Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polsk-ryska fronten under världskriget (Östfronten) - Operationer och strider under 1915 - Operationer och strider under 1916
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1211
Polsk-ryska fronten under världskriget
1212
Grupperingen av
centralmakternas stridskrafter var under den
allmänna framryckningen i början av juli
1915 i huvudsak följ.: Hi nd en burgg
rup-p e n i norr utgjordes av Njemenarmén,
O. v. Below, i Kurland, 10 : e armén,
Eich-horn, mot Kovno och Suwalki, 8 : e armén,
Scholtz, mot Osovets och Lomza, 1 2 : e
armén, Gallwitz, mot Przasnysz. S. därom stod
9 : e armén, prins Leopold av Bayern, s. v.
om Warschau. Frontsträckningen s. därom
lydde under österrik, - ung.
högkvarteret (ärkehertig Fredrik) och utgjordes
av: häravdelningen Woyrsch i
framryckning mot Ivangorod, ö. om Weichsel
4 : e österrik, - ung. armén,
ärkehertig Josef Ferdinand (som i »andra slaget vid
Krasnik» 1—19 juli besegrade 4:e ryska
armén), ö. därom M ack en se n s
slaggrupp under framryckning med 11:e
armén till vänster och den nybildade
Bugarmén (se d. o.) under Linsingen till höger.
Till skydd för Mackensens armégrupp mot
ö. den nybildade l:a armén, Puhallo; s. ö.
om denna arméerna Böhm-Ermolli
och den bayerske generalen v. Bothmer
(vilken efterträtt Linsingen som chef för
syd-armén). Längst i s. ö. opererade
Pflanzer-Baltins armé.
Mackensen närmade sig linjen Chelm—
Lublin, general Gallwitz framryckte 13 juli
från trakten ö. om Thorn (Torun) mot Narew,
och Below framgick under senare hälften
av juli mot Dünalinjen. Under intrycket
härav beslöt storfurst Nikolaj att släppa den
framskjutna fronten v. om Warschau.
Händelserna utvecklade sig nu raskt till
centralmakternas fördel. Woyrsch stod i begrepp att
storma Ivangorod, då Lublin togs 30 juli och
därpå även Chelm. Samtidigt hade Gallwitz
tagit Narewbrohuvudena vid Pultusk och
Ro-Zan (n. ö. därom). Ryssarna måste nu
uppbjuda alla krafter för att rädda sig ur det
farliga läget. 4 aug. släpptes Ivangorod och
Warschau, och 5 aug. intågade tyska trupper
i Polens huvudstad. I huvudsak lyckades den
ryska Warschauarmén komma undan, men
den styrka av omkr. 90,000 man, vilken
kvar-lämnats till försvar av fästningen Novo
Georgievsk, skulle ej undgå att bli inringad.
Den ryska fästningen cernerades (8 aug.) av
trupper ur Gallwitz’ armé. Till chef för
cer-neringsarmén utsågs general v. Beseler,
Ant-werpens betvingare. — Efter de redan vunna
framgångarna inriktade sig de allierades
arméer på en omedelbart fortsatt framryckning.
Omkr. 18 aug. hade Gallwitz nått linjen
Bialystok—Bielsk, och arméerna s. därom
(9:e armén under Leopold av Bayern och
Woyrsch) hade hunnit fram i jämnhöjd med
denna linje. Mackensen stod omedelbart
framför fästningen Brest-Litovsk. I n. hade delar
av Eichhorns armé framskjutits mot Kovno,
och efter 9 dagars strider togs denna fästning
18 aug. Dagen därpå föll Novo Georgievsk;
22 aug. släppte ryssarna utan strid den vid
Bobr belägna fästningen Osovets, och 25 aug.
utrymdes Brest-Litovsk (se d. o.) utan
svärdsslag. Under några få dagar efter varandra
hade världen nåtts av budskap om uppgivande
av fästningar, till vilkas motståndskraft man
dittills haft den största tilltro.
Nu var den ryska inre försvarslinjen
betvingad, och centralmakternas mål måste bli
ett kraftigt förföljande. Detta kunde dock ej
utsträckas över en viss gräns. Erfarenheten
hade givit vid handen, att ett inträngande
djupt i Ryssland kunde leda till en
katastrof-artad motgång. Emellertid kunde nu
avsevärda styrkor avdelas från östfronten att
användas på annat håll. Mackensen
överlämnade befälet över sin armégrupp för att taga
befälet över de för det serbiska fälttåget
avsedda stridskrafterna. Även Gallwitz
förflyttades till Serbienfronten. N. om de stora
Pri-petträsken, som nu avdelade fronten i två
delar, fortgick frammarschen genom och förbi
den stora BialowieZaskogen, Grodno togs 2—4
sept., och längst i n. skedde framryckningen
dels mot Dünaburg, dels till omfattning
norrifrån av Vilna. Under intrycket av de lidna
motgångarna entledigades storfurst Nikolaj
från sitt befäl, och tsaren övertog själv högsta
befälet med general Aleksejev som
general-stabschef; under dennes sjukdom nov. 1916—
mars 1917 uppehölls befattningen av Gurko.
I n. tillspetsades under sept. det för
ryssarna kritiska läget, i det att Belows
operationer mot Dünaburg och därifrån i s.
riktning samt Eichhorns framträngande mot
Vilna föranledde stadens fall 19 sept. Ryssarna
lyckades även denna gång komma undan
täml. helskinnade och vid Smorgonie bjuda nytt
motstånd. Omkr. 25 sept. fick den tyska
offensiven på denna del av fronten sin avslutning,
och striderna övergingo till ställningskrig i
en linje, som i huvudsak sträckte sig från
Dünaburg över Naroczsjön, Smorgonie,
omedelbart ö. om Baranowicze, längs
Oginskika-nalen ned till trakten strax ö. om Pinsk. — S.
om Pripetträsken intogo
centralmaktstrupper-na först en något avvaktande hållning. När
framgångarna i Polen syntes bli av mer
varaktig natur, började även på s. delen av
östfronten en allmän offensiv. 1 sept. stodo de
anfallande vid Strypa, kort därefter vid
Se-ret (båda bifloder till Dnjestr). Längre
norrut togs Luck 31 aug. och Dubno 8 sept. Efter
dessa framgångar hade de österrik.-ung.
trupperna att motstå flera kraftiga anfall, som
igångsattes av general Ivanov och ledde till
häftiga strider i sept. och okt. Efter strider
vid Luck, Kolki, Czartorysk m. fl. ställen
blevo ryssarna på grund av ingripandet av
Linsingens armégrupp, som svängt av i ö.
riktning och framgick s. om Pripetträsken,
tvingade tillbaka. När rörelserna avstannade,
gick linjen s. om Pripetträsken rätt söderut
från Pinsk, överskred galiziska gränsen och
fortsatte utmed Strypa och Dnjestr till
rumänska gränsen (se kartan, sp. 1210).
Efter den storartade framgången under
1915 års sommar- och höstfälttåg gingo
centralmakternas strävanden ut på att genom
utbyggnad av befästningar i den uppnådda
linjen trygga sig mot ett bakslag, att ordna
förbindelserna samt att draga nytta av det
besatta landets tillgångar.
Operationer och strider under år 1916.
Vid jultiden 1915 gjorde ryssarna en
framstöt på den sydligaste delen av fronten, strax
n. om rumänska gränsen upp mot Buczacz;
anfallen riktades mot österrikarna
(Pflanzer-Baltin) och torde ha avsett att genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
