Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polarexpeditioner - 2. Sydpolarexpeditioner - Polarfront - Polarhare el. Grönlandshare - Polarhavet el. Ishavet, Norra och Södra - Polarimeter - Polaris - Polarisation - Polarisationsfotometer - Polarisationsinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1143
Polarfront—Polarisationsinstrument
1144
Aagaard, »Fångst og forskning i Sydishavet»
(2 dir, 1930; med rik bibliogr.). C. S-g.
Polarfront (jfr Cyklon och
Kretslopp). Från värmehushållningens synpunkt
kan jordytan uppdelas i två skilda regioner:
inom den ena, som ligger mellan omkr. 50° n.
och s. br., är vid jordytan värmetillförseln
genom solstrålningen större än
värmebortfö-ringen genom utstrålning och bortledning
o. s. v., och motsv. trakter ha en positiv
energibalans. Inom övriga delar av jordytan
bortgår genom utstrålning i medeltal under
året mera energi, än som tillföres, och
energibalansen är negativ. Särskilt äger en stark
utstrålning rum om vintern från p;
larregio-nernas snötäckta markytor, och då samtidigt
snöytorna blott till ringa del absorbera
solstrålningen, anhopas i dessa trakter kalla
luftmassor, vilka stundom skiljas från den
sydliga varmluften genom en på långa
sträckor sammanhängande front, som av
Bergenskolans meteorologer (se B j e r k n e s) kallats
»polarfronten». V. Bjerknes har i arbeten om
cyklonerna betraktat dem som en art av
vågrörelse i gränsytan mellan polarluften och
den varmare sydliga luften. P. spelar för
detta föreställningssätt en liknande roll för
cyklonerna som giänsytan mellan vatten och
luft för havsvågorna. A. A.
Polarhare el. Grönlandshare, Le’pus
groenla/ndicus, på Grönland och
Ellesmerelan-det förekommande helvit (sommartid med en
dragning i grått) hare med svarta öronspetsar.
Polarhavet el. Ishavet, Norra och
Södra, förr vanliga namn på världshavens
närmast polerna belägna delar. Om nuv.
indelning och namn se Ishavet.
Polariméter, instrument för mätande av
po-larisationsgraden hos en delvis polariserad
svängning (strålning, ljus).
Poläris, astron., se Polstjärnan.
Polarisation. En strålnings återkastning
från en speglande yta sker enl.
reflexionsla-garna (se Reflexion), vilka dock ej ange
något om dess intensitet, emedan detta
fordrar närmare antaganden om dess natur. De
olika antagandena för svängningarnas
(närmast ljusets) väsen ange detta vara en mot
fortplantningsriktningen vinkelrät svängning,
resp, elektriska och magnetiska svängningar
i två mot varandra vinkelräta plan. I
naturligt ljus är intet plan av de genom
strålen gående förhärskande; om åter
svängningarna försiggå endast i ett plan, sägas de vara
helt (totalt) polariserade, medan en delvis
(partiellt) polariserad svängning kan
uppfattas som en blandning av naturligt och totalt
polariserat ljus. Med polarisationsplan
menas det plan, som är vinkelrätt mot, resp,
innehåller den polariserade svängningen.
Två svängningar i mot varandra vinkelräta
plan kunna sammansättas och alltefter
komponenternas amplitud och fasskillnad ge
el-liptiskt el. i specialfallen cirkulärt el. lineärt
polariserat ljus.
P. åstadkommes, då naturligt ljus
återkastas från en gränsyta mellan två olika,
brytande ämnen; den återkastade svängningen
är då mer el. mindre polariserad i
infallspla-net, totalt för en sådan infallsvinkel (för glas
56°), att den återkastade och den brutna
strålen äro vinkelräta mot varandra.
Polari
serat ljus erhålles även när det får passera
genom en serie planparallella plattor.
Naturliga ljussvängningar uppdelas vidare
i två svängningar, vilka äro polariserade i
mot varandra vinkelräta plan, när de
sändas in i vissa kristaller; man talar då om
den ordinära och den extraordinära strålen,
för vilka kristallen har olika brytningsindex.
Andra kristaller liksom även lösningar av
vissa ämnen kunna vrida polarisationsplanet.
hos en genom dem passerande svängning.
Vridningen kan ske åt höger el. vänster (med
el. mot urvisaren), även för samma ämne.
Denna verkan, även kallad optisk aktivitet,
beror av ämnets art och mängd
(koncentration och skiktlängd) samt av strålningens
våglängd. Vissa ämnen, som annars sakna
vridningsförmåga, erhålla den i elektriskt
och magnetiskt fält (se Ker ref fekt),
vilket har stor betydelse för ljudets omvandling
till ljus vid dess upptagande och återgivande
i ljudfilmen.
Som kromatisk p. betecknas de
färgfenomen, cirklar, ellipser o. a. figurer,
genomdragna av mörka el. ljusa kors o. dyl., som’
uppkomma genom interferens, när man
undersöker kristallplattor i konvergent
polariserat ljus. Medelst dessa figurer, som oftast
studeras med därför avsedda
polarisations-mikroskop, kan man bestämma kristallens
typ och huru den är skuren i förhållande till
de optiska axlarna. Odts.
Polarisationsfotometer, instrument för be
stämmande av ljusstyrka med hjälp av
polarisation. Jfr Fotometri, sp. 892.
Polarisationsinstrument, apparater för
demonstration av el. mätningar med polariserat
ljus. De bestå i regel av två huvuddelar, p
o-1 a r i sato r n, mot vilken naturligt ljus
infaller, och analysatorn, med vilken det
undersökes, ev. efter genomgång av olika
ämnen m. m. Som polarisatorer användas
glasplattor, mot vilka ljuset får infalla under
po-larisationsvinkeln 56°, lämpliga
kristallplattor, särskilt turmalin, vilket absorberar den
ordinära och genomsläpper endast den
extraordinära strålen, el. (vanligast) prismor, som1
skurits så, att blott i ett givet plan
polariserat ljus genomsläppes (se N i c o 1 s p r i
s-m a). Dessa typer, särskilt de sistnämnda,
användas även med fördel som analysatorer.
Speglar, den ena fast, den andra såväl
vridbar som ställbar i olika lutningar,
användas i Nörrembergs polarisationsapparat.
numera huvudsaki. använd för
demonstrationer.
Bäst arbetar man med nicoler, som ge
såväl större synfält som högre ljusstyrka. Äro»
deras polarisationsplan parallella, går allt
ljus igenom, medan motsatsen är fallet vid
»korsade» nicoler. De kunna sedan på olika
sätt inpassas i optiska instrument; införes
mellan dem ett optiskt aktivt ämne, så att
synfältet upplyses, kan man genom att vrida
analysatorn en viss vinkel återställa mörker
i synfältet och sålunda kvantitativt
bestämma det införda ämnets optiska
vridningsförmåga (se d. o.). För smärre föremål,
kristaller, mineraldelar, brukas
polarisationsmikro-skop (se Mikroskop).
Bestämning av polarisationsplanets
vrid-ning nyttjas ofta även som kvantitativ ana-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
