Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polsk-ryska fronten under världskriget (Östfronten) - Operationer och strider under 1914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polsk-ryska fronten under världskriget
1205
dit Galiziens gräns dels över Brody mot
Lemberg, dels mot Tarnopol, och avgörandet föll
till ryssarnas fördel efter ett stort fältslag
26—30 aug. strax ö. om Lemberg. 3:e
öster-rik.-ung. armén måste gå tillbaka, och den
under general v. Böhm-Ermolli s. därom
sammandragna 2 :a armén kunde ej förhindra
motgångarna. Högsta krigsledningen såg sig
då nödsakad att avbryta Auffenbergs
offensiv för att samla krafterna mot den ryska
östgruppen. Lemberg måste emellertid
släppas 2 sept. och besattes dagen därpå av
ryssarna. Brudermann entledigades och ersattes
såsom arméchef av general Boroevitj von
Bojna. Ett försök att genom allmänt anfall
hejda den ryska invasionen gjordes 8—11
sept., varvid strider utspunno sig bl. a. vid
Tanewfloden (biflod till San), vid Rawa-Ruska
(50 km n. v. om Lemberg) samt strax v. om
Lemberg; men då läget på vänstra flygeln
(vid l:a armén) blev alltmera kritiskt,
anbefalldes en allmän återmarsch av samtliga
österrik.-ung. arméer bakom Sanlinjen, vilket
återtåg snart fortsattes till linjen Tarnéw—
Gorlice samt till Karpaterpassen. Till försvar
av fästningen PrzemySl (se d. o.)
kvarlämna-des erforderliga krafter under befäl av
general von Kusmanek. Ryssarna följde efter, och
snart var i det närmaste hela Galizien besatt
av dem. PrzemySl belägrades av en armé under
befäl av f. d. bulgargeneralen Radko-Dmitriev.
Ryssarnas framgångar sträckte sig ända
därhän, att de besatte de ö. Karpaterpassen.
Redan 12 sept., då Rennenkampf drivits
tillbaka, beslöt tyska krigsledningen undsätta
den nödställde förbundsbrodern. Enär
Tyskland just då efter Marneslaget på västfronten
befann sig i kritiskt läge, måste hjälpen
lämnas av den tyska armén i Ostpreussen. En
avsevärd del av denna förflyttades på
järnväg till s. Schlesien. Här nybildades av dessa
trupper, av Woyrschs lantvärnskår m. fl.
truppförband 9 : e armén. Den ställdes
under befäl av Hindenburg, som dock behöll
rätten att förfoga över de i Ostpreussen
kvarläm-nade delarna av 8:e armén. Under de sista
dagarna av sept. 1914 inryckte denna armé i s.
Polen och stod i slutet av månaden ung. i
linjen Chmielnik—Kielce—Piotrköw. Från denna
linje och dess fortsättning söderut ned mot
Karpaterpassen borde nu verkställas en
allmän framryckning av de tyska
och österrik.- ung.
stridskrafter-n a. Denna kröntes med framgång. De
allierade krafterna hade i mitten av okt. nått nära
fram till Weichsellinjen, där strider
ut-spunno sig vid Ivangorod (Dgblin),
G6ra-Kal-warya m. fl. punkter; och i Galizien, där föga
motstånd av ryssarna bjöds v. om San,
kunde Przemysl befrias 13 okt. Men framgången
skulle snart förbytas i motgång. Efter
Galiziens intagande hade den ryske
överbefälhavaren samlat härens huvudstyrka, som genom
nyanlända trupper alltjämt förstärktes, i
Polen längs Weichsel. Det var från denna
utgångslinje, som den ryska kompakta
massan (»den ryska ångvälten») skulle framgå i
v. riktning för att tränga in i Tyskland.
Genom den tysk-österrikiska frammarschen blev
emellertid det närmaste målet att tvinga
fienden tillbaka, och planen härför var att samla
en stark härstyrka till trakten av Warschau
1206
och Novo Georgievsk (Modlin) för ett anfall
därifrån mot den tyska linjens vänstra flank.
På grund av det överväldigande hotet från
Warschauhållet såg sig Hindenburg också
tvungen att draga sin vänstra flygel tillbaka
i s. v. riktning 20 okt., och sedan ryssarna
dagarna därefter övergått till allmänt
anfall, måste de allierades front i
sin helhet dragas tillbaka.
Återtåget, som tog sin början 27 okt., skedde i
god ordning och med grundligt förstörande
av alla transportvägar, broar, tunnlar m. m.
Ryssarna följde efter. — Under tiden för
dessa händelser hade österrikarna förgäves
sökt tvinga tillbaka ryssarna i Galizien. I
Sanlinjen och s. ö. om Przemyäl bjödo dessa
häftigt motstånd, och då avgörandet fallit i
Polen, föranleddes därav 2 nov. en befallning
om allmän reträtt även i Galizien. Denna
fortsattes, ända tills huvuddelen av arméerna
nått fram till Krakau. I samband med den
igångsatta offensiven i Galizien, som ledde
till Przemyäls befrielse, hade det lyckats en
på yttersta högra flygeln nybildad
häravdelning under general v.
Pflanzer-Baltin att återtaga Karpaterpassen.
Under tiden för de nu skildrade händelserna
i Polen och Galizien hade i n. tyskarna under
general v. Frangois’ befäl efter Rennenkampfs
nederlag trängt in på ryskt område och nått
fram till Njemen men tvungos efter strider i
början av okt. att gå tillbaka till linjen
Augustöw—Suwalki och trakten n. därom,
således strax ö. om gränsen. Ryssarna, som nu
stodo under befäl av den hit förflyttade
general Russkij, gingo till anfall, men i mitten av
okt. var faran för en ny rysk invasion i
Ostpreussen avvärjd. — Ett tyskt försök att
utnyttja Hindenburgs segrar i Ostpreussen för
att vid Osowiec (Osovets) pressa sig fram
genom den befästa linjen utmed floden Narew
och dess biflod Bobr (se d. o.) misslyckades.
De planer, som på centralmakternas sida
uppgjordes för återupptagandet av
operationerna mot Ryssland, gingo ut på
igångsättandet av en ny offensiv in i
Polen. Denna skulle ansättas mot högra
flanken av de ryska trupper, som s. om
Warschau framgått i v. riktning.
Omgrupperingarna för denna offensiv hade i huvudsak
avslutats i mitten av nov. 9:e tyska armén
hade medelst järnväg flyttats till trakten s. v.
om Thorn (Torun) för att vara beredd att
framrycka i s. ö. riktning. Befälet över
denna armé lämnades till general v. Mackensen.
Hindenburg utnämndes i samband därmed 1
nov. till överbefälhavare på tyska östfronten.
Redan omkr. 9 nov. befunno sig ryssarna tätt
intill den tyska linjen ej långt från gränsen.
Centralmakternas motoffensiv igångsattes
omkr. 11 nov. genom framryckning dels av
Mackensens armé, dels av de n. v. om Krakau
samlade krafterna. Mackensen lyckades
efter drabbningar vid Wloclawek 13 och 14 nov.
och vid Kutno 15 nov. segerrikt framtränga
mot linjen Lödz—Lowicz. I trakten av dessa
städer utspunno sig strider i mängd, vilka
karakteriserades av överraskande anfall i
flank och rygg, varför de erbjuda en mycket
invecklad bild. Bland dem märkes särskilt
det tyska genombrottet vid B r z
e-z i n y (se d. o.) natten till 24 nov. Striderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
