Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polsk-ryska fronten under världskriget (Östfronten) - Operationer och strider under 1914 - Operationer och strider under 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1207
Polsk-ryska fronten under världskriget
1208
vid Lödz—Lowicz hade icke, såsom avsetts,
lett till ryssarnas inringande. Vackra
framgångar hade dock uppnåtts av Mackensen;
den ryska offensiven var hejdad, och ett
betydande antal fångar hade tagits.
Läget på österrik.-ung. fronten hade
emellertid blivit mycket hotande. Ryssarna
återbesatte omkr. 20 nov. Karpaterpassen vid
Dukla, Lupköw och Uzok och stodo ej långt
från Krakau; strider pågingo strax ö. om
linjen Krakau—Czgstochowa. Österrik.-ung.
krigsledningen beslöt då att, för att bekämpa
den mot Krakau framryckande fienden, s. om
fästningen samla en stark grupp, vilken
genom ett kraftigt anfall skulle kunna tvinga
ryssarna tillbaka. Ryssarna ledo i det av
dessa planer föranledda slaget vid L
i-m a n o w a (se d. o.) 5—12 dec. 1914 en
allvarlig motgång; de måste nu draga sig
tillbaka till Dunajeclinjen (Tarnöw—Gorlice).
På grund av Lödz’ fall och andra motgångar
i Polen skedde även där i mitten av dec. ett
allmänt tillbakadragande av den ryska linjen.
Densamma kom i stort att följa floden Bzura
och dess biflod Rawka samt därefter gå i rätt
s. riktning. Fram emot årsskiftet antogo
striderna mer och mer samma karaktär som
på västfronten. Det rörliga kriget avlöstes
av ett ställningskrig, i vilket man å ömse
håll arbetade på att utvidga och förbättra de
befästningar, som anlagts i de linjer, där
trupprörelserna avstannat. — I Ostpreussen,
som ej berörts av ovan skildrade händelser
under nov. och dec., hade tyskarna måst gå
tillbaka till den befästa Angerapnlinjen
(Ang-erburg—Darkehmen—Gumbinnen).
Operationer och strider under år 1915.
Vid uppgörandet av planer för 1915 stod
det tydligt för den militära ledningen såväl
i Tyskland som i Österrike-Ungern, att endast
offensiva företag mot ryssarna kunde
förbättra ställningen och leda till slutlig seger.
De båda centralmaktsbefälhavarna beslöto
rikta anfallet mot den långa ryska linjens
båda flyglar. De ryska stridskrafterna i
Ostpreussen skulle genom ett omfattande
anfall tvingas att utrymma denna tyska
provins. I planen ingick, att Mackensen i
demonstrativt syfte skulle visa en viss
aktivitet v. om Warschau samt att en häravd.
under general Gallwitz skulle framgå i
området från Weichsel till trakten n. ö. om
Przas-nysz (90 km n. om Warschau). För själva
huvudanfallet avsågos den i Ostpreussen
stående 8:e armén under befäl av general Otto
v. Below samt en ny armé, den 1 0 : e, vilken
samlades norr om Tilsit och ställdes under
befäl av general v. Eichhorn. Huvudanfallet
i Ostpreussen påbörjades 7 febr, och ledde till
det s. k. vinterslaget i Masuren
(se Masuren). Slaget, som 14 febr,
avgjordes till tyskarnas förmån, var för dem en
storartad taktisk framgång, i det att de
ryska trupperna tvingades att draga sig
tillbaka ur Ostpreussen. Men strategiskt kunde
ej segern av Hindenburg utnyttjas till
vinnande av något större resultat, och
överbefälhavaren på ryska nordöstfronten, general
Russkij, lyckades ganska snart reorganisera
den slagna 10 :e ryska armén.
På centralmakternas högra flygel
igångsattes offensiven 22 jan. 1915. Därmed var
det stora Karpaterslaget börjat. För
att ge mer kraft åt anfallet hade det tyska
högkvarteret gått med på att till
förbunds-broderns hjälp avdela omkr. tre tyska
fördelningar, vilka jämte en något större styrka
österrik.-ung. trupper ingingo i den nybildade
s. k. s y d a r m é n, som ställdes under befäl
av tyske generalen v. Linsingen.
Anfallsplanen gick ut på att genom framryckning av
starka krafter — nyssnämnda sydarmé till
höger och 2:a armén (Böhm-Ermolli) till
vänster — mot linjen Stryj—Przemysl tvinga
ryssarna att upphäva belägringen samt utöva
så starkt hot mot de ryska trupperna i v.
Ga-lizien, att dessa skulle nödgas draga sig
tillbaka. Anfallet kröntes väl i början med
framgång, i det att det viktiga Uzokpasset
m. fl. av Karpaterövergångarna togs. Men
med hjälp av de förstärkningar, som ryske
överbefälhavaren på Karpaterfronten,
general Brusilov, alltjämt emottog, kunde uenne
snart bringa anfallet att stanna. Större
framgång vanns längst ut på högra flygeln,
där 7 :e armén (Pflanzer-Baltin) framträngde
genom Jablonicapasset och efter åtskilliga
strider i mitten av febr, lyckades nästan
fullständigt ur Bukovina utdriva de ryska
inva-sionstrupperna. Emellertid hade storfurst
Nikolaj beslutat att sätta in starka krafter
i Karpaterna för att bereda väg för de ryska
trupperna ned till den ungerska slätten. De
österrik.-ung. trupperna fingo därför i
mitten av mars upptaga ett av Brusilov
igångsatt motanfall, som ej på alla punkter kunde
avslås. En svår motgång inträffade ock nu,
i det att Przemysl föll 22 mars. De ryska
be-lägringstrupperna framför denna fiislning
blevo disponibla för förstärkning av
stridskrafterna i Karpaterna, och österrik.-ung.
armén tvangs ytterligare tillbaka s. om
Lup-köwpasset m. fl. övergångar. Med hjälp av
tyska trupper, Beskidkåren (se d. o.),
kunde dock ryssarnas häftiga anfall i linjen
Bartfeld (Bardejov; 60 km v. om
Lupköwpas-set)—Uzokpasset hejdas. I mitten av april
gjorde sig en avmattning gällande, och en
spärr hade satts för den fruktade ryska
invasionen ned mot Ungerns slätter.
Genom vinterslaget i Masuren hade det
lyckats centralmakterna att i n. skaffa sig
en lämplig front för fortsatta anfall mot
ryssarna, men då framryckningen genom
Karpaterna hade strandat, måste nya planer
uppgöras för att på den s. delen av den långa
frontlinjen vinna en avgörande framgång,
varigenom Galizien skulle kunna återerövras.
Mellan Karpaterna och Weichsel, på sträckan
Gorlice—Tarnöw, voro sådana betingelser
för handen beträffande terrängens
beskaffenhet. bakomvarande förbindelser m. m., att ett
i stor stil anlagt anfallsföretag skulle kunna
utföras med framgång, och denna sträckning
blev också utsedd för det stora anfallet. De
tyska trupper, vilka skulle inskjutas i den
österrik.-ungerska linjen för att utföra
huvudstöten, sammanfördes till en nybildad
11 :e armé under befäl av Mackensen. —
För att draga ryssarnas uppmärksamhet bort
från förberedelserna i v. Galizien företogs 27
april en kavalleriraid in i
Kurland. Under de första dagarna av maj
nådde det tyska kavalleriet trakten av Mitau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
