till en mycket läst författare; sedan
slutet av 1500-talet utövade han ett mycket
stort inflytande, hans biografier voro en
älsklingslektyr i slutet på 1700-talet och ha
utkommit i talrika uppl. och övers. Senaste
uppl. av biografierna av C. Lindskog och K.
Ziegler (1914—29), av »Moralia» av G. N.
Bernardakis (1888—96). I sv. övers, finnas
28 av biografierna av P. J. Emanuelsson (1842
—45), ett urval 1902 i »De gyllene böckerna»,
fyra av H. Bergstedt (1921) och sex av I.
Harrie (1927). M.PnN-n.
Pluta’rk (Pluta’rch), modern form av
Plutarchos (se d. o.), titel på samling av
biografier, t. ex. »Ny Plutarch» (1844—45).
PluteJla, zool., se K å 1 m a 1 e n.
Plüto, astron., se Planeter, sp. 1064.
Plüto, lat., myt., se Pluton.
Plutokratl (av grek, plütos, rikedom, och
kratei’n, härska), de rikas välde, penningvälde.
Pluton (lat. Plüto), grek, myt., ett namn på
underjordens gud, som även kallas H a d e s
(se d. o. 1).
Plutön (fr. peloton). 1. Underavd. av
infanterikompani. P. som namn på en del av
infanterienhet (förr också kavallerienhet) går
tillbaka ända till senare delen av 1600-talet. Ett
svenskt infanterikomp, bestod förr av tre p.;
om nuv. indelning se Kompani. (M. B-dt.)
2. Arméns flotta indelades i bataljoner,
divisioner och plutoner. En p. bestod av 1
större el. 2 mindre fartyg. (ö-g.)
Plutöniska bergarter, se Plutonis t.
Plutoni’sm, se P 1 u t o n i s t.
Plutoni’st (av Pluton, underjordens gud)
el. V u 1 k a n i’s t, benämning på sådan
geolog, som under den geologiska vetenskapens
äldre skeden hyllade den åskådningen (p 1
u-t o n i s m), att jordens inre var glödande el.
glödflytande och att elden el. eldmaterien var
det urelement, varur jorden framgått.
Beteckningen plutöniska bergarter, i
vidsträckt bemärkelse avseende alla den
underjordiska eldens produkter, begränsas gärna
till att omfatta blott sådana eruptivbergarter
(huvudsaki. djupbergarterna; se Bergart),
som uppkommit på större djup under jordens
yta. Jfr Geologi och Neptunist. N. Zn.
Plütos (lat. Plütus), grek, myt.,
rikedomens gud. I den bildande konsten
framställdes P. vanl. med ymnighetshorn, stundom
som en gosse, sittande på fredsgudinnans
(Eirenes, se d. o., med bild) arm. A. M. A.*
Pluviäle, mlat. (av lat. plu’via, regn), eg
regnkappa; korkåpa. Se Biskopsskrud.
Pluviälperioder (av lat. plu’via, regn), geol.,
perioder med ökad regnmängd.
Pluviomèter, se Meteorologiska
instrument.
Pluviöse [plyviå’z], fr. (av lat. pluviösus,
regndiger), regnmånad, den franska
republikanska kalenderns femte månad, hade 30
dagar. Jfr Kalender, sp. 143.
Plücker, Julius, tysk matematiker (1801
—68), sedan 1836 prof, i matematik och fysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
