Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poliomyelit - Polis - Polis (försäkringsbrev) - Polisbricka - Polischef - Polisdirektör - Polisdistrikt, Polisdomare, Polisdomstol - Polisförfattningar - Polisförhör - Polisförseelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Polis—Polisförseelser
1178
lo’s, märg), den medicinska benämningen för
barnförlamning (se d. o.).
Polis, jur.. är dels den form av politi, som
avser offentlig maktanvändning mot
enskilda, dels beteckning på de organ, vilka härvid
äro verksamma. I förra fallet kan talas om
polisförvaltning och polisverksamhet, i det
senare om polismyndighet och polispersonal.
Enl. lag 6 juni 1925 och i samband därmed
utfärdade föreskrifter skall Sverige för
polisverksamhetens upprätthållande vara indelat i
polisdistrikt. Varje stad liksom varje
köping, som tillkommit efter 1864, utgör eget
polisdistrikt. Landsbygden i övrigt indelas
av vederbörande länsstyrelse i polisdistrikt,
vart och ett bestående av ett
landsfiskals-distrikt el. del därav. Enl. nämnda lag är
polisdistriktens personal skyldig att i första
hand ombesörja polisverksamheten, varmed i
lagen avses upprätthållande av allmän
ordning och säkerhet, spaning o. a. undersökning
ang. brott ävensom den verksamhet i övrigt,
som enl. särskilda stadganden el. hävdvunnet
bruk åligger polispersonal i denna dess
egenskap. Under begreppet polisverksamhet
in-begripes i fråga om landsbygden därjämte
biträde vid åtgärd i utsökningsmål, vid
indrivning av böter el. utskylder el. vid annan
handräckning. I varje polisdistrikt skall
finnas anställd så stor personal, som för
polisverksamhetens upprätthållande inom
distriktet är erforderlig. Särskilt i städerna är
personalen indelad i olika grader, ss. (polis-)
kommissarie, överkonstapel, biträdande
överkonstapel, inspektionskonstapel,
kriminalkonstapel och konstapel. Befattningshavarna vid
polisväsendet skola av polisdistriktet förses
med skälig lön m. m. Polisdistriktet är
därjämte skyldigt att ombesörja alla för
polisverksamhetens upprätthållande erforderliga
realanordningar, ss. uniformering, beväpning,
materiel och byggningar. Vissa polisdistrikt
ha längre gående skyldigheter. Sålunda skall
Stockholms polisdistrikt anordna polisskola,
centralbyrå för fingeravtryck m. m. Stad med
minst 10,000 inv. samt en av K. m:t bestämd
stad i varje län, där stad med nyssnämnda
invånarantal icke finnes, är pliktig att
tillhandahålla visst antal reservpolismän för
tillfälligt biträde vid upprätthållande av allmän
ordning och säkerhet på annan ort. Stad, som
är skyldig att hålla reservpolispersonal,
åligger jämväl att hålla
kriminalpolisavdelning. Där sådan finnes, skall staden
efter K. m:ts förordnande ha anställd
kriminalpolispersonal för användning huvudsaki.
utom vederbörande stad. Kontrollen över att
polisverksamheten behörigen upprätthålles
tillkommer länsstyrelserna. Kostnaderna för
polisväsendet bestridas av vederbörande
polisdistrikt el. landsting med i vissa fall bidrag
av statsverket. Kostnader för viss hela riket
avseende polisverksamhet, ss. polisskola och
centralbyrå för fingeravtryck, bestridas
uteslutande av statsverket. Det kommunala
inseendet över polisorganisationen utövas i
vissa, polisdistrikt av en särskild
polisnämnd.
I fråga om tillsättning och entledigande av
de vid polisväsendet anställda
befattningshavarna (utom vissa högre, ss. polismästare)
gälla följ, regler. Innehavare av fjärdings-
mansbefattning väljes av vederbörande
kommunala representation, men länsstyrelsen kan
i särskilda fall förordna annan än den valde.
I övrigt ankommer tillsättandet av ord.
befattningshavare på vederbörande länsstyrelse.
Denna äger enl. vissa i lagen givna
bestämmelser skilja befattningshavare från tjänsten.
Extra personal tillsättes och avsättes av
vederbörande polischef (d. v. s.
polismästare i stad, där sådan finnes, i annan stad
borgmästaren el. den led. av magistraten, som
förestår stadens polisväsen, el., om magistrat
ej finnes, kommunalborgmästaren el.
stads-styrelsens ordf, samt i annat polisdistrikt
landsfiskalen). I fråga om viss extra
personals entledigande gälla dock särskilda
bestämmelser. — Den disciplinära
bestraffningsrätten utövas antingen av polischefen, som må
ålägga vissa i lagen angivna straff, el. av
poliskollegium, som består av en av
K. m:t utsedd ordf, och fyra kommunalt
valda led.
I de större städerna, vilkas polisväsen
kräver en talrik polisstyrka, äro särskilda
medhjälpare till polischefen av nöden, ss.
polisintendenter, polissekreterare och
polisnotarier, vilka tillsättas i annan ordning än den,
som gäller enl. 1925 års polislagstiftning.
I vissa större städer finnes anställd p
o-1 i s d o m a r e, som i polisdomstolen
avdömer vissa smärre brottmål. S. Li. (E. Hn.)
Polis (fr. police), försäkringsbrev; jfr
Brandförsäkring, sp. 1086, och
Försäkring, sp. 266.
Polisbricka, märke, varigenom icke
uniformerad polis legitimerar sig som stadd i
polisärenden.
Polischef, se Polis.
Polisdirektör (da. politidirelctör), den
ämbetsman, som står i spetsen för polisen i
Köpenhamn.
Polisdistrikt, Polisdomare, Polisdomstol, se
Polis.
Polisförfattningar, föreskrifter rörande
ordning, hälsovård, brandväsen, trafik m. m. inom
städer, köpingar o. a. tätt befolkade orter.
Sådana kunna utfärdas av K. B. i länen,
överståthållareämbetet i Stockholm och
magistraterna i övriga städer. (E. Hn.)
Polisförhör, den undersökning, som
polismyndighet anställer ang. brott, innan
rannsakning företages vid domstol. P. avser att
samla upplysningar ang. brottets verklighet
och gärningsmannen. Det är överlämnat åt
polismyndigheten själv att bestämma när ett
dylikt förhör kan anses erforderligt. I mål,
där häktning äger rum, lär det icke
underlåtas, och i allm. fordrar försiktigheten, att
åtal icke anställes, förrän genom dylikt
förhör utrönts, att skälig misstanke om
brottsligt förfarande finnes. TJI förhöret inkallas
ej blott den för brottet misstänkte utan även
de personer, som antas kunna lämna
upplysningar. Någon ersättning för inställelsen ges
icke, liksom det ej heller finnes stadgat något
äventyr för den, som icke hörsammar
kallelsen. I. Afz.*
Polisförseelser, jur., vissa straffbara
handlingar av mindre svår beskaffenhet.
Principiellt plägar man inom doktrinen till p
hänföra sådana handlingar, som, ehuru de
idke behöva åstadkomma skada el. verklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
