Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Podsol - Podurider - Poe, Edgar Allan - Poel (Pöl) - Poelaert, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1115
Podurider—Poelaert
1116
solprofilens övre horisonter med varandra,
varjämte jorden förändras genom tillförsel av
jordförbättringsmedel. Den ursprungliga p:s
egenskaper träda därför ofta tillbaka för den
geologiska avlagringens (jordartens), vilket
i Sverige även beror på att den tid, som
podsoleringen haft till sitt förfogande (tiden
efter istiden), varit så pass kort, att den
ursprungliga jordarten ej hunnit bli alltför
starkt omvandlad. — Se O. Tamm, »Studier
över jordmånstyper och deras förhållande till
markens hydrologi i nordsvenska
skogster-ränger» (i Meddelanden från Statens
Skogs-försöksanstalt, h. 26, 1931—32). O. T-m.
Podurider, zool., se Hoppstjärtar.
Poe [påu], Edgar Allan, nordamerikansk
författare (1809 19/r—49 7/i0). Tidigt
föräldralös, omhändertogs P. av en förmögen och
barnlös familj Allan, gick 1815—20 i skola
nära London och 1820—25 i Richmond,
Virginia, övergick sedan till Jeffersonuniv. i
Charlottesville. Hans oregelbundna
levnadssätt och spelskulder gjorde, att hans fosterfar
vägrade att bekosta hans studier och i stället
tog honom till kontorist i sin tobaksaffär. P.
flydde i maj 1827 och lät värva sig till soldat.
S. å. offentliggjorde han anonymt sin första
diktsamling. »Tamerlane and other poems»,
och 1829 »Al Aaraaf, Tamerlane and minor
poems», eg. en tillökad, ny uppl. av den förra.
Efter en försoning med fosterfadern inskrevs
P. juli 1830 som kadett i militärskolan i
West Point men framkallade febr. 1831
avsiktligt sin relegation. Fosterfadern tog nu
alldeles sin hand ifrån P., och för denne
började från denna dag en uppslitande kamp för
tillvaron. »Poems» (1831) var endast ett
tillökat nytryck av de förra samlingarna. 1833
vann P. ett pris på 100 dollar i
Baltimore-tidningen Saturday Visitors novelltävlan för
»A M S found in a bottle». Dels som
medarbetare i, dels som redaktör av tidningar
och tidskrifter — 1835—37 i Richmond, 1838
—44 i Filadelfia, 1844—46 i New York —
frestade han en osäker och torftig existens,
ehuru han visade sig utomordentligt
framgångsrik som redaktör och väckte stor
uppmärksamhet både med sina recensioner och
berättelser. Han hade 1836 gift sig med sin
kusin Virginia Clemm, som efter ett femårigt
avtynande dog i lungsot 1847 vid tjugufem
års ålder. Säkerligen starkt ärftligt belastad
och dipsoman, var P. ur stånd att bemästra
livets svårigheter, sina medfödda svagheter
och abnormiteter, ehuru han kämpade en
långvarig kamp emot både inre och yttre
hämningar och fientliga makter.
Ehuru P. hann med ett mycket omfattande
författarskap i pressen, offentliggjorde han
blott få böcker, näml. »The narrative of
Arthur Gordon Pym’s adventures» (1838; sv.
övers. 1914), »Tales of the grotesque and
ara-besque» (1840) samt den kosmologiska
undersökningen »Eureka» (1848). Hans saml. verk
äro utg. av E. C. Steadman och G. E.
Wood-berry (10 bd, 1894—95), tragedien »Politian»
utkom 1923.
P. är utan jämförelse den amerikanske
skald, som mest fängslat Europa. Hans
berättelser äro av en sällsynt och egenartad
tjusning. P:s förmåga av skarp, logisk och
matematisk analys var utomordentlig — han
löste vilken chifferskrift som helst —, och
han nyttjade denna gåva i den skarpsinniga
och med lysande effekt genomförda
konstruktionen av sina »ratiocinative tales»
(slutled-ningsberättelser), där han ger sensationella
och fantastiska händelse- och
stämningsför-lopp en skenbart fast ryggrad av fakta (t. ex.
»The mystery of Marie Röget», »The murders
in the Rue Morgue»). Arbetande med
raffinerat genomtänkta verkningsmedel,
åstadkom han i sin art absolut förebildliga verk,
ss. »The facts in the case of Mr. Waldemar»,
»The goldbug» och »The purloined letter»;
häri var han den överlägsne läromästaren för
en hel grupp novellister: Stevenson, Conan
Doyle m. fl. I sin blandning av realism och
stiliserad fantastik har P. till mål framför
allt att suggerera läsaren, vars
uppmärksamhet ej får på något sätt avledas från den
stämningseffekt, till vilken alla använda
medel konvergera. Men den ångest, den skräck,
som äro den härskande stämningen i hans
verk, voro hans egen själs; de krafter, som
ödeläde hans liv, dikterade vad han skrev.
Karaktärsteckningen i hans berättelser är
ingen el. rent fragmentarisk; personerna
äro väsentligen endast bärare av
stämnings-följder, hallucinatoriska och visionära
själstillstånd, extas, fasa, själens feberliv, det
undermedvetna, ångestdrömmarna, opierusets
underbara fantasier. Sorgen över den
älskades död är ett ofta återkommande motiv, och
en hel grupp berättelser har kallats
»ro-mances of death». Allt hos P. är lyft ur den
vanliga tillvarons regioner till en underligt
skum och dunkel värld, där drömmen härskar,
där moral och konvention aldrig med sina
regler och lagbalkar bragt konflikter till
stånd mellan själens rörelser men där tingen
utgöra fruktansvärda symboler el. materiella
överflyttningar av stämningar. P. var en
skönhetsdyrkare och en poesiens lidelsefulle
älskare. Av P:s fåtaliga dikter finnas några,
vilkas musikaliska fulländning och
känsloin-tensitet gjort dem världsberömda: »The
räven» och »The bells» (övers, av V. Rydberg),
»Ulalume», »Annabel Lee», »To Helen» m. fl.
— P:s kritik var, ehuru ensidig, banbrytande
i Amerika genom iakttagelsens skärpa och
intuitionens kraft. Till sv. äro övers.
»Underliga historier» (1895 och 1906), »Monsieur
Dupin» (1906), »Hemlighetsfulla och
fantastiska historier» (2 bd, 1908—16), »Sällsamma
historier» (2 bd, 1929; av B. Gripenberg) m. fl.
samlingar 1909—29. Monogr. av G. E.
Wood-berry (2 bd, 1909), J. A. Harrison (2 bd, 1903), E.
Lauvrière (1904). A. Ransome (1910), G.
Bjur-man (1916), M. E. Phillips (2 bd, 1926), J. W.
Krutch (s. å.); H. Allen, »Israfel» (1927). — P:s
porträtt återges på vidstående plansch. R-n B.
Poel [pol] (P ö 1), en till
Mecklenburg-Schwerin hörande ö i Östersjön, n. ö.
Wismar-bukten. — P. intogs 12 jan. 1632 jämte
Wis-mar av svenskarna, ön avträddes i
westfaliska freden 1648 till Sverige och utgjorde
1654—89 en del av drottning Kristinas
under-hållsländer. P. ingick, liksom Neukloster (se
d. o.), i pantavtalet 1803 om Wismar (se d. o.)
med Mecklenburg-Schwerin.
Poelaert [pö’lärt], J o s e p h, belgisk
arkitekt (1817—79). P. är skapare av Belgiens
märkligaste byggnadsverk under 1800-talet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
